attvarabob

Snart drar vi. Yey. Jag ser så mycket fram mot det här att jag inte kan annat än bli besviken, som det brukar bli när förväntningarna är för höga. Greken och jag pratade häromdagen om att i verkligheten, där man oftast befinner sig, så går det ju inte att fly från sina problem och bekymmer, de har tålamod nämligen och väntar på dig när du kommer tillbaka. Kanske har de till och med passat på att växa till sig. Fast som en envis åsna så fortsätter man att försöka. Eller nej, det gör jag egentligen inte, eftersom jag är medveten om att det inte går till så, att det är en väldigt dålig lösning på bekymmer att försöka springa ifrån dem. Jag ska väl snarare försöka lägga dem åt sidan ett tag, ta en liten paus, hämta kraft till att ta tag i dem på nytt. Kombinerat med sol, värme och en jädra massa mat och dryck. Medan jag är borta kan ni väl sätta lite fart och ta fram våren? Vore hyggligt att komma hem till det vädret som verkar ha legat i startgroparna, och inte en ny period av s

Jag erkänner lätt att jag inte hänger med, inte har koll, är ofta sist ut. Jag var säkert sist i Stockholm med att prova sushi till exempel. Men samtidigt så är jag inte den som bangar för att prova nya saker, jag är bara lite seg i starten. Snart ska jag förflytta min vinter-lekamen till solen, och kom på den brillianta planen att jag skulle prova på det där med vaxning. För nä, jag har aldrig provat det förut, mina ben har alltid skrapats lena av rakhyvlar, men jag tänkte att det kunde vara skönt att slippa det under semestern. Sagt och gjort, todäj vas de däj, jag hade köpt såna däringa remsor, de verkade lätta att få till. Men vad i hela helskotta är det för jädra påhitt vi kvinns har för oss!? Jag har inte låg smärttröskel, jag har utsatt mig för smärta alldeles frivilligt många gånger, jag har suttit i timmar under tatuerarnålen, och låtit läkare sticka nålar i mitt inre, men det här? Dra åt pipsvängen. Jag ryckte i en sån där remsa, försökte skrika men kunde inte för ja

Men åh vilken energikick den här dagen blev! Vilket vårväder! Solen skiner och värmer, snön smälter, och fåglar kvittrar. Det är ju så man kan ana vad som komma skall.

Så var också Greken hemma från sin landsflykt. Nu när mina flickor är hemma, solkyssta och utvilade, så drar jag. Efter deras semesterprat längtar jag ännu mer efter nästa vecka. Inte för att det finns någon möjlighet att matcha varken Grekens eller E:s solbrännor på en ynka vecka, men jag ska i alla fall försöka.

Eftersom det är tisdag så spenderar jag kvällen på mattelektion. Vilket betyder att det är synd om mig. Efter lovet ska jag spendera tisdagskvällen med att ha matteprov. Det är tur att jag har en vecka på mig att komma på ett sätt att hålla mig vaken de timmarna, för hittils har det inte fått särskilt bra. Idag går det inte alls. Vad är starkare än koffein, men fortfarande lagligt? Om någon har ett bra svar på den frågan kan han eller hon meddela det innan den 6/3. Vinnaren får en glass. Nu är rasten slut, så jag ska somna om.

Idag är det inte bara fettisdagen, och pannkaksdagen, det är en dag då jag borde köpa trisslotter. Jag har inga som helst ambitioner att vara med i någon dokusåpa, när kameror halas fram vid festliga tillfällen ser ni mig som den med ryggen till på alla kort, jag vill verkligen inte gå upp på scen när jag är på Henrik Fexeus föreställningar. Nope, trivs bäst i skuggan under korkeken liksom. Så precis som för alla andra så är det där med stå och prata inför klassen inget favoritämne. Om man kombinerar ett mindre populärt inslag i skolarbetet, med ett ämne där man knappt hänger med och håller på att dö av alla enorma uppgifter, så är stressnivån rätt hög. Min strategi för överlevnad när det gäller jobbiga saker, som att hålla föredrag inför klassen, är att få det överstökat, så fort som möjligt, få det gjort, klart, done, no more, så man kan börja andas igen. Så frågar läraren "Vem vill börja?" så är jag nörden som säger "Jag!", vilket redan där leder till ofört

Efter ett arbetspass tidigt på morgonen låtsas jag att det fortfarande är helg. E berättar om alla veckor i annat land, medan jag förtränger plugget. Borta bra men hemma bäst? Eller?

Jag sitter och funderar på lite av varje. Som varför jag bestämde mig för att skala en apelsin när jag har ett skärsår på fingret, det var ett dumt val. Eller vad det egentligen är katten ser när hon sitter och tittar ut i ingentinget och viftar med tassen lite då och då, som om hon vinkar. Att jag får påminna mig själv om att sänka mina axlar, var femte minut, för att de sitter fastklistrade vid öronen, kan det möjligtvis vara förklaringen till huvudvärken. Maken kommer snart ringa och fråga vad vi ska ha till middag, vad ska jag svara då? Om mindre än en vecka ska vi till solen, det kan jag fundera länge på. Ö&B-reklamen, har den inte gått för länge redan, och borde den inte läggas ner? Jag har världens keligaste haka, det har katten bestämt, det borde jag vara stolt över. Den där middagen, kan den bestå av enbart wienersemlor? Imorgon ska jag jobba, det ser jag fram emot, för jag har världens mysigaste arbetsplats, med världens mysigaste kollegor, men jag måste komma ih

Medan jag pluggar har jag soundtracket från Sherlock Holmes i bakgrunden. Inte bara för att det är mysig musik utan distraherande texter, utan också för att det kanske gör mig lika smart som Sherlock.

Alltså jag har humor. Men att rösta vidare Björn Ranelid i Melodifestivalen!? Så kul behöver vi väl inte ha det? Det numret var ju så pinsamt att jag får sno en gammal kollegas uttryck " Det var så pinsamt att jag fick gå ut i hallen. ", för jag kunde inte titta på eländet. Däremot kom jag och mr B.o.B fram till att vi ska låta Molly vinna. Inte för att låten var världens bästa, utan för att hon ska vinna i Sverige, sen asså, sen ska hon till stora finalen va, och där, där ska hon typ sopa mattan med alla andra och vinna hela skiten, och visa den där fjanten Saade vad han förlorade. Sådeså. Tänk om alla som blev dumpade fick göra det. För kom igen, alla som har blivit dumpade önskar att få den ultimata "Se-på-mig-vad-jag-är-fantastisk-och-har-det-skitbra-utan-dig." Om hon får den så kan alla drömma sig bort en stund.

När jag går och firar lilla pappsen kommer jag hem med ovärderlig gåva. Farmors armband. Fantastiskt. Vilken ära. Med åren blir det allt viktigare med arvegods, även om jag alltid har haft en svaghet för släktklenoder. Vårt hem har små öar av minnen från min uppväxt lite här och där, och fler blir det varefter mor och far blir äldre. Det verkar som att den nostalgi som blir viktigare i min ålder avtar senare, för mormor och farmor hade också en benägenhet att vilja ge vidare sina ägodelar. Jag hoppas verkligen att vi kommer få någon att pracka på vårt bohag och mitt smyckeskrin en dag.

Åh nej, grannarnas ungjävlar ska tydligen ha fest. Igen. I alla fall tyder skrikandet inomhus och på balkongen, den allt högre volymen på stereon (fast ingen lyssnar väl på stereo längre, det är väl volymen på datorn som höjs?), hysteriskt skratt från unga flickor, och massor med dunsar i golvet, på det. Vilken tur för mig att jag fortfarande har svårt att sova, för de brukar röja fram till 2-3-4, för att sen bråka med mamma vid 7-8 följande morgon. Fast det är jädra svårt att titta på tv, läsa en god bok (eller läxor), eller bara koppla av, till techno, skrik och bråk. Så var hade jag numret till störningsjouren? En klasskamrat har ju just blivit vräkt frän samma värd på grund av upprepade anmälningar om störningar vid fester, jorå såvettere, man kanske har tur i oturen. Jag försöker tänka positivt när jag blir elak av irritation.

Eftersom jag har I-landsproblem och därför får stressymtom av såna farliga saker som ett berg med läxor, istället för att få stressymtom av saker som är farliga på riktigt, som krig, svält och vilda djur, så tänkte jag att det kanske är bäst att lindra denna stress på ett riktigt I-landssätt. Magknip, sura uppstötningar, yrsel och sömnproblem, allt går att bota med att städa! Jajamensan, det är B.o.B. det. Nu skiner hemmet. Alla blanka ytor låter "ping" när man tittar på dem, allt damm är puts väck, alla saker på sin plats, all disk är ren. Och ja, jag blir lite lugnare, för sån är jag, typ helgalen. Precis när jag parkerar mig med läxberget igen, redo att tackla mina demoner i en lite vackrare miljö, så spyr katten, rakt över mattan. Aldrig får man vara nöjd.

Jag läser att George Clooney känner sig ensam ibland. Han skulle ju kunna titta förbi och hålla mig sällskap, hjälpa mig med biologi-läxan till exempel. Han hade visst svårt att sova ibland också, och det har ju jag med, så jag kanske borde skicka iväg min adress? Om det bara inte vore för mr B.o.B....

På dagens filosofi-lektion var ett ämne tid. Mer exakt hur olika tid är, alltså hur fem minuter kan vara en sekund, eller en evighet. Om upplevd tid är så olika mot den tid vi mäter, hur kan vi veta vilken tid som är den verkliga? Ja, vi får massor med finurliga funderingar på filosofin, om vad som är verklighet, vad som är kunskap, vad som är tid. Jätteroligt. Och det gör en lite knäpp. Men tid är konstigt. Tid mätt i år är ännu konstigare. Som att min lilla pappsen har arbetat sin sista arbetsdag idag, för nu blir han pensionär. Det är konstigt på riktigt. Jag minns att för många år sen så gick gammelmoster i pension, och då var ju hon gammal, men pappsen är ju inte gammal. När gick 65 åringarna från att vara så gamla, till att vara inte så gamla? Dessutom så var det bara igår som det var jättelänge kvar tills pappsen skulle bli pensionär. Flera år kan ju inte gå på några veckor. Och den här: Om min pappsen blir pensionär, hur jädra gammal är jag? Kan min egen ålder ha

Med en liten tår i ögat tittar jag  på den här: Snyft-video.

Men hörrni? Har ni sett nya ICA reklamen? Va!? "Gör din egen fruktflöjt." Och Ulf som sitter och himlar med ögonen medan han blåser och drar i en jättestor morots-flöjt. Jag dör den snuskiga-fantasi-döden! Jo, jag är visserligen rätt omogen, men hur tänkte dom där?

Jag var klarvaken klockan 4 imorse. Lagom svettig, med andan i halsen, satt jag käpprak i sängen efter jag hade drömt en mardröm där jag hade försovit mig till ett prov i skolan. Den där stressade, jagade känslan tar tid att få bort. Fram till dess att väckarklockan ringde vaknade jag var tjugonde minut med känslan av att ha försovit mig. Vilket resulterade i att när klockan väl skrek sig hes mellan sovrumsväggarna så var jag dödstrött, och var på väg att somna om direkt efter att jag knäppt av den. Sanndrömmar liksom.

Äntligen lite rolig läxa. Geometri gillar jag. Faktiskt, helt ärligt, jag är inte ironisk. Den är så...prydlig.

Ja, antingen är han väluppfostrad, eller så gör jag någonting rätt. Fast tisteln i buketten kan ju vara en pik. Och varför blomman som kallas för "påvens pungkulor" finns med kan jag inte förstå mig på. Men jag är bekräftad, och kan därför pusta ut. Dessutom har jag en karl som köper roligare saker än röda rosor, det gör mig lite stolt.

Alla hjärtans dag. Den kan man spendera med levande ljus, en god måltid och en käraste. Eller hand i hand på väg till en upplevelse. Eller varför inte ihopkurade tillsammans i soffan, bara lite närmare varann än på det där vardagstråkiga "släpp fjärrkontrollen" sättet. Man ska inte fnysa åt soffmys, det är en viktig beståndsdel i ett förhållande. Herr och fru B.o.B., säger ni, hur kommer ni spendera denna kärlekens dag? Jo, jag kommer sitta på världens tråkigaste mattelektion, medan herrn är iväg och lär människor hur man slåss i pyjamas. När vi väl är hemma kommer vi äta någonting lätt, eftersom våra aktiviteter tar oss hemifrån när man egentligen sitter och äter, och försöka att inte somna mitt i tallriken. Kanske kommer vi mumla lite till varandra om hur dagen har varit, medan vi låter bli att somna i maten. Hur romantiskt som helst. Fast det är ju också kärlek, kanske mest av allt, att vara där när man är trött och tråkig. För att vara kär när man går på date och

Imorgon är det Alla hjärtans dag. Då ska man ställa sig i kören för att sjunga "Nä, sånt firar vi inte, det är ju bara kommersiellt skit." Jag är av åsikten A: Men herrejisses, vilka dagar är inte kommersiella? Firas julafton, påsk, födesedagar, mor-och fars dag kanske? Vad är skillnaden? Och på fråga 2 svarar jag: Man måste inte fira dagen med att köpa en massa skit. Det går att överraska sin kära med hemlagad mat, ett fint mail, en extra puss på kinden, en fotmassage, en nybäddad säng, en fika, å en hel drös andra icke kommersiella sätt. Jag kryssar alternativ x på: att vardagen så lätt tar över, och vardagen är tråkig. Dessutom är jag glömsk, maken lika så. Så vad skönt att det kommer en dag och påminner oss om att bryta vardagen och komma ihåg varandra. Och har man sagt A, så får man säga B: "Men vad taskigt mot alla singlar att käbbla om kärlek hela dagen." Japp, och jag tycker att mors- och farsdag är skittaskiga mot oss barnlösa, och julen är skitpestig

Att försöka ragga på en brud på pendeln en måndag eftermiddag. Tror man att det funkar? Och ibland, i andra sammanhang, dyker frågan om man verkligen behöver förlova eller gifta sig upp, då säger jag att det där med att gå omkring ringmärkt inte är så dumt ibland. Som när en snubbe försöker ragga på pendeln en måndag eftermiddag.

Det kan vara svårt att streacha ordentligt efter träningen om man har världens keligaste katt i rummet. Hon äger även titeln som hemmets mest envisa. Fast jag också bor här.

Jag visste det igår. Att strunta i läxorna då, straffade sig idag. Jag ville gråta ett par gånger under dagen, och hade säkert gjort det, om inte det var för:

För att inte helt tappa förståndet har jag bestämt mig för att ta en studiefri dag. Det gör mig apstressad långt där inne, och det kommer säkert straffa sig längre fram, men jag behöver verkligen göra någonting annat. Verkligen. Så jag lyckades på något sätt få maken att strax följa med på bio och se "Järnladyn", jag vet inte hur, men jag klagar inte. Sen ska vi spendera kvällen i sann svenne-anda, för självklart ska Melodifestivalen granskas. Snacka om en dag från högt till lågt. Jag är relativt säker på att båda sakerna, kommer ge stort nöje, fast på olika sätt.

Wienersemla!!

Jodå, Salming, Foppa, Bengt-Åke, Masken Karlsson, Bergkvist och alla andra gjorde bra ifrån sig. Men de finska gubbarna bjöd på ett ordentligt motstånd. Jag hade en kul kväll, långt bort från alla läxor. Det behövdes.

Ikväll är vi på Hovet. Legendmatch mot Finland står på schemat. Alla gamla godingar har snört på sig grillorna igen. Vi ska heja från 5:e raden, nära inpå. Det här ska bli så jävla kul!

Jag vet att jag är lite seg ibland, och att det här är en självklarhet för alla andra sedan länge, men vilket trevligt sällskap bandet First aid kit var i hörlurarna på morgonens promenad.

När det är lite mycket, ni vet, när högen av saker att göra aldrig verkar bli mindre, samtidigt som tiden att göra det på blir allt kortare. Då. Det är precis då man ska använda lite av den där försvinnande tiden till att träna. Hur ologiskt det än verkar, och hur mycket det än går emot alla matematik, så är det värt att slösa bort dyrbar tid man inte har, till det. Att trycka in hörlurarna, dra på volymen och höja tempot är världens bästa bot mot stress. För bra och trallvänlig musik tömmer skallen på tankar, och när flåsandet börjar finns inget utrymme för att tänka på någonting annat än att fortsätt lite till. Sen, efteråt, när musklerna blivit ömma av arbete, och inte spänningar, då mår man bra, då känns allt som ska hinnas med lite mer lätthanterligt. Dessutom har jag hört av en sjuksyster och kollega på stora sjukhuset att det enda sättet att bli av med alla skadliga ämnen som kroppen producerar vid stress, är just fysisk aktivitet. Inte vet jag om det stämmer eller är sant,

Jag vill inte plugga på distans, jag tror att jag lär mig mer i ett klassrum. Att ha lärare som förklarar, det uppstår spontana frågor och diskussioner, man får ta del av andras tankar och åsikter, sånt gillar jag. Jag är också hyfsat social och får klipulver i brallan av att inte få träffa andra människor. Men dagens skola är ju väldigt mycket självstudier, vilket för en social varlse kan kännas lite ensamt. Då är det ju jättehärligt att ha katter som vill hjälpa till och göra en sällskap. Fast. Jag finner det lite knepigt att koncentrera mig när en katt vill ligga i mitt knä, där dator, böcker och anteckningar redan ligger, en annan vill ligga och kela med mitt hår på soffkudden bakom mig, och spinna högt i mitt öra, och den tredje bestämmer sig för att böcker och anteckningar som ligger i soffan är den allra härligaste sovplatsen. Sen är ju jag så mesig att jag tänker att de bara vill väl, och att det är min plikt att ta hand om deras behov, så jag vill inte flytta på dom. Ski

Eller är det..? Jag kan ibland bli så väldigt fascinerad över hur olika folk uppfattar samma information. Hur några få rader kan tolkas till något fullkomligt annat än vad som menas. Det är som viskningsleken, fast i pappersform. I skolan blir det väldigt tydligt, kanske främst för att det är en så stor mängd människor som ständigt får information och instruktioner. Det finns ju säkert lika många förklaringar till varför alla missförstånd uppstår, som det finns människor som missförstår. Stress, ointresse, språksvårigheter, lässvårigheter, eller ett hederligt hjärnsläpp kan säkert vara några av dem. Jag drar bara slutsatsen att vi är alla olika. Och att jag skulle aldrig kunna arbeta med att på något sätt utforma information, för jag skulle bli galen. Just för att det är en total omöjlighet att få alla att uppfatta samma information på samma sätt.

Hos oss är det 19 grader i lägenheten. Inte illa, jag hör om dom som har 17. Fast vi har 19 grader och vind, för att våra fönster är gamla och dåliga. När jag idag har suttit här hemma och, surprise!, pluggat så har jag haft raggsockor och halsduk på mig. Men jag har frusit ändå. Nu ska jag uppbåda allt mod jag kan finna i min kalla lekamen för att gå och lägga mig. Det blir ju bra om ett par timmar för jag brukar vakna och svettas under fluffigt täcke mitt i natten, men vägen dit, herre... Jag kommer få lov att klä av mig med hjälp av fingrar som är som istappar. Kan jag ha på mig vantar då? Jag kommer få lov att ta av mig halsduken, eller måste jag det? Finns det någon risk att jag stryper mig själv om jag sover med den på? Sen kommer jag få lov att krypa in under ett iskallt täcke, tillsammans med en katt vars päls är... ...iskall (jag kommer bara på liknelser som börjar med is, av någon anledning). Om jag sen har lite tur och sover, och därför blir lite varm och gosig, så

Lotto-dragningen i tv 4. Vad i helskotta är det?! Frågorna blir så många i detta ytterst korta "program": -Vem pratar hon med? -Varför pratar hon med någon som är osynlig, kan han inte stå bredvid? -Varför måste det vara två som pratar över huvud taget? -Varför är hon så översminkad? -Varför är detta ett program? -Varför tittar jag?

Å berättar att 40 av 50 barn på hennes barns förskola var hemma med influensan förra veckan. Jag tänker handsprit. Eftersom jag har haft den gigantiska turen att bara ha falska larm tänker: går det att bada i handsprit? Oj vad världen känns hotfull ibland.

Nu kör vi! Ja, för jag är med på banan igen. Nu får det vara nog med gnäll och depp, även en B.o.B. har sina gränser. Hela vitsen med att vi skulle ta en IVF paus var ju för att jag skulle slippa gå runt och må päck, och allvarligt, vad är väl ett berg av läxor jämfört med IVF tillvarons tortyrkammare? Läxor kan man ta tag i, och det gjorde jag, hela helgen lång. De senaste tre dagarna har jag: skrivit 5 sidor på en inlämning, gjort en laboration(baka-baka-liten... ...-limpa...) och skrivit labbrapport, skrivit ett moraliskt dilemma, skrivit en biografi över en vetenskapsman, avverkat 10 sidor matte, gjort en uppgift i språkkunskap, plöjt igenom 40 sidor i ena läroboken och 30 sidor i en annan och det gjorde jag två gånger, och jag har börjat på den mastodontuppgift jag ska ägna de närmaste två veckorna åt. Yea!! Under natten hade jag också den stora förmånen att sova, inte så många timmar, men jag sov i ett sträck, jag slapp vakna varannan timme. Nu ska jag banne mig plantera

Förresten, har ni hört vad Torsten Flink gjorde på Melodifestivalen!? Jag blev helt chockad! Jag menar, han som brukar vara så skötsam och ordentlig. Han är ju verkligen inte en rubrikernas man i vanliga fall... Lägg av. Som om det inte var för hans förmåga att skapa rubriker som Christer Björkman och Co. bad honom att vara med. Det är inte okej att bete sig så där, alla ska visa vanligt hyfs, men jag menar att det inte borde komma som en överraskning för någon att Torsten beter sig på ett olämpligt sätt. Eller?

Det är ju "slutspurt" på alla reor överallt, affärerna säljer vad de nu har hittat i lager och källare. Ofta säljer de ju ut saker som inte är i säsong, som sommarjackor, tunna kjolar, bikinis. Och vi åker till solen om 19 dagar, tack gode Gud. Visserligen är jag en obotlig pessimist och är därför övertygad om att det kommer regna alla dagarna vi är där, men om inte. Om inte så ska jag kliva i en bikini snart. Därför tänkte jag om det schyssta av mig vore att ge mig ut i "slutspurts-rean" och leta efter ett gäng snorbilliga solglasögon. Inte till mig, utan att dela ut till alla som kommer befinna sig inom synhåll där borta i solen, så att jag inte bländar dom (äh, låt oss vara ärliga, jag kommer bränna bort hornhinnorna på dom) med min ljusa lekamen. Kanske vore lite artigt och väluppfostrat?

Jag tänker att det var väldigt klokt att vi valde att ta en paus i IVF-djungeln nu, annars hade jag nog gått sönder. Allt som är inbokat fram till juni, som bara är det nödvändiga, lämnar väldigt lite utrymme för att andas, det handlar om fyra månader av håll-i-dig-för-glatta-livet-och-kom-för-Guds-skull-ihåg-att-äta-och-sova. Typ. Eftersom jag redan är lite trasig så gör dessa nödvändigheter att jag brister lite, i såväl tålamod som humör, och hela IVF grejen gör ju att jag brister lite, i tålamod och humör, så det hade nog varit en mindre katastrof att försöka kombinera det. Men det visste jag ju inte. Jag ville ha en paus för att jag var lite tilltuffsad, behövde lite lugn och ro ett tag, få tid att varva ner... Förlåt, men det där fick mig att skratta. Tji fick jag liksom. Det visade sig att det var en jädra tur att vi tog den där pausen för att jag hade inte kunnat klämma in en endaste pryl till att tänka på, oroa mig över, fundera kring, ligga sömnlös över. Fast eftersom at

För att ytterligare förbättra KOMVUX rykte tänkte jag tala om vad jag har pysslat med för läxa idag: Jag har bakat. Jo, vi ska lära oss vad som händer vid jäsning. Det kan man ju inte på något sätt läsa sig till, utan då får man ägna fritiden åt att laborera hemma. Ett jädra slöseri, tänkte jag, och valde därför att använda olika mjölsorter, svamla ihop en rapport om varför högre glutenhalt i mjölet ger bättre jäsning, och sen kunna käka upp min laboration. Men egentligen tänkte jag göra trolldeg, bara för att påpeka att det är lite löjligt att människor ska ta studielån för att stå hemma och leka lågstadiet. Men jag siktar på att få godkänt i kursen, så jag lät bli. Under min härliga B.o.B.-Bakar stund börjar jag känna mig sisådär. Lite "något är på gång". Inget har brutit ut, men jag känner att kroppen håller på och jobbar övertid med något. Jag känner mig lite snurrig, lite ont, lite trött, lite blä. Det enda jag tänker är: inte kräksjukan, inte kräksjukan, inte k

Jag tittar på filmen "Rabbit hole". En bra film, med bra skådisar. Men. Nicole Kidman förstör hela filmen med sina absurda anknäbbar. Det är väldigt svårt att ta något på allvar när människan har tryckt in ett halvt siliconbröst i ansiktet. Jag skulle så gärna vilja veta hur hon tänkte när hon fixade truten, hon var ju så snygg innan, och varför, efter all kritik, har hon inte gått tillbaka till sitt gamla själv? Väldigt synd, och väldigt störande.

Alltså, jag vet att om man pluggar, flyttar, eller renoverar hemma så är man tillåten att leva på fett och socker. Alla professorer på alla insitut, alla läkare, alla P.T.s och alla vanliga dödliga säger det. Kanske bara i mitt huvud, men jag är rätt bra på ursäkter för att leva på skräp. Nu undrar jag: samma regel gäller ju när det är Melodifestival (tack kära SVT som har Melodifestivalen uppdelad i tvåhundraarton delar!!), om jag slutar plugga klockan 17.30 och Melodifestivalen börjar 20.00, måste jag äta nyttigt däremellan då? Eller finns det någon slags frizon före och efter dessa "ät-vad-du-vill"-aktiviteter, som gäller några timmar? Närmare bestämt 2,5 timmar. Annars är det helt okej att uppfinna en sån frizon, eller hur?

Jag läser 6 ämnen för tillfället. Jag har med åren blivit allt mer tankspridd. Jag är ordningsmänniska ut i fingerspetsarna. Jobbig kombination. När inlämningsuppgifter, prov och "läs det här" börjar ramla in från alla håll och kanter i en allt högre takt, börjat tant B.o.B. få problem att hålla reda på allt. Och herr B.o.B. är inte direkt en ordningsmänniska, han är mer en ta-det-som-det-kommer-människa, en det-ordnar-sig-människa och också lite tankspridd-professor-människa. Ingen hjälp där alltså. Eller jo, han är ett väldigt bra komplement till min hysteriska ordningspolis-sida, men han är inte så bra på att hjälpa mig hålla reda på saker. Så, jag nämde att jag skulle behöva någonting för att få en överblick på alla läxor för att slippa känna mig så överhopad och noll-kollig, typ en stor whiteboard med hela månader i taget. Men kanske skulle det fungera med en bra almenacka, en väggvariant kanske..? Jag vet inte, jag har inte kolla upp vad som finns att välja på.

Allvarligt, finns det ingen där ute som är lite haj på genotyp, fenotyp, korsningsschemor och sånt? Och vill spendera helgen med mig? Jag brygger gott kaffe... Hälsningar en slutkörd B.o.B. Om inte, så vet ni varför jag är så frånvarande, för jag är inte så haj på vad läraren är ute efter. Jag vet inte om det är någon tröst att mina klasskamrater inte heller fattar, men kanske lite. Fast min helg är ju lika körd för det. "Finns det ingen som kan hjälpa mig?", för att härma Jonas Gardell.

Vad är det med gångbanor som tar fram egot hos människor? Alldeles för många går mitt i. Inte på ena sidan, utan mitt i. Och det gör man vare sig det kommer mötande människor, eller personer bakom. Inte flyttar man sig heller, om det kommer personer rakt emot en. Är det enda tillfället att få leka härskare, få stå i centrum, vara störst och bäst? Jag börjar i alla fall bli heligt trött på att gå ut i snömodd, på gräsmattor, i vattenpölar.

Jag är vansinnigt glad för att jag inte är tonåring idag, det verkar, för mig, vara en än mer utsatt tid idag, än det var på min tid. Det som stör mig mest är nog att den eviga "barn är barn" förklaringen blir så absurd i det hårda och moderna, klimatet. När barn beter sig som vuxna, kriminella vuxna, är det fortfarande bara barn som gör dumma saker sådär som barn gör då? Det är upprepade stölder på din arbetsplats, skulle det bli polisanmält? Någon stjäl från barn på skolan, men det är inte policy att skolan polisanmäler. Idag har barn dyrbara saker, mycket mer dyrbara saker än när jag var barn, att någon snor en Kalle Anka tidning är en annan sak än att någon snor en mobiltelefon. Snatteri i skolan får liksom en annan dimension med tanke på vad barn äger idag. Några, för dig vagt bekanta personer, stoppar dig, slår dig och hotar dig vid upprepade tillfällen, skulle du polisanmäla? Några, för tonåringen vagt bekanta personer, stoppar, slår och hotar tonåringen vid u

I "Sveriges mästerkock" säger Erik till en av grabbarna: "Är skyn påsatt?" "Inte än." "Då får du göra den snabbaste påsättning du någonsin gjort!" Jag må vara väldigt trött, på typ säg-cykelpump-och-jag-skrattar-stadiet, men det där var roligt.

På min favvoblogg djurpadjur.blogspot.com  var detta gårdagens bild: Naaaaawwwww. Kollar ni inte den bloggen varje dag? Varför inte?! Alltså kolla bilden!!! Man smälter ju direkt. Jag kollar varje dag för att få ett naaaaw, hehe, eller haha. Nu gör ni det också.