attvarabob

När snön kommer så brukar det cirkulera " skojsiga" listor om vad folk kräver av snöröjarna. Så där lagom omöjligt som att de ska vara överallt samtidigt, allt ska alltid vara snöfritt, det får inte bli några snövallar eller för isigt och när ska det vara sandat egentligen?   Jag tänker att det man egentligen efterfrågar är att trottoarer ska plogas mer än var tredje dag. Sjukt jobbigt att gå i det där för andra morgonen på raken. Och inte begär jag någon mirakelplogning, jag blir bara glad när jag i en kilometer av fyra kan gå så här: Eller kanske att gården där vi bor skulle skottas mer än en gång sedan snön började falla. Typ.  Men det kanske är för kinkigt?  Men nåväl, vackert är det, och jag kan fortsätta fota när det går så långsamt. Imorgon kanske vägen till jobbet är plogad, tredje gången gillt eller nåt.

Eftersom inget som ska vara plogat är plogat, så går det ju inte att ha bråttom. För att försöka se positivt på tillvaron så kan jag tänka att jag kommer få sjukt mycket benträning även denna vinter, och det kommer göra att jag springer snabbt som vinden till våren. Men dessutom så kan jag passa på att stanna upp och fånga vädret på bild, där det imponerar mer än medan man promenerar.  Som det här: Pippi!! Spöklikt. Måne! Nu ska jag försöka hitta något positivt med att somna till ljudet av basen från en låt som går i väldigt snabb takt, som en musikintresserad granne delar med sig av. Jag har väldigt svårt att se något positivt med techno, men jag ska göra mitt bästa. 

Bara sådär så var tre månader förbi och vår student går tillbaka till skolbänken. Vi tackade för att få övat oss på handledarrollen med fika, lunch och en liten present. Hon tackade med en present och ett fint kort Med så fina ord fick jag ny energi att slutföra handledarutbildningen med den mastiga examinationsuppgiften. Inledningen är skriven, syftet formulerat, kanske har jag fått till frågeställningen. En teori är vald, tre handledningsmodeller är valda. Jag har antecknat 5 sidor av hänvisningar till bra saker i litteraturen och tankar kring det. Kanske kommit på en struktur och hur diskussion och sammanfattning skulle kunna se ut. Litteraturlistan är skriven. Ändå är jag så långt ifrån en sammanhållen text, och värst av allt; jag har inte gjort försättsbladet.  Men det var en otroligt spännande upplevelse att vara handledare, kanske just för att jag också gick utbildningen parallellt. För man förstår att handledning är så mycket mer än att bara

Först slank jag iväg till jobbet. Mest uppförsbacke och bara ett tunt snölager, för det som kom under helgen hade faktiskt röjts. Sen slank jag hem från jobbet. Då är det mest utförsbacke och snön hade fyllt på lite under dagen, utan att röjas undan. Den mest intressanta delen av promenaden hem var därför den nyligen asfalterade backen, som med ett fint lager snö blir glashal. Men då har man redan fått öva på en väg där gångvägen belagts med plattor, som också blir glashala med en gnutta snö. Jag bröt inga ben, kanske för att jag stannade upp och njöt av månens skådespel. Den lyste så stark. Sen slank jag iväg till arvsmassornas skola efter middagen för att hämta upp Polarn. Hon hade ställt upp som volontär vid skolans öppna hus, i utbyte mot pizza och en biobiljett. Hon var så nöjd med sin insats. Det är spännande att se hur hon så gärna provar på saker, som att vara med i olika elevråd, ställa upp på sånt här, hjälpa kompisar. Hon är en modig unge.  Till sist slank jag he

Helger blir lätt fokuserade kring frågan "Vad ska vi göra idag?", vilket ligger farligt nära "Nu ska vi ha kul!". Höga förväntningar ger ofta höga fall. Idag lyckades jag locka arvsmassorna till min favorithobby, genom att locka med bidrag till en av deras favorithobbys. Långpromenad i utbyte mot akrylfärger och canvasdukar. Det var lite kyligt, men vi vet ju att det inte finns något dåligt väder om man har bra kläder. Jag lyckades inte locka till promenad hem eftersom de då redan fått sin belöning inhandlad, jag hade inget kvar att muta dem med. För självfallet ingår mutor i föräldraskap,  det vet alla förutom de som ännu inte blivit föräldrar.  Men jag hade varit ute på en morgonrunda innan frukost så jag kände mig ändå nöjd. Fördelen med att muta arvsmassorna till fysisk aktivitet är att resten av dagen brukar bli bra utan mutor. Som att jag fick en stunds avkoppling när arvsmassorna satt med sina konstverk i sina rum medan jag tittade på

För de som kan planera sin graviditet så skulle jag starkt avråda från att få barn i december. Du har fullt upp med jul, du behöver inte ytterligare en dag som ska planeras, förberedas, myglas med, och stressas över.  Arbetskamraten har ett litet barn, hon frågade häromdagen hur man gör med önskelistor. Familj och vänner hör av sig och undrar vad de ska köpa, ska man som förälder typ dela ut uppdrag till alla då, så att ingen köper dubbelt och så. Men blir inte det lite tråkigt, att bara säga till alla vad som ska ges. Undrade hon. Hon undrade också hur man fick ihop den logistiken; att koordinera vem som köpte vad. Jag fick då vara den som stal magin och informerade att ja, från och med nu kommer hon vara sambandscentralen varje jul. Och ja, dela ut uppdrag för annars kommer det bli kaos och du kommer inte veta vad du själv ska köpa.  Jag håller på att få ihop önskelistor till både jul och födelsedag, jag försöker få Pyret att tala om hur hon vill ha sin födelsedag, jag försöker ha nå

Jobbet hade tilldelats medel för hälsofrämjande arbete och därför lyxat till det med en hel dag på temat. Konferenslokal bokat och allt. Men lokalen hade usel ventilation, en massa störande ljud som lät som buller från en ventilationstrumma, och dåligt ljus. Maten som serverades var inte den som beställts, sällskapets vegetarian fick inte mat alls, och fikat var fantasi- och smaklöst. Servicen var på hobbynivå och de erkände att lokalen hade fått klagomål tidigare. Så alla gick från dagen helt slutkörda, med huvudvärk, och det känns ju inte riktigt i linje med hälsofrämjande arbete. Nu har vi ändå varit på ett gäng konferenser och kan därmed göra en rimlig jämförelse. Den här dagen förlorade mot den gången vi hade planeringsdag och fick vara i Regionens konferenslokaler och äta sallad från Panini. Hoppas chefen får pengarna tillbaks. 

Fick en fin föreläsning från Akutmottagningen för våldtagna idag. För vår verksamhet var det som berättades om inte så mycket nytt, kanske just därför blir man lite trött att höra att rättsväsendet fortfarande behöver utbildas och informeras. Lite förbättring har det kanske blivit men fortfarande behöver det betonas att den vanligaste responsen under en våldtäkt är att stänga av. Vi funkar så, och vi gör det av anledning. Hur länge ska det ta innan alla vet det?  Något mer banalt att bli trött på är att nu är det dags för den sedvanliga isbanan på gångvägar och trottoarer. Igår snöade det, sen regnade det, sen blev natten kall. Hela promenaden till jobbet var med ständig risk att halka, stel och spänd. Hur kan kommunen inte lära sig att sanda och salta? Jag var så trött att jag nästan inte orkade bemöda mig med träning idag. Kanske också trött för att jag hade mensvärk deluxe. Så jag nöjde mig med 20 minuter träning med miniband. Bättre än inget. 

Arvsmassorna brukar återkomma till ämnet om vad som är orättvist. Jag skulle kunna lämna som förslag att det är lite orättvist att trots att jag jobbar hemifrån så måste jag gå upp samma tid, och ge mig ut tidigt på morgonen i bitande kyla, för att Polarn vill vara på morgonfritids. Det känns lite orättvist ändå. Sen skulle de kunna kontra med att det är orättvist när man jämför hur deras skoldag ser ut jämfört med min. När jag är i skolan så sitter jag i 3 timmars Zoommöte hemifrån, och resten av dagen med en hög böcker och en dator, i sällskap av Gammelkatt. Hon ställer sig något skeptisk till teorier, metoder och modeller vad det ser ut, men jag tror jag får ihop mitt paper.  En fördel med att jobba hemifrån är att man kan använda lunchrasten till att handla julklappar. Särskilt när man bara ska sitta och läsa och skriva efter lunch, för då kan man äta och jobba samtidigt. Fast det innebar att jag gav mig ut i det tråkiga vädret en gång till, helt frivilligt, dumt av mig

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.

Ibland är jag trött på morgonen, och då blir morgonpromenaden lite motig. Stegen är tunga och backarna långa. Men lite energi får man ju ändå när omgivningen är så här magisk: Som att man nästan anade hur magiska väsen gömde sig i dimman och satte eld på himlen. 

Jag fick hänga med Pyret idag, shopping, lunch och samtal stod på agendan. Det är inte lätt när arvsmassorna är små och inte riktigt kan förstå eller förmedla vad de tänker och känner. Det är inte heller lätt när de blir större och förmedlar tankar och känslor de har. Var gör man av alla stora funderingar de lämnar över liksom? Även när man har ett jobb där folk efterfrågar att man startar Youtubekanaler, skriver böcker eller öppnar privat verksamhet, så kan man känna sig lite villrådig ibland.  Skönt ändå att hon inte är större än att en tidig kvällspromenad genom ett skogsparti med bara en pannlampa som lyser upp vägen, blir till dagens mysigaste aktivitet. Under kvällens scrolltimme hamnade flera inlägg om vad det var för dag idag lite efter varann. Några uppmärksammade att det var World toilet day. Några att det var internationella mansdagen. Så kan det bli i världen av sociala medier. Till kvällen frågade Polarn vad en rakhyvel var. Jag svarade

Det är ju inte samma uppgift att ha arvsmassornas kompisar på besök, som det en gång var. Ansträngningen är ju minimal. Polarn och hennes kompis fixade själva med den hemgjorda pizzan igår, låg och tittade på film och fnissade under kvällen, somnade på 20 minuter och sov hela natten. På morgonen ville de fixa frukost utan min inblandning. Lite inblandning fick de eftersom de glömt slå på köksfläkten, brände lite spilld pannkakssmet och därför drog igång brandlarmet, men det är det väl värt för att bli serverad pannkakor till frukost. Mögliga pannkakor skulle det vara (grön karamellfärg). Inget är så gott som mat man slipper laga själv, möglig eller ej. Efter lite brädspel och godis blev kompisen hämtad, och Pyret blev lämnad från en övernattning, sen åkte de båda arvsmassorna iväg med sin pappa.  Jag strosade iväg till secondhandaffären när jag ändå skulle veckohandla, och fyndade lite. En lite tjockare "skinn"jacka för 45 kronor till Polarn.  Från Cub

På dagens agenda stod en digital konferens: Våldsprevention 2023. Så många kloka saker som sägs, ibland bara i förbifarten, som när Mantha Kasagianni sa att hon inte sa att ett område var utsatt, utan snarare eftersatt.Viktig skillnad, och hur vi benämner saker gör skillnad. Shabab Ahmadian från Män pratade om hur han träffar de ungdomarna det pratas om hela tiden, men någon som läst en artikel tror sig veta mer. Någon nämnde hur vi måste sluta prata om barn som en kostnad istället för investering. Mellan rapporter och panelsamtal så lyftes också det viktiga arbete som också görs, hur mycket vi redan vet om vad som hjälper. Det är liksom inte en fråga om vad vi kan göra, utan varför det inte sätts in resurserna för att göra det.  Sen gick jag hem till kontrasten av två fnittrande flickor, Polarn har kompisen på övernattning. Trygga barn, med allt de behöver, och alla förutsättningar att fortsätta vara trygga. 

Polarn bad igår att få laga middag och efterrätt idag. Det finns ju inget annat svar än: " Vad behöver du? ". Det är en ren investering i framtiden. Hon hade bestämt sig för att tacoköttfärs med spagetti och riven ost skulle bli bra, och det var oväntat trevligt, kanske också på grund av den extra kryddan att slippa laga middag.  Till efterrätt gjorde hon en kladdkaka dekorerad med choklad, minimarshmallows och frukt. Det här kan ju bli början på något alldeles underbart.

Det finns två läger: De som suckar och säger " Men alltså... " och de som skrattar och säger " Aaaaaahh! " Jag tillhör den senare, och jag levererar gärna också. Senast häromdagen när Polarn ville testa det där hårbandet för att locka håret en gång till, och jag sa " Så den lockar dig? ". Hon tillhör samma läger, hon uppskattade det. Kollegan tillhör också det lägret, vi delar en passion för språk och ord kan man säga. Så när hon tyckte att jag behövde muntras upp en aning visste hon precis vad som skulle göra susen. Förutom att jag motsätter mig benämningen, då jag föredrar "ordvits", har jag redan skrattat gott. En svensklärare sa till mig att de som tyckte om ordvitsar visade tecken på intelligens, eftersom man behövde behärska språk på en hög nivå och vara snabbtänkt för att få till det. Jag väljer att tro på honom. 

Bara en katt med sin kompis. Inget konstigt.

Pyret har lite självlockigt hår, så hon vill platta sitt hår. Polarn har spikrakt hår, så hon vill ha lockar. Ingen av dem får egentligen som de vill eftersom de båda har tjockt och envist hår. Trots produkter, plattång eller locktång så krävs det bara lite fukt eller vind så formas mjuka vågor i Pyrets hår, och Plarns sträcker ut sig i hel sin längd.  Nu hittade vi något nytt att testa, på Dollarstore. Helt utan produkter snurrade vi fram det här imorse: Vi lyckades få det längsta hållbara resultatet än så länge, med några vågor kvar till kvällen. Nu måste vi testa med lite produkter i för att se om vi kan få stuntsiga lockar hela dagen .

Det är ju lite spännande att inse hur mycket information det finns om förklimakteriet, som liksom aldrig nått ut. Och ju mer man läser, känner igen sig, och pratar med andra, desto mer förstår man att det är så himla vanligt.  Här går en hel drös människor omkring och blir fullkomligt mörbultade av kroppens taffliga försök att ställa om, men ska bara låtsas som allt är som vanligt. Eftersom frågan är lite undanskymd fortfarande är det svårt att hitta faktabaserade sidor om vilka besvär som är vanliga, de som finns känns lite torftiga och fokuserar mest på själva klimakteriet inte förklimakteriet. Mest tjatas det om svallningar och sömnbesvär, när alla man pratar med beskriver så mycket mer än så. Jag tycker att den här listan känns mer heltäckande: Nu tycker jag att jag hör mycket mer om ämnet än tidigare, men det kan ju likaväl bero på att jag lyssnar efter det. Men hur kan det här inte vara på tapeten mer? Här går vi runt som vuxna individer med allt ansvar det innebär, o

Jag började dagen med ett kortare yogapass, det var länge sedan. Men jag tror att det är en god idé att byta ut något av veckans styrkepass till yoga, eller kanske lägga till just på lördagar, som annars är träningsfria vilodagen, för jag noterade en viss stelhet, kan man väl säga. Ingen fara, jag gjorde fler än en position, jag glömde bara markera dem med klockan. Det märks att arvsmassorna växer. Igår lagade Pyret en del av middagen medan Polarn tömde diskmaskinen, självmant, utan att jag bad om det. Imorse ställde sig Polarn och stekte pannkakor till frukost till oss alla. Jag känner mig alldeles bortskämd. Det hemliga sällskapet för personer över 70 med gåstavar handlar på lokala mataffären på lördagar klockan 11.00. Det var en spännande hinderbana i butiken, eftersom många som går med gåstavar går med dem ganska långt ut från kroppen, och butikens gångar är smala.  Generellt så är fredag efter jobbet och dagtid lördag tider då jag undviker mataf