attvarabob

Jag försöker fly verkligheten och vardagen ett tag till, liksom verkligen pressa ur varje droppe av ledigheten. Helt enligt den där semester-stress diskussionen som förs lite här och var. Så idag drog vi till Astrid Lindgrens värld. Det var olidligt varmt (fasiken vad skönt vi har haft det med Thailands mer tropiska hetta), och trots panikartat smörjande av solskyddsfaktor 50 så brände jag mig. Fast ungarna är ju ständigt underhållna så det är det värt. När vi åt middag levererade Pyret dagens fundering. Hon och Polarn pratade om skillnaden mellan mamma och pappa. " Mamma, hon är bra på att förklara saker, rita saker och vara snäll mot andra. Pappa han är bra på att köra bil och också förklara saker ibland." Ooookeeeejj...

Transferbussen gick från hotellet kl 16.00 (alltså klockan 11 svensk tid). Första planet, till Bangkok, gick klockan 20.30 och tog en timme, sedan gick nästa plan, till Stockholm, klockan 1.00. Arvsmassorna höll ett gott humör mellan alla pass- och säkerhetskontroller, liksom under all väntetid. Men lagom till att den sista personen boardat planet och det börjat rulla, så somnade Polarn mot min arm. Sen sov hon i 8 timmar. Pyret höll sig vaken. Hon tycker att lyfta och landa är roligast på planeten nu. Att hon och den sovande systern sen fick varsin väska fylld med godsaker av flygvärdinnan, ökade kanske graden av pepp. Hon fick därför vara vaken ett tag, tills efter "middagen", som serverades klockan 2.00 på natten. Men till slut lyckades även hon somna. Jag "sov" också. Mellan klockan 5 och 7. Sen satt jag och kollade på film och spelade spel. För på Thai air har man ju såna här i varje säte. Den godaste frukosten jag ätit sedan jag haft 14 dagar av hotell

Vi skulle byta vår dagliga träningstimme mot en Thai massage istället, så här i sluttampen på resan. Jag var skeptisk från start, för jag minns hur det kändes för 10 år sedan, när jag var något smidigare än nu. Samtidigt har värme och AC om vartannat, och stenhårda madrasser, gjort sitt för att mörbultad kroppen. Så jag gick med på det, men sa till om en lite mildare behandling än den traditionella.  I en timme gjorde vartenda tryck och varenda sträckning ont. Inte som lite skönt ont, utan som i mina muskler är gjorda av betong-ont. Dessutom lät jag som majskorn i en varm stekpanna när alla muskler poppade till när den äldre damen med varsamma, men stenhårda, nypor försökte massera dem. Hon skrattade lite nervöst när hon försökte sträcka ut min minimalt elastiska lekamen, och suckade bekymrat vid varenda plågsam muskelknuta (som säkert fanns i 90% av kroppen). När vi var klara frågade de om jag hade mycket ont och beordrade mig att komma tillbaka imorgon innan vi åker, för att jag va

Vad som förefaller vara något slag klimakterie-läge i kombination med värme ger en särskilt läcker look: Jag lämnar rummet med aircondition för att gå ner till frukosten; det börjar strila lite. Jag lägger mig vid poolen och hela vattenkranen slås på. Jag går till gymmet och skulle behöva vindrutetorkare. Jag duschar i det där rummet med aircondition och får en stunds torr hud. Fast sen lämnar man rummet för att gå till marknaden eller en resturang och äta middag, då börjar det strila igen. Jag försöker fylla på med vätska, men det känns omöjligt att få in lika mycket som rinner ut. Istället får jag anamma en slags wet-look och hoppas den blir modern igen.    

"Jag ska sitta bredvid mamma!" "Nä." "Jo." "Nä." "Du satt förra gången!" *Någon börjar gråta. "Jag ska sova bredvid mamma!" "Nä." "Jo." "Nä." "Du har sovit jättemånga gånger!" *Någon börjar gråta . "Det är min tur att mamma lyfter mig!" "Nä." "Jo." "Nä." "Du har blivit lyft jättemånga gånger!" *Någon börjar gråta. "Det är min tur att hämta frukost med mamma!" "Nä." "Jo." "Nä." "Du har hämtat frukost med mamma jättemånga gånger." *Någon börjar gråta. Så härligt med semester när man får umgås lite grann.

Polarn har alltid varit känslig för vad man kallar lågt blodsocker, eller alltså bara hunger och behov av påfyllning av energi. Här i det eviga hoppande, skuttande och värmens rike är det känsligt som en seismograf. Om man missar att fylla på med något ätbart går hon från att älska allt och alla, till att skrika om alltings orättvisor på en hundradels sekund. Det fiffiga med hennes konstruktion är att hon bara behöver exakt en tugga eller en klunk av något som innehåller någon slags energi, för att bli förtjust och förundrad över allt igen. Magiskt. Alltså får hon numer alltid någon fruktjuice till måltiderna eftersom de anländer till bordet snabbt. Med hennes känsliga "hungermograf" är det nämligen lite vanskligt att vara beroende av att köpa allt man ska äta ute, så att säga. Så tre gånger per dag är hon en ilsk arvsmassa i behov av utfodring, som är fullkomligt omöjlig att resonera med. Vi har därför förklarat för damen att hon fungerar så, och talar om för henne att

Vi var på en marinbas idag. Inget vanligt utflyktsmål kanske, men på den här så födde man upp sköldpaddor. De var en del av ett kungligt program som skulle öka beståndet. Så de hämtade nykläckta sköldpaddor på en närliggande ö, gav dem mat och medicin tills de var sex månader och därför hade större chans att klara sig. Då fick de åka tillbaka och släppas ut.  Plötsligt ville jag ha en. Annars var det en lugn dag. Jag var superhormonell, så mitt fokus var på att äta, hålla mig vaken och att inte bli andfådd av att ta två steg. Så ingen träning idag. Istället försökte jag blidka hormonerna med en portion mango med sticky rice. Man får ju lov att prioritera. 

En vecka är förbi.  Vi har hittat någon slags rutin, eller vad man ska kalla det. Jag börjar dagen med det här till frukost Plus någon god brödbit och möjligen en croissant/minimuffin/miniwienerbröd till påfyllningen av kaffet. Efter frukost bär det antingen av till utflykt, marknad eller poolen. Någon gång mitt på dagen hittar vi lunch. Polarn har blivit tokig i Khao pad (stekt ris), Pyret är kinkig och vill helst ha pommes frites. Jag hittar oväntat lätt vegetariska ris- och nudelrätter. På eftermiddagen någon gång går vi till gymmet, arvsmassorna sitter på en träningsmatta och äter snacks och spelar spel eller kollar på film på sina plattor under tiden. Efter dusch (man svettas liiiite grann när man tränar, för gymmet har inte särskilt imponerande AC) promenerar vi till närmsta gatorna eller den lokala marknaden för att hitta en god middag. Mest intressant under de här dagarna har varit Polarns förvandling. Hon som gnällde över värmen konstant första dagen har på något sätt hitt

Dags för utflykt. Vi bokade en där man skulle besöka tre tempel, men det var bara vi som skulle åka på den. Så den guide vi fick tog därför med oss på lite av varje. Kanske för att han tyckte det var kul att kunna prata thailändska med herr B.o.B.  hela dagen. Vi var till tempel som låg högt uppe på berg med hisnande utsikt. Vi var i tempel som låg inne i grottor med lika hisnande intryck och en sanslös värme. Vi var till tempel som låg uppför backar. Vi var även till ett tempel där det sprang runt apor man kunde mata. Jag älskar apor och hade kunnat sitta där i evigheter, men Polarn blev rädd. Dels för att de var lite snabba att ta maten ur hennes hand, dels för att de började bråka emellanåt.  Under dagen fick vi åka till fyra olika tempel och till en nationalpark där Pyret vågade sig på att bada i ett vattenfall. Vi fick också stanna vid en resturang där guiden hade beställt mat som, inte helt oväntat, var helt fantastisk och utsikten makalös. Vi fick till sist åka t

Varje ställe vi går till, varje ställe , frågar om arvsmassorna är tvillingar. Ibland ser man att flera står och tisslar och tasslar, sen skickar de fram en springare som frågar och sen återrapporterar till övriga. Så lika är de väl ändå inte, eller det säger väl föräldrar till tvillingar också ibland. Överlag kommer vi få detoxa dem på uppmärksamhet när det här är över. Alla som ler, klappar på kinder, frågar vad de heter, hjälper dem upp på stolar och säger hej. En servitris bad att få fläta Polarns hår medan vi väntade på maten. Bara en sån sak. Idag fick de prova på yoga. Hotellet har gratis aktiviteter för barn och vuxna. Instruktören såg kanske inte så yoga-mässigt ut, men kunde röra sig bättre än man kunde tro. Han verkade extra road av Polarn som tog sig an övningarna med största koncentration. Hon är ju också begåvad med stark kropp och bra balans så hon greppade det där rätt bra. Halvvägs igenom tappade hon dock intresset, precis när Pyret började greppa principen och fick

Mina drömmar är besannade. Jag som gått och fantiserat om att kanske skulle jag få sova om vi provade att ställa in en större säng. In att valde arvsmassorna att dela upp sig, jag delade ena halvan med Polarn. Såååå mycket plats jag fick!  Jag är en planerare. Ibland är det en bra sak. Som när man tänker att lång tid på resande fot och mycket promenerande kommer paja ryggen, och därför tar man med sig träningskläder. Barnen fick leka sig trötta i poolen och sen slappa med plattorna medan vi nyttjade hotellets gym. Det utlovade 100% regnandet har inte dykt upp än. Det kanske kommer, en personal sa att det har varit fint i några dagar nu så det kanske kommer några regndagar.  Överlag roar sig arvsmassorna med att spana in djur. Varenda skalbagge, larv, hund, katt, fjäril, krabba, eremitkräfta och fluga måste göras till dagens upptäckt. Och de samlar fytrioelvatusen bitar av snäckskal varje dag.  Jag njuter av en gigantisk frukostbuffé med massor av färsk frukt och kocken st

Som dagen är tänkt så började den med dåliga nyheter, pendeltågsstationen på Stockholm city var avstängd. Whopsidoo! Nåväl, vi gav oss iväg lite tidigare och tog pendeln till Stockholm södra för att byta till tunnelbana som i sin tur kunde ta oss till Arlanda express. Vi hade ju kunnat ta pendeln hela vägen, men vågade inte chansa. På Stockholms södra var det kaos med en hel drös stressade resenärer och den i stressen valde vi rulltrappa med väskor och barn, istället för hissen. Då hakade den självklart upp sig. Mitt i färden. Pyret ramlade framåt och skrapade i magen, Polarn ramlade bakåt, samtidigt som jag tappade balansen men jag lyckades hålla oss kvar genom att hålla Polarn hårt i handen. Jag typ lyfte hela henne. Det gjorde självklart lite ont. Jag skrapade i benet. Stressade fick vi trösta snabbt och ge oss av igen. Arlanda express hade mötts av viss skepticism eftersom den skulle gå för fort. Den var jätterolig. Tack och lov. Vi hann fram till Arlanda i god tid för alla ko

Bland packning och barn med resfeber hade vi en sista lekträff med bästisen innan hon flyttar. Det var skönt att de fick umgås en gång till och det var skönt att våra arvsmassor fick tänka på något annat än resan de ska göra. Förutom en sväng till lekparken (när ska de bli för stora för att tycka att det är roligt? Vi kan säga att jag frågar åt en kompis...), åt vi glass och de fick fortsätta på det pysselbonanza de påbörjade förra gången. Det var lite med en tår i ögonvrån som vi gav bästisen, hennes syster och pappa en kram hejdå. Mamman fick jag säga hejdå till på kvällen.  Jobbet har gjort mig till barnombud, och gett mig utbildning och ansvar för att samtala med barn i olika situationer. Det visste hon, så hon ville ha lite tips om att prata med sina barn om det äventyr de ska ge sig ut på. Jag blir fortfarande förvånad när jag får frågor och kan hämta kunskap i bakhuvudet och svara på dem. Nog för att utbildningen, kurser genom jobbet och övning ska ge färdighet, men det ä

" Jag vill ha en kamera. " började Polarn säga för ett tag sen. Som med det mesta har jag inte en susning om var hon fick den idén ifrån, men efter några veckors tjat kändes det som att idén inte skulle glömmas bort. Hon är ju rätt envis också. Så jag grävde fram min gamla mobil, rensade den på nästan allt och lämnade över den. Lyckan var total. Hon har flitigt sprungit runt och fotat sedan dess. Idag kom hon ihåg att ta med sig sin kamera och en promenad kunde drygas ut ordentligt med femtioelva stopp för att damen fotade cyklar, hundar, blommor och fåglar. Pyret fotar plötsligt hon med, fast hon blir så upprörd att man väntar sig ett världskrig när Polarn härmar henne. Men det är tydligt att intresset inte är lika äkta, Polarn har ett helt annat fokus och driv. Hon som sällan har fokus och driv annars. Det är ju vansinnigt spännande att se hur ens arvsmassor utvecklas till helt egna varelser med intressen man inte har det minsta koll på själv. Som att hon som avskyr att

Stötte på den här på sociala medier. En första känsla var: "Jamen verkligen!" Den tillhör tydligen en slags självförverkligande övning. Jag är verkligen inte med i den klubben, så att säga, jag gillar inte självhjälp/förverkligande/vägen till framgång-rörelserna a' la Tony Robbins eller Thomas Erikson. Enkla lösningar på komplexa problem, och tillvridna fakta är inte så lockande. Men vid en snabb titt så är det just lockande, säkert för att jag känner igen mig. Sen kom jag att fundera på varför den lockar och då kom jag att tänka på att den kanske lockar mig för att jag är kvinna.  Hur många män behöver öva sig på att inte ta ansvar för att göra andra nöjda och glada, ta hand om andras problem eller kunna förutse vad andra behöver? Och sedan i kölvattnet av att ha övat på att inte ta ansvar för andras saker, inte ha dåligt samvete för det och öva på att säga nej och strunta i att andra blir arga? Känns spontant inte så manligt. Däremot är det nog ett vanligt samtalsäm

Precis när jag satt som bäst och funderade på hur vi skulle fylla sommarlovsdagarna så fick jag mejl från Medmera. Det var erbjudande om att gå två för en på Julita gård, och på den gården fanns Pettson och Findus. Det stod att mellan 11.30 och 15.30 på Pettsons uppbyggda gård skulle barnen kunna vara med karaktärerna medan de hade Muckelrunda, fotografering, djurmatning och lekte lekar. Hela tiden. För bra för att vara sant. Men det var det. Sant alltså. Ungarna lekte dragkamp, bananleken, kurragömma och annat med Pettsson och Findus, som var i karaktär oavbrutet. Så imponerande av dem förresten, att springa runt där med ett helt gäng barn som blev lite mer uppvarvade för varje timme. Fattar inte hur de orkar. Så värt för oss att de orkar i alla fall. Och jodå, vi hittade Mucklor från sagorna lite överallt på gården. Pyret är ju i själen någonstans närmare min egen inre tant, så hon tyckte också om att gå in i byggnaderna, kyrkan var en favorit.  "Det är så fint med såd

Det kan ju hända att jag upplevde senhösten och vintern som rätt tung. Mycket att göra, mycket att tänka på och mycket dåligt immunförsvar. Förutom att jag själv hade den ena åkomman efter den andra så var övriga familjemedlemmar drabbade av vattkoppor, förkylningar och annat tjafs om vartannat. Jag tror att jag räknade ut att vi på familjebasis hade tre friska veckor på ett halvår eller nåt. Nedsatt immunförsvar räknas ibland upp som ett tecken på hög stress. Ett annat tecken som brukar nämnas är håravfall. Jag minns att jag tänkte att jag tappade orimligt mycket hår under den tiden, precis som jag märkte att huden totalt gav upp. Nu när håret är långt nog för att sättas upp skådade jag plötsligt detta i spegeln: Det som sticker ut på sidan är alltså utväxt. Jag har en imponerande underpäls som sticker rakt ut från skallen, precis som den man får efter amningsperioden.  Det kan ju förklara varför det känns som att kroppen har svårt att hänga med i vetskapen om att det inte borde

Sommaren 2009. Det var senaste gången jag hade riktig semester. En sån där man är ledig från ett arbete och får fortsatt lön. Jag har visserligen varit föräldraledig. Något jag minns mest i ett sömndepraverat tillstånd där jag i efterhand är nöjd med att inte ha fått ett nervöst sammanbrott. Förutom en föräldraledig sommar så har jag som minst inte varit ledig någon vecka alls, ibland någon vecka innan eller efter terminen, som mest tror jag det blev 3 veckor. Fast då utan en krona betalt, samtidigt som större delen av året levs på CSN. Idag gick jag på 4 veckors betald semester. Fyra veckor. Dessutom är det med lättnaden av att ha ett examensbevis från socionomexamen beställd. Jag kan inte ens beskriva glädjen när jag stämplade ut idag. Sen gick jag hem tidigt och hämtade arvsmassorna för Pyret hade sin sista dag på förskolan. Det verkade inte bekymra henne så mycket, kanske för att hon ändå kommer besöka förskolan när vi hämtar Polarn. Men vi sa också ett ångestfyllt farväl ti

Nu håller jag tummarna. Än så länge så har jag hunnit ordna allt med alla patienter på mina patientlistor, så här innan semestern. Det jag inte är klar med är saker jag inte kan fixa för att jag behöver nå någon som är på semester. Om det här håller i sig så kan jag alltså gå på semester utan att känna att någon behöver gå och vänta på det jag ska göra. Det skulle ju vara rätt skönt. Med det sagt har jag ägnat de senaste dagarna åt att fylla kalendern med bokningar, så efter semestern kommer jag ha mycket mer att göra än jag haft hittills. Desto större anledning att se fram emot semestern. Hjärnan kokar över, kroppen är trött men en dag till orkar jag. En dag. Speciellt när man får ha "glassfrenzy" på jobbet och har fått ihop lite flex jag kan utnyttja imorgon. En dag.

Vi kliver just in genom dörren efter hämtning på förskola. Pyret (från ingenstans):  "Det är så himla bra att du är så modig." Jag (chockad): "Tycker du att jag är modig?" Pyret (smider medan järnet är varmt): "Ja. Och du är väldigt stark och smart." Jag (chockad och försöker att inte känna mig smickrad): "Tycker du det?" Pyret (öser på med allt hon har): "Ja. Och det är väldigt bra att du är så bra på att lösa saker och kan så mycket, för vi behöver en sån person i vår familj." Jag (skiter i att vara chockad och tar bara emot det orimliga smickrandet): "Det var fint att höra!" Pyret (klämmer in lite till): "Den här teckningen gjorde jag till dig och vek ihop så ingen kunde öppna den, för den var bara till dig. Det är hela vår familj som du gör så bra. Och jag har min regnbågströja på mig och du har din svarta jacka på dig." Jag vet inte vilken diplomattjänst hon är ute efter, men jag tror hon har en rimlig chans

Att ta hand om ett barn extra kräver i och för sig lite extra uppmärksamhet och koncentration. Mest för att det inte är ens egen arvsmassa och den därmed beter sig aningens mer oförutsägbart. Å andra sidan så får man gratis underhållning åt sina egna arvsmassor, vilket lättar på ens egen arbetsinsats. Vi hämtade kompisen och blandade dagen med lunch, cykeltur till lekparken, glasspaus, pysselextravaganza och film. Pyret och kompisen hade världens bästa dag, men Polarn hamnade på efterkälken. Som lillasyster blir hon inte alltid insläppt eller medbjuden i leken, det märker hon och det gör henne väldigt ledsen. Det blev flera samtal om hur det skulle kännas att själv bli utesluten och styrningar mot aktiviteter där man kan vara flera i leken. Det gör lika ont att se Polarn bli ledsen över att inte få vara med, som att se Pyret skämmas när hon inser att hon inte varit en schysst kompis. Förutom att agera medlare och att golvet behövde göras rent från glitter, paljetter, piprensare, pres