attvarabob

Det är märkligt vilken skillnad det kan vara på olika träningspass. I förrgår släpade jag mig runt min "lätta" runda, imorse tog jag min uppförsbacke-runda och kände mig ganska pigg. Jag klarade till och med att springa uppför större delen av mördarbacken, om ni kommer ihåg. Jag misstänker att det har med hormoner att göra, men har inte hunnit analysera det vidare.  Om jag blir glad av att klara mig igenom träningspassen, så blir Polarn glad av sådana här fynd: 3 finfina flugor och en slips för hela 75 riksdaler. En liten kostnad för hennes stora lycka. 

Herr B.o.B. var tvungen att åka till jobbet så vi fick roa oss själva, arvsmassorna och jag. Energinivån var inte på topp och fantasin flödande inte direkt sådär i en sista minuten ändring av dagen.  Men så sa Polarn att hon ville tälja; hennes nya favorithobby. Hon hade hittat några råa "Dalahästar" i Mora som hon ville forma, så det gjorde vi. Råmaterialet. Lite sandpapper som avslutning. Nästa steg är att måla de små liven, men vi behövde ta en paus för lunch. Tänk att leka Emil kunde vara så roligt och rogivande. Kanske borde jag göra om förrådet till en liten friggebod som jag kan fly ut till ibland. Efter att ha handlat och tillagat lunchpizza tillsammans kröp vi upp i soffan och tittade på film. Arvsmassorna var nog lite trötta efter en intensiv lekträff igår, så det var nog på sin plats med en lugn dag.  Sidospår: Kompisarnas pappa berättade att han hade gått förbi en Smarteyes butik tillsammans med sin dotter. Dottern tittade på reklamen i fön

Vad jag hinner göra innan lunch: Väcka 2 barn. Springa i 30 minuter. Styrketräna i 30 minuter. Stretchövningar i 10 minuter. Duscha. Äta frukost. Plocka undan frukost. Tvätta träningskläder. Hjälpa 2 barn att duscha. Hjälpa 2 barn göra sammanlagt 3 frisyrer. Stryka barns kläder. Hjälpa barn att välja kläder. Hjälpa barn att välja smycken. Klä på mig. Hänga upp tvättade träningskläder. Stryka min tvätt från förra veckan. Ta hand om blommor. Vila i 30 minuter innan jag börjar göra lunch. Efter lunch hann jag med att fika hos familjen som barnen skulle ha lekträff hos, sätta mig ner och virka en stund, innan jag tog en promenad för att gå till en egen lekträff (middag med kompis, igen, fast annan kompis). Får lite panik över att så mycket av semesterdagarna går åt till att bara svara på alla " Mamma, kan du...? " Känns inte som att det blir så mycket semester eller vila eller vad man ska kalla de här veckorna. Jag längtar tillbaka till fjällstationen, till att bara vara, till at

Vad jag inte behöver: Fler sneakers. Vad jag har köpt: Fler sneakers Vad jag inte behöver: Nytt överkast. Vad jag har köpt: Nytt överkast Det är ju en fasligt stor skillnad på vad jag behöver, och vad jag vill ha. Dessutom var allt på rea, så det gör ju hela grejen okej. 

Lite spontant blev det utflykt till Torekällberget idag. Jag hade sett reklam om att de skulle ha Varieté under sommaren och idag skulle arvsmassornas favorit från Talang uppträda: Arkadia. Först blev jag indragen i föreställningen, i ett ändå ganska klassiskt trick där min ring lånades, försvann och sen lyckades dyka upp igen. Trots att jag stod så nära och höll i sakerna så hade jag inte en chans att se hur det gick till. Men jag fick tillbaka ringen i alla fall.  Polarn valde sen att ställa upp som frivillig assistent när en balansakt skulle utföras. Hon langade knivar och bollar som ett proffs. Men det var inte viktigast i historien. Att hon vågade anmäla sig som frivillig och gå upp framför publiken var ju så fint, jag blev så glad att hon tog för sig. För henne själv var det riktigt stora att hon först fick höra att hon var så stilig som klätt upp sig i slips å allt. Den där slipsen (och kostymen) verkar ha blivit viktiga i någon slags identitetssökande period.  Efter dagens före

På temat "Var har vi inte varit?", blev svaret denna gång: Falun. Så med ett tack och bock lämnade vi fjällstationen och tog en liten omväg hem, via Falu gruva:   Med hjälm och regncape begav vi oss nedåt i djupet. Det pratades om vikten av att klara av 600 trappsteg ganska många gånger, redan när biljetten köptes. Vi har nog blivit lite skadade som tyckte att trappstegen i gruvan var en baggis. En timma tog turen, men det kändes som en kvart. Kallt, blött, lerigt och coolt!   I vissa gångar fick man huka sig, på vissa ställen fick man passa var man satte ned fötterna och trapporna var hala för vissa skor. Men känslan var det inget fel på. Särskilt när guiden vid ett tillfälle släckte allt ljus så man fick känna på det kompakta mörkret.  Om jag fick önska hade jag velat att turen var snäppet längre, med större möjlighet att stanna upp vid alla platser man nu bara sprang förbi. För det gick i ett rasande tempo.  En rolig upplevelse var det i

Man kan väl inte åka till fjällen utan att ta sig upp på en topp? Dit bort skulle vi idag: Där vid molnen, fast ännu högre eftersom toppen inte syns härifrån. I gassande sol, nästan vindstilla, klättrade vi över stock och sten (sjukt mycket sten) stadigt uppåt. På vägen gick vi förbi en renko som låg med sin kalv, arvsmassorna blev alldeles till sig i trasorna. En bebis!! Vi bjöds också på en hisnande utsikt, som en filmkuliss. Närmare toppen kändes det mer som ett månlandskap. Coronaanpassad semester kan man väl säga. Ännu mer känsla av att vara på en annan planet när vi väl kom upp. Arvsmassorna var makalösa som knatade på även när man kom över ett krön och såg att det var ännu en bit kvar, och över ännu ett krön och såg att det var en bit kvar tills man äntligen såg masten och stugan som markerade toppen. 90 minuter nonstop uppförsbacke, det är grejer det.  Fast jag tyckte nästan det var mer av en ut

Grövelsjöns fjällstation, alltså hur har man inte hört talas om den här pärlan tidigare? Så otroligt trevlig personal överallt, fin mat och fantastisk miljö.  Vi var ute och vandrade i totalt 14 kilometer idag, i strålande sol.  Kolla in! Luch med medhavd matsäck från frukostbuffén intogs så här: Till arvsmassornas förtjusning dök det upp en hel del sådana här: Det tog ju något längre tid att ta sig fram än vad man brukar trava på, eftersom det bitvis var uppförsbackar och bitvis såg ut så här: Men vi var ända fram och rörde vid Norska gränsen, stack till och med ut handen genom staketet som värsta värstingarna. Gissa om det var extra skönt att chilla på fjällstationen när man återvände efter varit ute i 5 timmar. Lite solbränd, men med bara två myggbett. Även om det är en utmaning att vandra med arvsmassorna, och jag kan längta efter att få njuta av sådan här miljö i tystnad, l

Kan jag bara få det ur mig: Jag har fått frukostbuffé!  Ingen uppskattar det lika mycket som jag, inklusive mitt eget sällskap, vilket förtar något av stämningen men jag är nöjd ändå.  Jag hade två önskemål innan vi lämnade Mora: * Gå på Zornmuseet  * Äta glass på glassbåten Det första önskemålet gick väl inte hem hos massorna, men jag fick ändå lite respons av Pyret som har intresse för att teckna och måla. Polarn däremot försökte inte ens dölja hur uttråkad hon var.  Jag tyckte det var ett fint litet museum uppbyggt för att få följa hans olika perioder och se bredden i konstverken. Extra roligt att få prata med Pyret om olikheter i verk och konstnärer, vad olika tavlor väckte för känslor och titta närmare på tekniken. Förutom några spännande porträtt fastnade jag lite extra för den här tavlan: Nu var det också utställning med andra samtida konstnärer och många tavlor man känner igen, som den här av Degas: Sett den förr, lite här och var. En evighetslång stund

För ovanlighetens skull rörde vi oss norrut tidigt på morgonen. Dagens mål var en mellanlandning i Mora, närmare bestämt på Sagolandet Tomteland.  Det var alldeles lagom att strosa runt mellan föreställningarna i skogen. Dagens väder förstärkte miljön och gav perfekta kulisser till älvor och magiska ting. Men det var nog precis på gränsen för arvsmassorna, rent åldersmässigt, de börjar nog bli för stora för sånt där. Just idag blev det trots allt lyckat och de var nöjda fast jag tror inte det kommer locka nästa sommar  När parken stängde checkade vi in på Mora Parken hotell och gav oss ut på stan, självklart I Vasaloppets tecken. För mig började resan lite sisådär. Jag har tagit maxdosen av blödningsminskande medicinen, ändå har den bara hjälpt lite grann, men istället gett huvudvärk, yrsel och magbesvär. Så jag har lite svårt att se fram emot de närmaste dagarna om de ska bli som dagen.  Att knata 13 km och vara ständigt

Sommarfötter, liksom förra året mönstrade av mina Eccosandaler. Och det mönstret satt kvar ända till på vårkanten. Så sköna!  Dagens lektion presenterades av Polarn. Hon lärde mig den ädla konsten att bli fjärilsviskare.  Tricket är att långsamt sätta ett finger framför fjärilen när den sitter på en blomma, och sedan ytterst försiktigt röra vid benet. När fjärilen sätter benet mot ditt finger så rör du försiktigt fingret bort så att den vill hålla sig kvar. Då flyttar den, ibland, resterande ben till fingret och tadaaa: Jag lyckades! Med flera faktiskt. Så roligt att kunna titta på nära håll, men viktigt: rör inte vingarna! Arvsmassorna håller ju på och gör samma sak med humlor, Pyret försökte lära mig men där gick jag bet. Blev lite för nervös runt flygande saker som låter bzzzz, men nog är humlor också väldigt söta. Pyret ville avancera upp till grodviskare, kanske för att hon inte riktigt fick till att bli fjärilsviskare.  Det fanns he