Fortsätt till huvudinnehåll

Högt upp i Söderköping

Det blev ingen morgonträning idag fast katten väckte mig 5:30. Jag nöjde mig med att göra henne till viljes och gå ut på balkongen och dricka morgonkaffe.
Hon har en ny favoritplats tydligen, och blev rätt sur när det var dags att gå in.
 
För idag var Ramunderberget, 70 meter och 318 trappsteg upp, utflyktsmålet.
Tänkte att det var bra att spara lite kraft i benen till det.

Vi hann med att äta lunch också, fast det tog tre försök och 40 minuter att få beställa på Å-Caféet. Andra besöket i Söderköping, andra restaurangen, andra besvikelsen. Den här gången blev det en ganska smaklös plankstek med vad jag gissar var pulvermos och en "hemgjord" bea som var väldigt lik den i burk från mataffären. Den obligatoriska baconlindade sparrisen var två tunna strån som var marginellt längre än en baconskiva är bred. Inte värt 249 spänn om man säger så.

Naturreservatet uppe på berget levererade desto bättre. Polarn kom ihåg förra utflykten och hade därför tagit med en liten hink att samla alla bär i. 
Resultatet:
Det jag hade glömt bort var hur sanslöst mycket mygg det finns i den skogen. Pyret räknade att jag hade 19 myggbett efteråt, det känns som hundra. Och jag hittade en fästing och brände mig på brännässlor.
Men det fanns andra djur i skogen:
Polarn ville ta med huggormen hem. Jag sa nej.

Pyret kallade skalbaggen för lilla gubben och hjälpte den bort från stigen. 

Nu får vi väl se hur mycket sömn det blir inatt när vi kommer klia ihjäl oss allihop. Och hur benen mår.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.