Fortsätt till huvudinnehåll

Gjort min plikt

Det är ju lite av en värmebölja, som kanske påverkar undertecknad en aning. Jag känner mig som sengångaren i Zootropolis.
Googlad bild

Den enda stunden på dagen som jag känner mig okej är när jag och katten sitter på balkongen så där vid 6 på morgonen.
Idag var hon superkelig.

Jag tog morgonens runda i extra lugnt tempo, tyckte jag, eftersom jag kände som att jag skulle kräkas av ansträngningen. Men fast jag gick tillbaka till att springa i 2 minuter efter halva rundan så blev tempot inte så lågt.

Idag var en sådan dag när jag undrade varför jag utsätter mig för det här. Inte innan, för då är jag taggad, och inte efter, för jag har börjat gilla styrketräningen, men under löpningen. Jag tänker att jag är en vuxen människa som kan välja själv vad jag utsätter mig för, då är det väl dumt att göra sånt som gör en illamående. Sen kommer jag på att som vuxen bestämmer man väl inte det minsta över sig själv, och så skrattar jag och skrattar.

Eftersom vi ägnade större delen av dagen att strosa runt halva huvudstaden så får man lägga till en liten stegräknare utöver morgonens tidsfördriv.
Då kanske det inte är så konstigt att man är lite trött i värmen. 

Några av stegen togs till vaccinationsstället där jag äntligen fick andra dosen. "Grattis!" sa hon som vaccinerade och det var precis så det kändes, som att jag ville fira.
Obligatorisk plåsterbild.

Nu väntar jag med spänning på om det blir några biverkningar den här gången.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.