Fortsätt till huvudinnehåll

Familjen assistent

Lite spontant blev det utflykt till Torekällberget idag. Jag hade sett reklam om att de skulle ha Varieté under sommaren och idag skulle arvsmassornas favorit från Talang uppträda: Arkadia.

Först blev jag indragen i föreställningen, i ett ändå ganska klassiskt trick där min ring lånades, försvann och sen lyckades dyka upp igen. Trots att jag stod så nära och höll i sakerna så hade jag inte en chans att se hur det gick till. Men jag fick tillbaka ringen i alla fall. 

Polarn valde sen att ställa upp som frivillig assistent när en balansakt skulle utföras. Hon langade knivar och bollar som ett proffs. Men det var inte viktigast i historien. Att hon vågade anmäla sig som frivillig och gå upp framför publiken var ju så fint, jag blev så glad att hon tog för sig. För henne själv var det riktigt stora att hon först fick höra att hon var så stilig som klätt upp sig i slips å allt. Den där slipsen (och kostymen) verkar ha blivit viktiga i någon slags identitetssökande period. 

Efter dagens föreställning skulle jag tro att hon kommer vilja använda sin hatt, utöver att hon har bestämt sig för att lära sig jonglera. Vi har ju alltid sagt att hon borde gå i cirkusskola, och det här är ju inte långt ifrån.
Rutig skjorta, jeansshorts och slips. Så snyggt!

Det märks för övrigt att det är viktigt för henne att få se människor med något normbrytande stil, utöver att få höra att hennes stil är okej. Hon blev så himla förtjust i en servitör på Grövelsjöns fjällstuga som hade inbakade flätor. Och pojkar med nagellack eller smink står högt i kurs, liksom tjejer i slips eller kostym. Hon vill verkligen testa sig fram just nu, och då är det väldigt skönt att hon kan se att det är okej med alla möjliga stilar. Svårt att växa upp och lista ut hur man vill vara om det bara finns ett fåtal fixerade mallar att utgå ifrån.

På tal om ovanliga händelser så var jag och åt middag med en kompis idag. Så ovant att äta ute utan arvsmassorna; att äta utan att bli avbruten, utan att behöva skära maten, utan att leka "fråga mamma 1000 frågor". Kände mig typ som en vuxen för en stund. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.