Fortsätt till huvudinnehåll

Familjen assistent

Lite spontant blev det utflykt till Torekällberget idag. Jag hade sett reklam om att de skulle ha Varieté under sommaren och idag skulle arvsmassornas favorit från Talang uppträda: Arkadia.

Först blev jag indragen i föreställningen, i ett ändå ganska klassiskt trick där min ring lånades, försvann och sen lyckades dyka upp igen. Trots att jag stod så nära och höll i sakerna så hade jag inte en chans att se hur det gick till. Men jag fick tillbaka ringen i alla fall. 

Polarn valde sen att ställa upp som frivillig assistent när en balansakt skulle utföras. Hon langade knivar och bollar som ett proffs. Men det var inte viktigast i historien. Att hon vågade anmäla sig som frivillig och gå upp framför publiken var ju så fint, jag blev så glad att hon tog för sig. För henne själv var det riktigt stora att hon först fick höra att hon var så stilig som klätt upp sig i slips å allt. Den där slipsen (och kostymen) verkar ha blivit viktiga i någon slags identitetssökande period. 

Efter dagens föreställning skulle jag tro att hon kommer vilja använda sin hatt, utöver att hon har bestämt sig för att lära sig jonglera. Vi har ju alltid sagt att hon borde gå i cirkusskola, och det här är ju inte långt ifrån.
Rutig skjorta, jeansshorts och slips. Så snyggt!

Det märks för övrigt att det är viktigt för henne att få se människor med något normbrytande stil, utöver att få höra att hennes stil är okej. Hon blev så himla förtjust i en servitör på Grövelsjöns fjällstuga som hade inbakade flätor. Och pojkar med nagellack eller smink står högt i kurs, liksom tjejer i slips eller kostym. Hon vill verkligen testa sig fram just nu, och då är det väldigt skönt att hon kan se att det är okej med alla möjliga stilar. Svårt att växa upp och lista ut hur man vill vara om det bara finns ett fåtal fixerade mallar att utgå ifrån.

På tal om ovanliga händelser så var jag och åt middag med en kompis idag. Så ovant att äta ute utan arvsmassorna; att äta utan att bli avbruten, utan att behöva skära maten, utan att leka "fråga mamma 1000 frågor". Kände mig typ som en vuxen för en stund. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.