attvarabob

Får jag resentera avslappning i sin renaste form: När hon inte slappnar av leker hon med det bästaste hon vet: En papperspåse.  Vad kan vara roligare än att gång på gång störta huvudstupa in i en prasslig kompis som tål att slitas sönder? Svar: Inget.  Eller jo, kanske en pappersbit. Eller en hårsnodd. Eller en legobit. Eller vad som helst förut kattleksaker egentligen. Fast de duger ju de med. Man tjänar ju inget på att vara kräsen. 

Jag anade redan på morgonrundan att det skulle bli en spektakulärt härlig vårdag. Något isigt här och där, men den där kylan i luften var inte densamma, den smakade sol. Rundan gick bra dessutom, fast det tog emot emellanåt. Bara lite kvar till tidigare formen. Med sådan start får jag lite panik över att vara hemma. Jag bakade en banankaka, lagade blomkålssoppa till lunch och matlåda, plockade undan, slog in paket till kalas och tog hand om mina blommor, sen fick jag klaustrofobi. Det var inte möjligt att gå och vänta på att övriga familjen skulle vakna ur pyssel- och Minecraftkoman. Jag behöver vara ute när det är så här: Jag kunde till och med ha solglasögonpremiär: Så det blev en sån här dag: Så nöjd. Mycket rörelse och solstrålar är det allra bästa receptet för att jag ska få energi. Det är som att min kropp fysiskt vaknar när vårsolen hälsar på och jag blir lugn och lycklig. Tantvarning på den va?

Äntligen var solen tillbaka!  Jag klädde mig i vårliknande outfit: Eller bohem-möter-cowgirl-på-söder. Eller, jag vet inte vad jag tänkte. Vi spenderade självklart denna ljusa, vårliknande dag i en mörk biosalong!  Det har varit ett evinnerligt tjat om att få se Sing 2, så nu gjorde vi det. Säkert en kvart innan den kommer på någon av alla streamingtjänster vi betalar för. Men den var ju lagom mysig ändå, och vi hann se den medan den mesta solen försvann.  Pyret och Polarn hade siktet inställt på att få shoppa lite också. Polarn ville till Panduro för att köpa lite träfigurer att måla, och en skraptavla. Vi började dagdrömma om att affären egentligen var källaren i vårt hus, eftersom vi var snuskigt rika, och att vi bara kunde gå ner där och pyssla gärnet. Människor som är snuskigt rika slösar så uppenbart bort sina pengar på helt fel saker. Vem behöver 10 bilar i garaget när man kan ha ett helt Panduro där? De drömmer inte tillräckligt stort liksom. Pyret hade

Pandemins begränsningar är borta, så arvsmassornas skola arrangerade skoldisco. Arvsmassorna var så extremt taggade att jag var orolig för att de skulle implodera.  Lite taggad var jag med eftersom de skulle hämtas något senare än vanligt, och jag jobbade hemifrån. De som kan föräldraekvation fattar snabbt att det innebar en stund fri lek för mig. Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att använda tiden till att kolla in detta omtalade klipp: Så pinsamt och tragiskt. Jag skäms över att ha gett det en visning till. Samtidigt är det väl bra att några är så ovetande att de spelar in sådana här diskussioner, liksom för att bekräfta varför Metoo fortfarande behövs.  För att dämpa illamåendet klippet väckte gick jag till Akademibokhandeln och kollade på bokrean. Till mig själv hittade jag detta: Lite nordisk mytologi, en samling med föreställningar om döden, och en målarbok med bilder på odöda varelser av alla dess slag.  Till barnen blev det en ny godnattsag

Hur gör man en arbetsdag lite roligare? Man drar iväg 12 personer till lunchrestaurangen för att äta ärtsoppa och pannkakor.  Med det sagt, kvällar blir roligare med katter.  Och sötare: Min kattbebis.

Hur kan man bättre börja arbetsdagen än att känna den sista biten på vägen dit att man börjar få den där mensvärken som gynekologen gissade var edometrios? Alltid fint att leva med något som eskalerar, och läkarna gissar vad det rör sig om.Så mysigt att vara först på jobbet, börja vika sig dubbel i smärta och bara vänta på att värktabletten ska kicka in. Som tur var kom en annan kollega tidigt och kunde hålla mig sällskap tills smärtan klingade av. Sen kunde arbetsdagen fortsätta med att hålla viktiga möten så där lagom avtrubbad och mörbultad.  Jag grät, svettades och var ordföranden i dagens outfit: Blus från H&M och alldeles för stora byxor från Lindex, och de hade behövt ett bälte. Ett löfte är ett löfte, och jag hade lovat arvsmassorna att vi till kvällen skulle åka till ett evenemang med skridskobana och eldshow. Inte för att jag orkade, men vad gör man. Arvsmassorna var sjukt peppade, och tyckte det var sjukt roligt att åka skridskor på kvällen, här:

Varje gång jag scrollar och denna reklam kommer upp: Så tänker jag: " naken! ".  Jag kan inte vara ensam om det. När bilden bara rullar förbi ser det ut som någon utan byxor, fler än jag måste fått stanna upp för att se att det är en påklädd person.  Hit eller miss från reklammakaren? Det är frågan.

Vad kan vara mysigare än att krypa upp i soffan efter träningen med det här sällskapet: Hon växer, det lilla livet. Hennes nuvarande favoritsysselsättning är att stalka stora katten (inklusive att reta livet ur henne), följa efter robotdammsugaren, och att förvandla allt till en leksak. Dammtuss, godispapper, penna, sugrör, sten, pusselbit, mynt, ALLT. När stora kelsjukan slår till blir hon så gosig att hon nästan kryper ur skinnet. Ofta slår kelsjukan till på natten, i genomsnitt två gånger per natt. Helt utan skam i kroppen väcker hon mig, genom att exempelvis sniffa i mitt ansikte. När hon känner att hon har kelat klart brukar hon antingen somna mot min mage hoprullad till en kanelbulle eller under min haka. Eller, så kliver hon över min hals, klättrar upp bakom mitt huvud och lägger sig på mitt hår, med min skalle som kudde. Ibland spinner hon fortfarande och lägger sig något högt upp, vilket gör att hon ligger på mitt öra. Och spinner. Klockan 3 på natten.

Så. Om man får influensa, kräksjuka och Covid inom loppet av två månader så hackas träningen upp lite. Det blir sjukledigt, sen träning i lugnt tempo för att återhämta sig, följt av några pass där man tar i lite, för att sedan ta sjukledigt. Och repetera. Och så nytt försök igen. Det är rätt slitigt.  Meeeen, imorse var jag tillbaka i tidigare form, så gott som. Inte samma tempo som bästa resultaten under hösten, men samma löprunda och tempo som under sommaren. Tjohoo! Det firade jag med en dusch och god frukost.  Sen bar det iväg till simhallen eftersom Pyret ville visa upp sina färdigheter från simskolan. Seriöst, hur kan någon gilla simhallar? Duscha offentligt, lyssna på skrik och stök, andas i tjock, fuktig luft och försöka att undvika människor i en alldeles för liten bassäng. De enda som jag ser kan ha ut något av det är de som koncentrerat simmar i motionssimbanorna. Där är det ju typ 2 personer i sin egen lilla värld. Men att vara i delarna för barn är ju bara tortyr. Med det

Outfit: Lite för stora fakeskinn-leggings från Wera och oversized tröja från Lindex. Vid vistelse utomhus bar jag även strumpor utöver ytterkläder.  Lunch: Inte heltäckande i kostcirkeln, men den skulle klara utmaningen barnen hade från skolan för ett tag sedan; " Hur många färger har du ätit idag? "   Sysselsättning: Det var konstnärscirkel med mig och arvsmassorna. De tar sin konst på allvar och blandar stolthet och tårar lika mycket som de blandar färger. Middag: Vegetariskt gott och blandat från närmaste Indiska restaurangen. Blev proppmätt och hamnade i lättare matkoma lagom innan Mello. Och den gör ju sitt bästa för att vagga en till söms, förutom Oscar Zia som kommer leda alla program i SVT från och med nu, bestämmer jag.

Lika långt som en arbetsvecka, eller framförallt lika långt som en fredag. Jag hade av någon anledning bokat en fullmatad kalender idag, överbokat en aning, men till skillnad mot flygbolagen så går det inte att bara stänga gaten.  Nu packar jag ihop arbetet, lägger det åt sidan, och fokuserar på helgen. Idag Talang och imorgon Mello, våren bara ger och ger.

När man jobbar hemifrån kan man börja dagen med att ut och springa. Fast om man ger sig ut 5:45 kanske man mer avslutar natten än börjar dagen? Man kan också springa ner till optikern på lunchen och äntligen få godkänt på nya linserna. Det tog bara 3 månader, 3 olika styrkor och två olika sorter innan det blev rätt.  Sen kan man ta ett styrkepass till kvällen när arvsmassorna är på pyjamasklubben.  Ska försöka få till lite mer dagar där jag jobbar hemifrån tänker jag. Det känns som ett bra sätt att ta hand om mig själv. Pyret och hennes kompisar hsr något slags projekt i skolan där de just ska hjälpa elever att ta hand om sig själva. De sätter upp lappar med komplimanger som man kan ta till sig själv eller ge till en kompis.  Hur fint är inte det?? Jag blir så stolt.

Det är ju märkligt att man kan bli så himla trött av att mest sitta och lyssna en hel dag. Men jag blir bra mycket mer mör av en planeringsdag än en fullbokad patientdag.  Vi fick mat och fika hela dagen, hade viktiga och intressanta föredrag, arbetade med nya uppdrag i grupper, och fick många bra och roliga diskussioner. Så himla fin och klok arbetsgrupp. Men allt som skedde efter lunch var nästan omöjligt att hålla sig vaken genom.  Då är det ju så extra härligt att äntligen få gå och lägga sig. Tycker jag. Arvsmassorna har istället börjat be att få vara vakna längre, alltså lika länge som jag är vaken. Vi går allt oftare och borstar tänderna tillsammans. Hur ska det bli när de blir ännu äldre? Kommer hela tillvaron vara som efter lunch på en planeringsdag då; en ständig kamp för att hålla sig vaken trots trevligt sällskap?  Nu ger vi upp för idag, lillfjant och jag.

Jag och kollegan klurade ett tag, diskuterade fram och tillbaka men bestämde oss till sist för att hoppa av kursen. Så himla tråkigt på ett sätt eftersom jag sett fram emot en spännande högskolekurs. Det är roligt att plugga ju. Men bara om det ger mer än det tar. Den här kursen var inte alls riktad till oss. Dels har vi förstått att vår arbetsplats har kommit långt, och gett oss så mycket möjlighet att utvecklas. Därför var det här alldeles för basic. Men också för att vi är vana vid att arbeta evidensbaserat och vill kunna luta oss mot det i en undervisning.  Personligen kände jag också att det är pressat på ork och tid som det är. Jag känner mig lite som den här hårsnodden: Då kanske man inte ska prioritera att läsa en kurs som får en att känna "Jag vet", eller "Så gör vi redan". All tid åt att läsa, skriva, lyssna , formulera behöver ju tas någonstans ifrån. Om man i gengäld får nya perspektiv, blir inspirerad och utvecklas så går väl den

Mina Valentines hade pysslat i skolan inför dagen. Pyret hade gjort en nyckelring och Polarn hade gjort ett kort: Det träffade så rätt i lilla mammahjärtat. Livet rusar fram och det är svårt att hinna stanna upp och se sig omkring. Vad var för 20 år sedan och vad var igår? Det är inte så lätt att hänga med och uppmärksamma förändringar.  Med det sagt. Jag fick rosor idag: Lite allergisk mot det sedan tiden i blomsteraffär. Fick en slags överdos kan man säga, och den har hållit i sig alla dessa 12 år sedan jag slutade.   Jag fick också lite underkläder: I storlek 75 E. De underkläder jag köper nu när jag inte är 20 och har lämnat 90-talet ser typ ut så här: Inte i samma liga riktigt. Men det är ju fint att försöka. 

Polarn och jag lyckades sko oss inför våren. Inte för att den behagar komma riktig än om man tittar på prognosen, men lika bra att vara tidigt ute. Till Polarns stora glädje kan vi matcha varann lite också. Att hon blir glad för det kommer ju knappast hålla i sig så många år till. Detta kom vi hem från secondhand med: Hon fick skor från Zara kids. Jag från Rizzo. När jag nu ska ha något annat än gympaskor är ju oklart. Ett annat klipp jag gjorde idag: Gott och väl 15 cm i papperskorgen, (ja, jag klipper hemma, själv, för jag är för lat för att gå till frisören). Kan vara sista resterna från tiden jag slingade håret som rykte nu. Det är ju inte så att jag blev korthårig direkt, men kanske gjorde jag båda arvsmassorna nöjda. För Pyret ville att jag skulle klippa lika kort som henne, och Polarn ville att jag skulle behålla längden så inte hon var ensam i familjen att ha långt hår. Får se hur domen faller imorgon. Och just det; en uppdatering. Jag lyckad

Bättre begagnad make omplaceras.  Vissa inlärningssvårigheter och låg energinivå, men ganska snäll. Snabb avhämtning prioriteras, men det viktiga är att han kommer till ett gott hem. För flera år sedan påpekade jag för herr B.o.B. att ljus tvätt behövde tvättas separat, alltså inte bara vit tvätt. För inte allt för länge sedan tvättade han mina sandfärgade byxor tillsammans med jeans, för att: " det är byxor " och de blev missfärgade. Vi hade då ett "samtal" om att tvätt mer brukar sorteras efter färg än kategori. Han försökte hävda att han inte visste detta, och okej, det var många som skolkade från hemkunskapen, men jag hade ju redan informerat om detta.  Hans lösning var inte att använda world wide web för att ta igen hemkunskaps-kunskaperna, utan att jag kunde lägga de kläder som inte gick att tvätta med jeans separat. Jag har lite mycket på min hushållsagenda, så jag propsade på att han istället fortsatte med sitt lilla ansvarsområde och bara utöka

Det där intresset för kläder finns hos Polarn också, även om det är mer sporadiskt. Hon kan välja kläder på en minut utan att ens försöka matcha, eller det är väl det vanliga tillvägagångssättet. Men ibland är det väldigt tydliga önskemål om plagg hon önskar sig eller vill ha nästa dag.  Exempelvis så snöade hon helt in sig på att hon ville ha en skinnjacka. Hon hade "skinn"-leggings, hittade en "skinn"-kjol på rea och ville då mer än något annat matcha det med en "skinn"-jacka. Så var det väl inte bättre än att jag och Pyret tittade på secondhand härom veckan, Pyret kom dragandes med en jacka och sa: " Ville inte Polarn ha en sån här? ". Och den var i rätt storlek och allt. För 30 spänn.  Idag hade hon hela sin outfit, noga planerat. Hon var så nöjd. Det bor en liten klädnörd i oss alla.

Så fick vi veta att vi slipper gå runt med någon av dessa på jobbet: Även om vi ska fortsätta med dessa: Så vi kände oss lite lättade, ungefär så här: På tal om lilla damen så ägnade hon kvällen åt att släpa runt på sitt byte: Det är en bestämd och envis liten fröken det där.

Vi går mot ljusare tider. Och varmare. Alltså ska de mer pälsklädda djuren göra sig av med vinterisoleringen. Så även vår stora sur-Fia. Jag vill att ni föreställer er att borsta ur vinterpälsen ur denna dam. Den blir tovig på nolltid, och hon gillar verkligen inte tovor.   Jag kom halvvägs idag, sen gav vi upp båda två. Eller, jag började känna att jag kommer behöva sova med ett öga öppet och tyckte att vi skulle fortsätta vid ett annat tillfälle.  Vi har några veckor kvar att kriga denna ljuvliga och väna uppenbarelse och jag. Om jag överlever.