attvarabob

Så taggad! Äntligen fredag! Jag rev av det sista på jobbet i en rasande takt, höll jag på att skriva, men det gjorde jag inte. Jag försökte förtvivlat problemlösa tillsammans med en kollega tills vi båda gav upp, anmälde friskvård och gick hem. Äntligen hemma. Det dröjde exakt tre och en halv sekund innan frågan om vad som skulle serveras till middag kom. Svaret: "Det tycker jag inte om" dök upp exakt lika många sekunder efter att jag sagt "Gnocchi". När jag bad om hjälp med tvätten, det vill säga att de skulle ta sin tvätt från tvättställningen och lägga i sina garderober, krävde jag en omänsklig prestation av Pyret eftersom hon inte kan vika sina kläder. Det innehöll en dramatisk visning av hur exakt hon inte kan denna uppgift, inklusive himlande ögon när jag skulle lära henne denna viktiga uppgift. Välkommen tweenie. Till kvällen skulle vi äntligen se säsongspremiären av Masked singer . Men Pyret ville gå och lägga sig efter en kvart, och jag höll på att somna,

Det finns mycket att säga om sociala medier, men det är en god hjälp till att inse att man varken är ensam eller unik.

Jag såg ett tips på Facebook, ett hår-tips. Allt som behövdes var en scrunchie, fuktigt hår och en natts sömn. Min typ av frisyrskapande med andra ord. Håret sattes i en tofs högt upp på skallen, håret tvinnades och drogs varv efter varv genom scrunchiens hål, för att sen avslutas som en hårbulle. Jag kände att jag faktiskt orkade prova detta, och ser man på, nästa morgon såg håret ut så här: Klart görbart, kan man säga.  Det var dagens tips från tant som provar skönhets-tutorials.

Jag ska inte försöka rättfärdiga det, det är rent slöseri och fullkomligt överdrivet, men jag har köpt sneakers. Rea på nya kompisar från Puma, Kappa och Adidas. Det var ju bara lite dålig tajming att det dök upp ett snötäcke och ska vara 11 minusgrader när jag ska gå till jobbet imorgon. Klumpiga vinterkängor ett tag igen alltså, men desto härligare att få dra på sig de här sen.

Jag tänker att det är en bra sak, att Polarn så bestämt talar om vad hon vill ha. Hon kommer ha nytta av den egenskapen i framtiden, om jag lär henne att förvänta sig att bli lyssnad på. Så jag lyssnade. Jag gick också upp extra tidigt för att dekorera muffins till brickan med presenter och födelsedagståget. Jag vispade smet till frukostvåfflan, och grädde, och serverade den så som hon beställt. Sedan ägnade jag en stund åt att göra frisyr; den skulle vara tjusig, sa hon. Jag improviserade fram detta: Inspirerad av krigardrottningen Daenerys som fick mer avancerade flätor ju fler segrar hon fått. Hon är ju en krigare lilla Polarn, som inte är så liten längre.  För att inte hamna i krig med min krigardrottning så nyttjade jag lite flex för att kunna förbereda middag och marängtårta. Men också för att kunna följa med Pyret ner till affären för att handla en present, på hennes begäran. Det var första gången hon köpte en present till sin syster för sina

Förutom att ägna dagen åt att förbereda för Polarns dag imorgon så lyckades jag avsluta fram- och bakstycke på tröjan jag stickar. Nu är det bara ärmarna kvar. Kanske kan jag använda tröjan till nästa vinter, eller näst-nästa. När Pyret kom hem var hon på ett "jag vill fixa mitt rum-humör", igen. På något sätt kom hon då in på att hon ville göra sitt tittskåp i ett Harry Potter tema, och hon ville ha min "hjälp". Vilket innebär att hon säger vilka saker hon vill ha och sen får mig att göra hela projektet. Jag försöker tappert att lämna över material, ge tips och uppmuntra, men får ett svalt mottagande. Med det sagt, får jag presentera Pyrets (mitt) Harry Potter tittskåp: Jag gjorde själv i ordning ett litet tittskåp med mormors gamla fickur och parfymflaska häromsistens. Så rara saker ska väl ramas in istället för att ligga och damma, tänkte jag. 15 kronor fattigare av att ha köpt en ram på secondhand, och 10 minuters pillande, så var det kla

Och dagens katt. Chilla katten, chilla.

Mellan svåra besök och ärenden spreds lite glädje på jobbet. Det är tradition att vår biträdande chef tar med sig sitt våffeljärn och gräddar våfflor till oss alla när det är våffeldagen. Eftersom den infaller imorgon så fick vi våfflor idag. Så enkelt sätt att skapa god stämning i arbetsgruppen. Vi blir alla så glada när han kommer dragandes med våffeljärn, smet, grädde och sylt. Ett annat sätt att skapa god stämning som chef är att säga fina saker på medarbetarsamtalet och sedan göra det lilla extra för att visa att hyllningarna har substans. Det ger ju lite mer energi till arbetet när man får en ny chef som inte bara pratar om hur ovärderlig man är. Dessutom, nu är det äntligen helg.

...kan det här ha varit. Det var väl olidligt vilken resa det var att ta sig från måndag till fredag, fast det rör sig om så få dagar. Arbetsdagarna har definitivt varit 12 timmars pass, minst. Nätterna däremot har varit extremt korta och klockan har ringt lagom efter att jag har blundat. Jag måste ha packat 24 ryggsäckar efter att ha väckt en hel skolklass på morgonen och sedan lagat lagat arton middagar till denna hord av barn.  Det kan hända att jag har räknat fel emellanåt, det är svårt att vara fokuserad när man är trött. Men imorgon är det fredag, sägs det.

Det känns sorgligt att inte ens min hälsoapp förstår mig. "Du sover som en mästare" Verkligen? Det känns mer som att jag sover som den som är utslagen och har förlorat matchen. Mästartiteln är otroligt avlägsen. 

Jag har börjat göra som kollegan; när det är föreläsningar så plockar jag fram stickningen. Det är liksom lättare att hålla fokus om jag samtidigt stickar. Det stjäl ingen uppmärksamhet eftersom det är slätstickning, utan jag håller igång så att jag slipper den vanliga föreläsningströttheten.  Dessutom blir ju arbetsdagen lite mer lättsam om man kan ägna några timmar åt att lyssna, sticka och prata.

Förutom heltidsarbete med två pågående parallella utbildningar så ska jag klämma in att planera ett påsklov, en födelsedag och Arvsmassornas hobby. Det går sådär. Påsklovet har kommit till stadiet att jag hade ett förslag som Arvsmassorna godkände, det är ju bra, men nu ska det då Googlas och bokas. Innan alla andra Googlar och bokar förhoppningsvis.  Polarn lämnade idag över denna: " Kema (schema) till Polarns födelsedag " Det kommer bli en fullspäckad dag minsann, från frukost till sängdags. Det är ju fint att hon vågar be om det hon vill ha, önskar och behöver. Jag vill låta henne leva i illusionen att man får det man säger att man behöver, så länge det går. Kanske kan jag göra det så självklart för henne att hon i framtiden vägrar acceptera att personer ignorerar hennes behov och gränser. Nu ska jag bara köpa rätt frukost, middag och fika till dagen. Sedan hörde modellagenturen av sig och frågade om tjejerna ville söka en roll i en tv-serie. Det ville de. Så n

Jag önskar att jag hade ägnat mer tid åt hår, naglar och smink än vad jag gjort. För nu dundrar en tweenie fram med en lillasyster i släptåg, och jag kan inte leverera på den nivå som efterfrågas. Pyret vill ha hjälp att måla naglar och lägga på något slags löst glitter ovanpå, för den behändiga lösningen nagellack med glitter i är ju alldeles för enkelt.  Hon vill skapa outfits där tjocka huvtröjor stoppas innanför leggings, eller dra upp byxor med låg linning till högt upp i midjan med hjälp av skärp, för att sedan ta ut frustrationen över hur obekvämt det blir på mig. Hon vill skapa frisyrer som tar timmar och massor med produkter, fem minuter innan jag behöver gå. Allra helst ska det också vara en frisyr som är gjord för något annat slags hår.  Nu börjar hon prata om ansiktsmasker, parfym och smink lagom tills jag har lärt mig att stör inte huden i onödan är ett vinnande koncept, och den perfekta mascaran är en seglivad myt.  När började du använda smink? frågade Polarn häromdagen

Pyrets semi-obligatoriska secondhandrunda lönade sig, titta här: Två till Arcoroc lövet för 15 kronor styck. Jag blev så glad!  Jag hittade också 4 av dessa charmiga glas för 10 kronor styck: Kanske kan det vara såna här: En liten spaning bland kläderna och jag plockade med mig dessa också: Nu skulle det vara trevligt med lite vår att matcha dem med? Vårväder var det inte, så vi ägnade dagen åt att se mig förlora i olika spel och se vinnare i Talang . Och för att runda av en dag som regnat bort blev det hemgjorda hamburgare till middag. Det var inte så dumt något av det.

AW!  Ett gäng på 10 personer dundrade iväg till Rival för att slå sig fria efter veckans arbete. Årets röj! Eller så här: 10 personer gäspade ikapp på pendeln in till söder. Sedan slog vi oss ner på Rival med en god middag och varsitt glas vin. Två timmar senare hade vi skrattat gott, avhandlat stora frågor och berättat om tidigare erfarenheter. Och unisont började alla skruva på sig och erkänna att det var dags att ta sig hemåt.  Älskar att gå på AW med folk runt, eller över, 40.

Jag är inte ett stort fan av förändringar. Tvärtom så håller jag i och väntar ut så länge det bara går för att slippa förändringar. Någonstans hoppas jag väl att kanske slipper saker bli annorlunda då. Fast så fungerar det ju inte, vissa förändringar är oundvikliga hur mycket man än försöker förneka dem eller låtsas som att de inte finns. Idag gick en mycket omtyckt kollega i pension, och det är ju en del av arbetslivet. Vi har alla förberett oss väl och länge, men samtidigt undvikit det hela på ett imponerande vis. Fast nu hölls talen, skämt med en stor dos kärlek levererades, gåvor överräcktes, och tårar föll från kollegor som kommit från egna och andra avdelningar. Vi bjöds på lunch och fika, och det mildrade situationen en del. Nu är det en kollega som varit mer än kollega, och planer för att ses nästa gång är redan gjorda, så det var ju på inget sätt ett farväl. Men det blir tomt ändå, och det blir en förändring. Jag gillar ju som sagt inte förändringar. 

Det var dags att föreläsa igen. Jag försökte inge någon slags känsla av trygghet och kunskap. Kanske mest landade i stel upptill och brittisk tant nertill. Oklart. Åskådarna till detta påstod sig vara upplysta och utbildade i en massa matnyttigt i alla fall.  Jag kände mig mest varm. Det förefaller som att jag ovanpå den stadiga temperaturhöjning jag upplevt i ålderns hormon-battle, nu också fått vallningar. Yey. Så stickad kjol och polotröja var ett halvsmart val. Kjolen är förövrigt ett secondhandfynd från det gamla H&M märket Foxtrot. Någon mer som minns? Kan det vara 80- eller 90-tal? Eller var det senare? Tiden flyger förbi.  Upplyst och utbildad var väl typ omdömet för Pyret på dagens utvecklingssamtal. " Du är ju väldigt bra på att gå i skolan " sa läraren. Sen bad han henne att låta bli att oroa sig för poäng eftersom de redan sett hur bra det går, och istället fundera över om hon ville ha extra uppgifter för att fortsätta känna sig tillräc

Det är ju något magiskt över hur alla frågor, funderingar och viktiga iakttagelser och händelser alltid måste berättas om vid läggdags. Egentligen inte alls konstigt för vi vuxna får ju också alla tankar och funderingar precis när vi ska gå och lägga oss. När tystnaden, mörkret och lugnet ger plats till allt det där som försvinner i allt brus.  Jag springer skytteltrafik mellan arvsmassornas rum och svarar på bara en fråga till, och lyssnar på bara en viktig sak till medan jag försöker få dem att också lämna plats till sömnen. Det är ju så viktigt att ge dem utrymme att få prata, att visa att man lyssnar, att det finns tid och ork att ta upp allt. För om de inte får känna det, hur ska de våga ta upp tankar och frågor som kanske är för stora och viktiga att hålla för sig själv.  Samtidigt. De är vakna allt längre och jag är en kvällstrött person. Jag önskar också att få en liten, liten stund med mina egna tankar innan det är dags att släcka lampan. Så för varje fråga, fundering och tank

Av en slump hittade jag denna lilla pärla på Showtime: The first Lady . Om kvinnorna bakom männen med makten, och hur de drev sin agenda och stod för sin sak. Ruskigt bra skådespelare och en story som skickligt växlar berättelserna mellan tre olika tider.  Ibland önskar jag att jag orkade vara vaken längre på kvällarna, så jag orkade se klart serier och filmer snabbare. 

Det finns stunder när jag tror att det är möjligt med fred på jorden. Som idag när jag plötsligt satt så här: Dessutom kunde de båda kela samtidigt, utan att bli sur på den andre och gå därifrån.  Det kan mycket väl vara så att Gammelkatt senare försökte leka med Lillfjant också. Hon ångrade sig snart, givetvis, men det är ändå tanken som räknas.  Ingenting är omöjligt, jag vet det nu. 

Det är så härligt när vägar är plogade så där så att plogen skyfflar bort översta lagret snö, och plattar till det undre lagret. Långpromenaden med mammakompisen var hal och knölig, där emellan lekte vi "hitta trottoaren", den var svår. Fika hittade vi däremot:  Men vi åt lunch innan. Lillfjant uppskattade inte att jag varit borta, men uppskattade att jag kom hem.  Till Mello valde jag bort chipsen till förmån för Ben & Jerrys samarbete med Tony's. Chokladglass med chokladbitar och havssalt, virvlar av salt kolasås och salta kolabitar. Helt klart 5 glassar av 5. Och nu inleder vi en ny säsong av hälsprickor.  Jag smörjer och smörjer och smörjer och smörjer, med salvor och krämer för just hälsprickor. Som bäst är det bara ytligt så att hela foten ser marmorerad ut, som värst blir det djupa sprickor. Så jäkla irriterande.  Men nacken känns bättre. Jag är fortfarande öm vid vissa rörelser, fast någon läkningspro

Imorse väntade jag mig nästan att Simba skulle stå ute på åkern och prata med sin pappa. Klassiska Lejonkungsmoln skulle jag säga, metreologer behöver inte hålla med. 

I den där snöstormen igår så gjorde jag som gamla människor gör och halkade, på en isfläck, som gömde sig under snön, i en backe. Jag landade på rygg och höft, det slog i och jag tappade andan, men kunde resa mig och gå vidare med Polarn till fritids. Glad för att inte ha brutit något fortsatte den här tanten med resten av dagen utan att tänka mer på det. När jag vaknade imorse så kändes nacken lite stel, inte bara i bak utan även fram på halsen. Det stramade i Bruce Springsteen musklerna, ni vet, de där som syns ovanför nyckelbenen när man tar i för kung och fosterland. Bild hittad på Google, nu förstår ni precis vilka jag menar.  Under dagen har smärtan tilltagit och nu gör det ont lite hipp som happ men framförallt i rörelser där jag behöver hålla emot lite. Som när jag ska klä på mig, eller gnugga in tvål i ansiktet, eller tvätta håret, eller lägga mig ner. Min misstanke är att det är just de musklerna en tant tar i för kung och fosterland när hon halkar, och instinktiv

Jag var snabb att tacka ja till erbjudandet att jobba hemifrån idag. För en stund under morgonen var jag lite tveksam och undrade om allt prat om snöstorm kanske var en smula överdrivet, och övervägde att gå till jobbet ändå. Men jag nöjde mig tills sist med att bara ge mig ut för att följa med Polarn till fritids, det visade sig vara ett klokt beslut. Hukad framför datorn medan snön yrde, vinden ven och bussarna slutade köra kunde jag läsa hur människor skrev " Grattis på kvinnodagen ". Jag tillhör de som inte riktigt tycker att det är en "Grattis" dag, lika lite som det är Grattis på FN-dagen, eller Grattis på Barndagen, eller Grattis på Dagen mot våld mot kvinnor, eller Grattis på Ofrivilligt barnlösas dag. Kvinnodagen är inte en dag man firar, utan en dag för att uppmärksamma. Tycker jag. Och det kanske blir tydligare när man sätter det i sammanhanget med alla andra dagar FN uppmärksammar. Jag tog en titt på FNs sida med  Internationella FN-dagar . S

Medan snöstormen laddade upp ägnade jag mig åt att inleda vårens andra utbildning. Efter metodutbildningen väntar en utbildning i implementering, som jag blev jätteglad att bli vald till. Inte alla tyckte det var lika spännande, konstiga människor.  Jag kan rapportera att Polarn också verkar trivas med utbildning och att hämta in kunskap. Vi hade utvecklingssamtal där samma sak förmedlades som tidigare år. Hon ligger före i läsnivå,  och att skriva och räkna. Som mål till nästa gång ska hon öva på att inte ställa så höga krav på sig själv och våga prata om när saker känns svårt, för att upptäcka att känsla inte är samma sak som hur saker är . Så fina fröknar som förmedlar både att hon är kompetent och att prestation inte är det viktigaste. Polarn trivs så bra med sina lärare, fritids och skoluppgifter och det är en sådan lättnad. Kunskap är ju kul. 

Det är ju så att man kan få en översikt över ens inköp, för bättre koll på onödiga utgifter exempelvis. I helgen gjorde jag inga onödiga inköp. För enligt min översikt så räknas smågodis som " Kultur ".  Så granskar man hela min översikt kan man säga att jag är väldigt, väldigt kulturell.

När man inte orkar så värst mycket så är det alldeles lagom att slå sig ner i biomörkret och låta ett par timmar försvinna. Valet föll på denna: Mästerkatten 2 Det är skönt att emellanåt få se på barnfilm som man själv kan ha roligt åt. Eftersom energinivån inte höjts till kvällen slog jag mig ner i soffan och tittade på ännu ett avsnitt av Limbo . Det är för mig väldigt oklart varför jag fortsätter att titta på den, för jag stör mig på det mesta i serien. De sjukt lyxiga miljöerna med alla de rätta attributen ända ner till Mon Amie kopparna. De trasiga relationerna mellan människor som bara beter sig så himla märkligt. Den otrevliga stämningen mellan typ alla, som skapar drama med en Days of our lives-känsla. Jag tror att jag fortsätter titta för att det är en ensemble med riktigt duktiga skådespelare, men vad gör det när jag uppfattar allt som högst osympatiskt.  Bättre då att avrunda kvällen med en god bok, och det har jag ju några att ge mig på. 

... sa en bekant.  Sen kom det där med gubbar som låtsas som att snippa är ett svårt ord att förstå. Och hela debatten handlade om det och den 10 åriga flickan, istället för varför den i allra högsta grad vuxna mannen hade sin hand på helt fel ställe. Var är kampanjen #jag.vet.var.min.hand.inte.ska.vara. startad av en man, förresten?  Sen pratade Marcus Schenkenberg ut i The Island Sverige om sin relation med Pamela Anderson. Där berättar han att relationen tog slut för att hon ville ha barn, men han ville inte att mamman till hans barn skulle ha varit med i ett sextape. Fräscht. Han vill alltså inte skaffa barn med en kvinna för att hon blivit utsatt för ett brott. Härlig kvinnosyn. Plötsligt sa den bekante att det är förjäkligt att tjejer och kvinnor ständigt hamnar i underläge. Vilket gav ett fint läge att flika in att feminismen stretar på. Idag lägger jag lite bomull runt all irritation och har mello-kväll med arvsmassorna och Ellegulle.

När man chillar som Lillfjant. Det är ju fredag trots allt.