attvarabob

Polarn hade varit kreativ på förskolan och ritat sig själv tillsammans med några av pedagogerna. Det konstverket fick en egen plats på väggen. Hon var mäkta stolt över det.  Okej, jag blev också stolt. 

Jag handlade på Pressbyrån idag. Närmare bestämt den här: John Ajvide Lindqvist har fått skriva novell av en Bamsesaga. Kan det bli bättre? Den är egentligen riktad till lite större barn men jag tänkte att det var värt att prova. För 20 pix får man dels sagan som novell, dels i sin ursprungliga serieform. Så kan man läsa båda och låta barnen upptäcka skillnaden mellan att läsa serier eller att skapa bilderna i texten i sin egen fantasi. Genialt.  Syftet är att öka läslusten hos barn, men jag tänker att den mest ökar läslusten hos mig. Det är ett välkommet och välskrivet avbrott i att läsa de vanliga godnattsagorna.  Vi började på novellen idag, jag är osäker på om den uppskattades eller inte, det lär märkas på om de vill läsa vidare imorgon.

Kollegorna frågade hur läget var. En kaffe senare lämnade den ena kollegan över ett par örhängen från Michael Kors för att " Du behöver något uppiggande ." Hur får man det så bra, med så mycket visad omtanke?

Jag och arbetskamraten delade zombiebilder med varandra igår, när vi förklarade hur vi skulle se ut idag efter att ha vabbat. Sen ägnade vi dagen åt att helt desperat försöka hålla oss alerta under en utbildning. Jag avslöjade att jag var så trött att jag började gråta över att bli väckt imorse och allt jag tänkt på var att få komma hem och sova. Så klipper vi till efter middagen hos föräldrarna. Pyret talade om att hon haft lite ont i magen under dagen. Sen ropade hon och hade mer ont när hon behövde gå på toaletten. Men hon kunde gå på toa. Fast när hon skulle ställa sig upp kunde hon inte ens stödja på vänstra benet och hon bröt ihop av smärtor. Som blev värre. Och värre. Och värst. Till sist låg hon och skrek och vred sig i smärtor. Nu är hon lite känslig, vi är vana vid att hon tycker att allt är läskigt och gör ont. Men just därför märktes det att det här gjorde ordentligt ont, jag har under hennes snart sex år aldrig sett henne ha så här ont. Det blev till att akut be anstäl

Polarn ligger stundtals och hostar så hon nästan inte kan andas på natten. På dagen har hon en lätt feber. Pyret ligger som en kamin och kvider sig genom natten, när hon inte vandrar runt eller pratar i feberdrömmar. Utöver febern håller hon på att tappa sin första tand (vilket hon är mäkta stolt över). Så VAB. Nu är de tillräckligt krassliga för att ha extra kort stubin och vara allmänt kinkiga, men inte tillräckligt krassliga för att ligga nerbäddade i soffan. Alltid en härlig utmaning. De vill göra saker, hela tiden, men orkar inte riktigt. Själv har jag haft en lätt huvudvärk hela dagen som kan vara på grund av hormoner, eller så kanske arvsmassorna smittat mig och en härlig feber väntar mig med. Oavsett gör det att jag också vill göra en massa saker utan att orka. Men på något sätt tog vi oss genom dagen. Tre måltider, två mellanmål, en drös olika pysselprojekt och två filmer senare. Och Pyret ville lära sig virka.  En hel rad kämpade hon sig igenom, med assistans. Nu in

Långhelg och extra ledigt. Och jag gjorde knappt något alls. Jag har promenerat, fikat, ätit, tittat på tv, handlat kläder, virkat, kramat barnen, plockat tvätt, googlat inspiration för inredning och känt mig vansinnigt trött. Känns nästan som slöseri med så mycket ledig tid. Eller så är det precis vad man ska använda ledig tid till, bara att jag har så jäkla svårt att släppa alla krav och måsten att det ger mig ångest. Jag behöver verkligen öva på att dra ner på tempot. Apropå absolut ingenting alls så avrundar jag med en replik från vår egen standup komiker Polarn: " Mamma, jag vet vad trosipper (trosor) gör. De skyddar snippan. Och kläder, de skyddar nakenfisen. " Man har sällan tråkigt i den arvsmassans sällskap.

På min förra kollegas begravning hade hon ett budskap till oss alla. I stora drag var det att ägna tiden åt det som var viktigt. Hon var själv en person som arbetade för att leva och inte tvärtom, hon tog ofta ledigt för att hjälpa sina föräldrar och hälsa på barn och barnbarn. Efter ett ganska långt uppehåll är jag tillbaka i livet som arbetare, med en nystart som gör det lättare att bestämma sig för hur man vill lägga upp sitt arbetsliv. Att liksom bestämma sig för vilken slags arbetare man ska vara. Eftersom jag har chefer som tar hänsyn till föräldraskapets inverkan, som vill att personalen ska må bra, och som ständigt blivit påminda om vad som är viktigt i livet tänker jag att det är en bra tid att passa på. Att släppa på prestationshetsen. Att skilja på att göra sitt jobb på ett riktigt bra sätt och att leva för att göra ett bra jobb. Att hitta tillfällen när man kan prioritera sig själv. Efter den där pluggtiden, där man körde på när man själv var sjuk och när barnen var sj

Somnade sent på grund av magsmärtor, av oklar anledning. Vaknade klockan 3:00 på grund av sparkande arvsmassa, som övergick till att leka igel och som fick hjälp av pälsklädd härskarinna. Inklämd mellan dessa två kunde jag inte riktigt somna om utan låg sådär lagom produktivt och blev allt bittrare tills det var dags att gå upp. Levererade två arvsmassor till pedagogiska aktiviteter och lyckades trots allt promenera till min egen dagliga aktivitet. Där fick vi frukost. Färsk bröd och marmelad livar väl upp de flesta. Trodde jag skulle få en lugn dag men blev strax efter frukost inkastad i ett akut ärende av läkare. Plötslig ökning av aktivitetsnivån gjorde mig lite stressad, men så fick jag meddelande från en kollega. Jag hade fått beröm av en anhörig för hur vältaligt och proffsigt jag hanterat ett möte med myndigheter. Förutom att bli röd som en tomat så kände jag mig lättad av att få veta att jobbet gör nytta. Efter lunch hängde sig journalsystemet titt som tätt. Vi fick mycket

Pyrets konstnärliga period är inte över. Hon är nu inne i sin smickra-mamma-period. Får jag presentera den tredje kärleksförklaringen på kort tid. Hon tog här steget att inkludera sin far, i uti står det att hon älskar oss båda. Kanske kommer hon att utöka till att inkludera sin syster också. För att inte tala om katterna. Eller så är det någon som avslöjat vem det är som köper julklapparna.  Det spelar egentligen ingen roll vad syftet med kärleksförklaringen är, jag smälter oavsett. 

Det är uppenbart att vädret inte vet vad som gäller och att naturen är helt vilse. Utan jackor strosar vi runt bland massiva högar av höstlöv, i ett makalöst solsken. Samtidigt som brännässlorna, och annat, blommar. Eftersom det uttalats något slags hot om att det här var sista dagarna innan det riktiga höstvädret anländer, kändes det viktigt att spendera mest tid utomhus. Vi har uppenbarligen varit lite ensidiga i val av aktiviteter eftersom Polarn utropar "Inte åka till skogen!" varje gång vi pratar om vad vi ska hitta på. Men att promenera i en stad kunde hon tänka sig. Speciellt när vi lockade med att storasyster kunde visa vad det fanns att utforska i staden. På så sätt blev också Pyret taggad, att få vara storasyster som hade sett och provat.  Vi drog till Uppsala.  Pelle Svanslös-lekpark, Biotopia och Evolutionsmuseum hann vi med, förutom lunch och fika.  Nu är jag mör bortom vad som är rimligt, men solen och det vackra vädret nyttjade vi.

Vi valde att promenera i city, äta lunch och gå på bio som dagens aktivitet.  Polarn hade sett reklam för nya filmen om Nalle Puh och ville gärna se den. Jag är inte säker på om hon blev besviken, hon sa att filmen var bra, men jag tror att filmmakarna kanske hade lite svårt att bestämma vilken åldersgrupp de skulle vända sig till. Jag blev gråtmild emellanåt och skrattade ibland, samtidigt som den kändes bitvis allt för fånig. Arvsmassorna skrattade ibland, uppskattade inte de fåniga inslagen, och förstod bara en del av sensmoralen kring hur man ska prioritera mellan jobb och familj. Dessutom kändes vissa bitar lite för vuxenbetonade, som scener när Christoffer Robin var i krig.  Det blev svårt att greppa hur de använde så vuxna ämnen i en barnfilm om Nalle Puh. Den fåniga lilla björnen lockar väl mest Polarns målgrupp, men filmen kändes som riktad mot oss vuxna, eller större barn. Nåväl, ett biobesök efter lunch bestående av Bento-låda, och med promenader i vårvädret, är ju inte f

Pyret har börjat med " veckans bokstav " i skolan. Den här veckan började vi med " Ii ".  Barnen har till uppgift att göra ordlistor att ta med sig till samlingen, och Pyret tar uppgifter på allvar. Vi satt tillsammans och kom på ord, som Pyret sen ljudade och skrev ner. Hon frågar om varje bokstav hon ljudar är rätt och de allra flesta gånger så är de det. Jag är helt begeistrad. Hon stöter på patrull när ord slutar på " er " eftersom när hon ljudar så låter det som att det bara ska vara ett " r ". Hon missar knasigheter i vårt språk såsom " ck ", " ch ", " gj ", alltså när två bokstäver tillsammans skapar ett annat ljud. Hon glömmer ibland bort hur en bokstav ser ut, som " y "  och har det knepigt när det ska vara två likadana bokstäver. Men första terminen och inte ens fyllda 6, och hon stavar ord på egen hand . Men viktigast av allt, hon tycker att det är så himla kul. När vi i veckans nyhetsbrev fr

Mötte upp forna kollegor som spridits ut över stan, för en gemensam middag. Alla kunde ses tidigt. Ingen var intresserad eller orkade tänka på alkohol. Alla var trötta människor som behöver komma i säng tidigt. Så god mat, härligt sällskap men inte helt förstörd imorgon. Himla perfekt.

Lördag 5:30 " Mamma, vakna, när kan vi äta frukost? " Söndag 6:00 " Mamma, jag vill gå upp och äta frukost. " Måndag 6:00 " Mamma sluta, jag vill sova ." Helt i linje med helgens sömnbrist gick även natten mot måndag. Förutom rethosta deluxe så hade jag ett barn på ena armen från 23.00 och ett barn på andra armen från midnatt. Från 2:30 "sov" jag inte ens i närheten av en skönhetssömn i Polarns säng. Känns bra att vardagen är igång igen när man vilat sig så man blivit uttråkad hela helgen.

I ett vanligt liv så måste man ha dagar där man fixar allt det där man aldrig hinner fixa när man försöker låtsas som att man inte behöver leva ett vanligt liv. Vi ägnade dagen åt sånt där trist som tvätt, städning, återvinning och att storhandla, till exempel. Sen maxade vi dagen med att under en lång stund hjälpa nya grannar att förstå hur man använder tvättstugan. Man inser vilket sjukt komplicerat system det är när man ställs inför att på enklast möjliga svenska och en del teckenspråk visa någon som aldrig stött på fenomenet tidigare, hur man gör. Vad mycket vi gör hela dagarna som är så självklart för oss, men helt obegripligt för andra. Jag såg också till att göra dagen lite extra speciell genom att bona golven i badrummen och göra rent kaklet. Den där städningen man aldrig orkar ta sig till. För att toppa dagen fick vi ändan ur och köpa nya handtag till garderobsdörrarna, istället för skitfula orginalhandtag från 80-talet. Det har varit på att göra-listan sedan vi flyttade i

Polarn väckte mig klockan 5.30. Jag försökte få det lilla livet att somna om i 45 minuter på alla möjliga sätt. Hon fick ligga på min arm, vi gick på toaletten, hon fick dricka vatten, hon fick ligga i sin egen säng med mig i Pyrets säng, hon fick sällskap av katten, men icke sa Nicke. Det är något med att behöva vakna samma tid på helgen som till vardags som irriterar en på ett helt eget sätt. Det sitter i hela dagen. Förväntningarna på ledigheten är totalt grusade. Sen hade vi en mysig frukost tillsammans medan Pyret och herr B.o.B. sov vidare, och orkar man vardagen så orkar man ju helgen. Men ändå. Vi gick på bio. Vi åt på Pizza Hut. Vi övade på stavning. Jag och herr B.o.B. ordnade ostbricka till kvällen. En bra lördag egentligen, men jag fick ingen sovmorgon. Det återstå att se hur mycket till sovmorgon det blir imorgon, jag gissar på ingen alls.

Varje dag, hela veckan har jag lovat mig själv att bara jobba de timmar som står på schemat. Varje dag, hela veckan har jag samlat ihop minst 20 minuter plus på flexen. Idag skulle jag ha min friskvårdstimme sista timmen och ta en promenad hem. Se om hostan som vägrar dö har gett sig lite, testa om det var läge att börja träna igen. Jag fick ändå lov att dra över 10 minuter innan jag kunde ta min promenad. Men nu. Ingen lunchlåda att förbereda. Inga kläder att plocka fram för morgondagen. Inget larm att ställa. Inga arvsmassor som måste jagas i säng för att orka gå upp. Ledigt.

Båda arvsmassorna sov i sina egna sängar i natt. Japp. Big news. Big. Huge. Har det hänt en gång finns en möjlighet att det kan hända igen, det håller jag hårt i. Jag märkte inte så mycket av det eftersom jag låg med rethosta lagom regelbundet under natten. Det hade ju annars varit rätt trevligt att njuta av ostörd sömn. Resten av dagen blandade högt och lågt. Jag blev inbokad att hålla ett diskussionsforum kring våld i nära relation på en psykologlunch. Jättespännande. Jag fick huvudvärk innan lunch. Totalt ospännande. Jag hade patientmöten som var utmanande. Spännande men också utmattande. Jag fick nytt uppdrag precis när jag var på väg att logga ut. Stressande. Pyret blev tonåring precis efter att jag kommit hem. Mer än utmattande. Jag har kommit på hur man kan förbättra Nutella, nämligen att ta en klick Nöt-creme till varje sked. Världens bästa upptäckt. Och ett ytterst bra sätt att avsluta dagen på. Morgondagen får dock gärna vara lite mer jämn och lätthanterlig. Och hos

Förskolan var stängd idag så jag och Polarn hade en dag för oss själva. Hon ville äta lång frukost framför tv:n, det tackade jag inte nej till. Vi njöt av resterna från gårdagens frulle. Sen ville hon åka tåg, jag ville åka tåg för att kolla på secondhand. Det vägde inte jämt tyckte hon, så jag slängde in en fika i uppgörelsen och då gick det bra. Vi frossade i smoothie, skogsbärspaj med vaniljsås och lyxbulle innan vi gav oss hän bland kläder och skor.  Förutom några vardagskläder där hon hittade en rutig skjorta med luva, en stickad kofta med "skinn"detaljer och en sammetsklänning (så totalt genusbefriad unge det där) och jag hittade byxor, tröja, blus och kofta, så fyndade hon en för stor Spiderman dräkt och jag världens snyggaste skor. Vi var båda rätt nöjda. Innan vi hämtade Pyret så bekämpade vi bovar, kollade på film och fikade en gång till.  Arvsmassorna slocknade redan vid 18.30 så jag tog min märkliga yrsel, som gör att jag känner mig lätt berusad hela tid