attvarabob

Blev inbjuden till möte med forskargruppen där dagen avslutades med trerättersmiddag på restaurang Knut. Under fikat fick vi: Tryfflar. Till förrätt fick vi: Rådjurscarpaccio med konjaksglaze, Västerbottensostkräm, picklade hjortron, hasselnötter & mangold Varmrätt: Hälleflundra med Västerbottensoststuvad svartkål, purjolök, friterad marulkskind & persiljevinägrett. Efterrätt: Friterad Munk med äpple, mandelglass, vanilj och brynt smörkräm & sockrad rosmarin. Japp. Ytterst trevligt, och ovant stt vara ute på äventyr en vardagskväll. Men jag var inte hemma förrän strax efter 21, det kommer kännas imorgon. 

När man då är i en sådan där hormonsmocka och allt utöver att ligga i sängen hela dagen med flera liter glass som sällskap är för mycket begärt, så känns det ändå rimligt att få hembakad äppel-och rabarberpaj på jobbet. Visserligen för att vi hade avtackning för en kollega jag kommer sakna mycket, och det är ju istället en högst orimlig aktivitet när hormoner rasar när jag tänker på saken. Och det bekräftar bara att under hormonsmockor ska man inte lämna sängen, om det inte är för att köpa glass. Världen är inte tillräckligt snäll för det.  Jag borde stannat i sängen.

Dagens ämne: Kroppen. Nu var det ju himla länge sedan jag gick igenom puberteten, så jag kan inte påstå att jag minns hur det var. Det jag vet är att klimakteriet ibland jämförs med puberteten och där är jag ju nu. Kanske är det utmärkt tajming att gå igenom klimakteriet så här lagom till att arvsmassorna stadigt närmar sig puberteten, för att förstå och  påminnas om vad hormoner ställer till med. Som att det dyker upp mellanblödningar när det inte alls ska göra det (igår). Eller att den lilla besökaren tar med sig tryckande huvudvärk, ständigt illamående, förvirrande hjärntrötthet, oväntad yrsel och ont i brösten på ett sätt jag inte upplevt sedan jag hade mjölkstockning.  Små satans hormoner alltså. Kliver in och bara slår ner en med släggan. Jag klarade mig genom arbetsdagen, jag fixade middagen, men när arvsmassorna åkt till pyjamasklubben så däckade jag verkligen. Fy vad kroppen har jobbat på övertid idag. Och jag fortsätter hävda att det är ohyggligt otrevligt att det

Helt oväntat var det plötsligt kossor i hagen vid den långa löprundan. Fint med lite variation från rådjuren jag brukar springa på . Idag var det tredje gången gillt med 5 kilometers runda. Det gick hyfsat med tanke på att det blev ruskigt sent i går, och jag valde det backiga spåret. Så en gång är ingen gång men tre gånger är en gång-gång-gång?  Mer gång blev det när Cous-cous och jag passade på att umgås när vi hade matchande inredningsshoppingbehov. Promenad, fika och inköp, det är ju en strålande kombination. Jag ville så klart hitta lite saker till gästtoaletten, och jag tycker att det blev bra med detaljer i rotting och sjögräs. Sånt jäkla lyft.  Vad i hela friden ska jag ha för projekt nu då?

Så var det pappa-helg igen. Och vad kan man hinna med då? Man kan ta en toalett typ så här: (Lite gammal bild, men typ så) Strippa den så här: Och måla den, så här: Nu behöver jag klura på inredning. Mellan strykningar så hann jag också gå och rösta. Alltid lika viktigt, men känns ännu viktigare den här gången. Och jag tvättade tre maskiner, veckohandlade och gick till återvinningen. Jag fick in lite vila emellanåt, då började jag titta på serien Vargen kommer, så att jag kunde få lite ont i magen och känna som att jag nästan var på jobbet.  Snart kommer mammakompisen över så att jag kan avrunda dagen med snack och snacks. Det blir bra.

Veckan gick och fredagen kom. Jag rundade av arbetsveckan så här: Slut på meddelande.

Det blev en lite annorlunda arbetsdag. Vi ägnade en del tid åt detta: Kubb, tårta och godis. Chefen skulle vidare och bli ännu mer chef, så det var dags att säga hejdå. Vilket det egentligen inte är, för att flytta en våning är ju inte som att försvinna.  Men en bra ursäkt för att ha en liten Kubbturnering i gassande sol, följt av socker i mängder, var det.  Det där sockret behövdes för att klara övriga dagen som kantades av möten av varierande kvalitet. Att prata om saker som borde gjorts som många inte orkat göra, eller saker som behöver göras men många blir rädda för och inte vill göra, eller saker som många tycker att någon annan borde göra men inte behöva göra själv, det är inte superintressant. Så jag har verkligen inte bara roat mig idag. 

Livet blir inte så mycket mer spännande än vardagen. Rutiner, rutiner, rutiner.  Jag går till skolan. Jag går till jobbet. Jag går hem. Jag springer korta rundan (eller styrketränar). Jag roar mig med att försöka laborera med tempot på promenaderna och löpningen. Kan lugnare promenadtempo på löpardagar öka orken, eller är det bättre med lägre tempo på styrketräningsdagar?  Sen blir ju mätningarna lite si och så när jag glömmer stänga av när jag kommer hem, så jag låtsas ju egentligen bara ha någon koll.  Att ha kort löprunda på tisdagar, som också är middag-hos-mormor-dagen är kanske den största utmaningen. Inte helt lätt att springa efter god middag (fyllda rullader med gräddsås och potatis) med efterföljande fika (sockerkaka med fyllning och kakor). Men utmaningar lättar ju också upp i vardagsrutinerna.  Något annat som roar mig i vardagen är secondhandfynd. Här är senaste: Ännu en jumpsuit, denna gång i mörkblått linnetyg. Älskar jumpsuits, som att komma unda

Det finns många saker jag tycker om med mitt jobb. Att ha trevliga, roliga och omtänksamma kollegor som kan få en att skratta så man kiknar. Att fortfarande lära mig nya spännande saker efter 4 år på samma arbetsplats. Att möta så många människor och livsöden varje dag. Att ingen dag är den andra lik. Och. Att det är en arbetsplats som förstår vikten av fika. " Ni fikar ju nästan varje dag! " säger Polarn. Hon har inte fel.

En gång är ingen gång, två gånger är en gång-gång. Jag testade att ta 5 kilometer som lång runda igen, och det gick ju bra. Så förbenat roligt att få utvecklas. Jag antar att tipset om att få in ett par kortare rundor till per vecka verkligen hjälpte. Och det är ju märkligt att det alla säger att man behöver göra för att orka springa mer, är det som hjälper en att orka springa mer. Sen är jag medveten om att 5 kilometer är en fis i rymden för vana löpare, men för den som börjat springa och träna regelbundet och strukturerat som 45-åring är det nördigt roligt.  Så hur firar man en sådan prestation? Jag tog med mig arvsmassorna till godisaffären. Sedan promenerade vi till Dollarstore, vidare till lunch på asiatisk buffé, vidare till secondhand, för att avsluta med en promenad till djuraffären för att köpa kattmat. Det blev en väldig massa gående idag. När vi kom hem gick vi lite till och storhandlade, innan jag ordnade den sista tvätten. När skafferi och kylskåp

Pyret bad att få gå och lägga sig klockan åtta igår kväll. Det är något av ett rekord på många sätt. Jag antar att första skolveckan som mellanstadiet elev och med nya lärare tog helt slut på henne.  Idag roade vi oss med att åka till Tom Tits Experiment. Vi lyckades gå igenom utomhusaktiviteterna medan det var uppehåll, men det gjorde egentligen inget för det var varmt som en bastu inomhus, så jag blev ändå sjöblöt. Arvsmassorna roade sig kungligt och testade nästintill varenda grej. Polarn vågade till och med prova Fritt fall, vilket hon var omåttligt stolt över efteråt. Första åket hoppade hon över, vid andra åket började hon gråta när grinden öppnades och ångrade sig, vid tredje åket vågade hon sätta sig men såg fullkomligt skräckslagen ut och höll Pyret hårt i handen, vid fjärde åket hade hon ett leende lika stort som Cheshirekatten. Pyret vågade utmana sin rädsla för mörker och ta sig genom den mörka banan. Men hon höll lika hårt i Polarn som Polarn hade h

Det är fredag. Svinvarmt, men fredag. Som väntat i mitt arbete så är en fredag förmiddag lugn och behaglig medan eftermiddagen är kantad av akuta insatser,  svåra beslut och ansvar.  Det som är viktigt, inte bara en sådan här dag utan alla dagar såklart, är att dra tydliga gränser. Nu är det fritid. Hemgjord pizza, chips och film. Nu tar jag bara ansvar och beslut för mig själv och tjejerna. De lurviga tjejerna inkluderat. Den här säger tydligt till när man inte fullföljer sin plikt att klappa mer. Klappar man tillräckligt bra lägger hon sig till ro. Vad kan vara ett bättre sätt att koppla bort och koppla av.  Fredag.

Jag började dagen med huvudvärk. Men blev lite glad av att det var förhållandevis svalt på morgonpromenaden. Vilken lyx att komma till jobbet utan att behöva en dusch och att återställa vätskebalansen.  Resten av dagen var inte sval och chefen informerade att ansvariga för ventilationen hade inspekterat och konstaterat att den var ju inte bra. Men lösningen var allt för komplicerad så den blir inte av. Fördelen med så usel ventilation är att information man får på morgonen är som bortblåst till eftermiddagen, man har inte kapacitet att göra något annat än att klara av sina arbetsuppgifter och däremellan överleva. Så då är ilskan över bristen på åtgärder glömd. Det märkliga är att jag på något sätt lyckades studsa tillbaka från det där och känna mig ganska pigg på vägen hem. Jag kände riktig spänst i stegen, och med det hamnade jag bakom en man i min egen ålder som tydligen var ute på en powerwalk. Han gick precis lite saktare än mig, så där att jag först fick fundera på om jag skulle s

Okej. Jag kommer säga det jag med. Fast alla andra redan sagt det och vi inte kan påverka det. Det. Är. Så. Varmt. Jag klarar inte det här. Jag som tyckte Rom i juli var varmt men helt okej när jag var 30, är på väg att avlida, eller allra minst börja gråta, av det här.  På jobbet har vi ventilation som inte ens går att förnimma, och jag har ett kontor med stora fönster. Kollegan har termometer på sitt rum, jag har inte det för skulle jag veta hur varmt det är skulle jag tuppa av. Det enda jag kan förlita mig på är en vanlig bordsfläkt och stora mängder vatten, för nu är till och med glassen slut.  Idag började jag dagen med huvudvärk, och jag rundar av den på samma sätt. Och inte hjälpte det att se fler helt galna valkampanjer, det fick mig lite till över gränsen tror jag.  Så jag skulle nog behöva protestera lite, över värmen och politik och allt däremellan. Om det där är sant så är det också så otroligt absurt. 

Idag var det skolstart! Arvsmassorna ville börja när skolan börjar, alltså att inte gå till fritids innan, så jag flexade lite på morgonen. Då passade jag också på att ta min korta löptur på morgonen istället för kvällen, så smidigt! Och vips så har man blivit en sådan människa; " Åh vilken tur att man hinner få in lite träning innan jobbet !" *sägs med en sådan där hemsk positiv röst*  När jag nämnde morgonen för kollegan på jobbet frågade hon: " Men hur mycket tränar du egentligen? "  Och jag svarade att jag egentligen inte tränade så mycket, men rör på mig ofta. Som forskare förlitar hon sig på data och bad att få titta på min klocka. Där ser det ut så här: Idag, som är en ganska representativ dag, uppnår jag under en dag rekommenderade antal intensiva minuter per vecka.  Och tittar man på medel över året så ser det ut så här: Där ser man härliga influensa, Covid, och kräksjuka veckorna i vintras som drar ner genomsnittet rätt rejält. Anna

Då förbereder vi oss för skolstart. Jag kan inte fatta att Pyret börjar mellanstadiet och Polarn andra klass. Vi läser igenom välkomstbrev och pratar om vad som känns pirrigt, nervöst och förväntansfullt.  Pyret tycker att det känns pirrigt att få nya lärare, är ledsen över att en kompis börjar i en annan skola och är lite orolig över att få skåp med hänglås och att läxorna ska bli svårare. Samtidigt som det känns spännande att börja i fyran. Polarn är mest förväntansfull över att få träffa fröknar och kompisar igen och känner sig stor som börjar i tvåan.  Jag tycker också att det känns pirrigt. Varje skolstart är som en slags markering över att de växer, och visst är jag medveten om hur utmaningarna växer med dem. I min branch blir man också så plågsamt medveten om allt som kan hända människor och hur svårt det kan vara att läka efter att skadan är skedd. Hur skyddar jag dem från allt ont , tänker jag precis som alla andra föräldrar.  Men nu gömmer jag oron i en halvtimmes styrketräni

I den här värmen slår man ju inga fartrekord, särskilt inte när man väljer den backigaste rundan, men jag kunde hålla ut lite längre. Inget bättre än att komma ut ur duschen efteråt och slå sig ner vid frukosten. För att förlänga det myset mötte jag upp mammakompisen lite senare för att äta lunch.  Lika bildskön som god i all sin enkelhet. Ost, grönsaker och bröd, allt blir bättre med bröd. En kollega säger lite då och då när vi har jobbfrukost att det är enda dagen i veckan som hen äter bröd. Jag skulle aldrig klara det.  Ingen lunchträff utan fika. När det är svårt att välja beställer man en av varje och delar. Till middag blev det totalt ospännande rester av cypriotisk lasagne -pastitsio-, men det är ju gott.  När arvsmassorna skulle titta på film till kvällen upptäckte vi att några filmer på Viaplay som bara funnits med engelskt tal nu fanns på svenska. Kanske hjälpte det mejl jag skickade för ett tag sedan när jag märkte att ytterlig

Eftersom det var varmt och soligt så spenderade jag självklart flera timmar i solen, men dagen är ju lång. Eller, har ni också märkt hur mörkt det är på kvällarna nu? Hösten is coming, hemska tanke.  I alla fall, man hinner ju göra annat än att vara i solen när man är en morgonpigg människa. Som att gå på secondhand! Om jag hittade något? Såklart.  Så här i slutet av sommaren är det ju smart att köpa två klänningar jag inte kommer hinna ha på mig förrän höstrusket drar in.  Men jag hittade också världens sötaste påslakan och örngott. Efter shopping och sol ägnade jag mig, enligt önskemål, åt att göra om i Pyrets rum. Vilket självklart blir ett slags Tetris där jag först måste fixa en sak i hallen, för att sen fixa en drös saker i hennes rum, som gör att jag måste fixa lite överallt. Jag kommer nog behöva köpa lite lådor och fix också innan det är klart för den här gången. Men guldstjärna på att kunna avbryta och vila innan jag fått klart allt. Vet in

Trots den överväldigande hettan så riktigt känner man de kalla vindarna. De från valrörelsen. Förslag och uttalanden börjar hagla från alla håll, en del så långt ifrån verkligheten att de känns som ett skämt. Det är inte riktigt en känsla av empati, förståelse och kunskap som dominerar än så länge. Om det inte vore för att det är genuina förslag från människor som kan ha en möjlighet att driva igenom fullkomligt absurda tankar, så skulle de ju vara otroligt lustiga. I alla fall för oss med insyn och kunskap i de ämnen politikerna försöker röra runt i. Att det sen är gott om människor som tycker att förslag och åsikter som dyker upp nu är fullt rimliga, gör ju att det går kalla kårar trots de 28 graderna. Känner mig redan så otroligt trött på den här valrörelsen.