Fortsätt till huvudinnehåll

Hur mycket är det?

Idag var det skolstart! Arvsmassorna ville börja när skolan börjar, alltså att inte gå till fritids innan, så jag flexade lite på morgonen. Då passade jag också på att ta min korta löptur på morgonen istället för kvällen, så smidigt!
Och vips så har man blivit en sådan människa; "Åh vilken tur att man hinner få in lite träning innan jobbet!" *sägs med en sådan där hemsk positiv röst* 

När jag nämnde morgonen för kollegan på jobbet frågade hon:
"Men hur mycket tränar du egentligen?
Och jag svarade att jag egentligen inte tränade så mycket, men rör på mig ofta. Som forskare förlitar hon sig på data och bad att få titta på min klocka.
Där ser det ut så här:
Idag, som är en ganska representativ dag, uppnår jag under en dag rekommenderade antal intensiva minuter per vecka. 
Och tittar man på medel över året så ser det ut så här:
Där ser man härliga influensa, Covid, och kräksjuka veckorna i vintras som drar ner genomsnittet rätt rejält. Annars snittar jag 172 måttligt intensiva minuter, plus 2x110 högintensiva minuter per vecka. 

Men jag tycker ändå inte att jag tränar
Varför inte?
För att jag inte går på gym?
För att jag inte springer en mil?
För att det bara är lilla jag?
Säkert en kombination av allt ovanstående.

När vi gick igenom hur min rutin ser ut under veckorna så kom vi fram till detta:
På vardagar:
Powerwalk 2 x 40 minuter(till/från jobb) ibland + 20 minuter powerwalk på lunchen.
+ 15-20 minuter löpning, alternativt 20-30 minuter styrketräning (varannan dag).
Det blir alltså 1,35-2,10 timmar "aktivitet" per vardag.

På helger:
30-40 minuter löpning, plus ett evigt promenerande hit och dit (på helgdagar har jag mellan 8 000-16 000 steg).

Men hur hon än lade fram det har jag svårt att se att jag tränar mycket. Jag tycker fortfarande att jag bara rör på mig, eller som bäst är en liten tränings-wannabe. Fast jag springer 2.4 km innan jag går i "very, very brisk pace" i 40 minuter till jobbet. 
Jisses vad man är uppvuxen med att inte hävda sig, eller tro att man behärskar saker. 

Jag ska nu öva mig i att säga att jag tränar, för det är inte skryt, bara något jag gör. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.