attvarabob

Att få barn är en gåva. De ger så mycket. En sak av många jag fick av mina arvsmassor är vad jag misstänker är tinnitus.  Till och från har jag drabbats av ett svagt tjutande läte ända sedan de där dagarna som fylldes av vaggande och vyssande.  Men de senaste dagarna har jag också börjat höra ett svagt konstant tickande i ena örat. Det börjar bli lagom irriterande och jag antar att jag borde kolla upp det, även om det inte verkar gå att göra så mycket åt saken. Fast å andra sidan, med alla rasande hormoner kanske det bara är den biologiska klockan som tickar så högt? Nu var jag väl lite rolig ändå?

Min handväska gick sönder mitt i mardrömmen med kattungen. Något fastnade i dragkedjan när vi skulle iväg akut till djursjukhuset och jag kanske inte hade världens bästa tålamod just då.  Alltså hade väskan inte längre någon dragkedja, om vi säger så. Sedan dess har jag letat efter en enkel, svart handväska. Jag vill inte ha med massa krusiduller, inga stora guld eller silverdetaljer, inga mönster, inte alldeles blank. Lätt att hitta va? Men igår snubblade jag över en bild, oklart hur så här i efterhand, och jag blev kär. Så idag inhandlades denna: En Kånken sling  som fanns på Naturkompaniet, så mitt dåliga tålamod kunde bli tillfredsställt på en gång medan vi strosade runt i Uppsala. Eftersom vi spenderade dagen med att äta lunch på Koh phangan och shoppa så har vi (varför säger jag "vi" när det är "jag"?) inte adventspyntat med en enda pryl. Det skramlade runt någon tanke om att göra det till kvällen, men det var olycka efter olycka på E4

Det var sagt så att arvsmassorna skulle få en  belöning om de vågade sig på att tävla med pyjamasklubben. Det vågade de. Så jag Googlade mig fördärvad och hittade till sist något gigantiskt sport/lekland i Uppsala; Turbo sport & adventure zone. Jag bokade också en övernattning på Scandic, för vem tackar nej till hotellfrukost. Så här.  Någon var inställd på superskoj. Någon var inställd på att allt var fel. Någon var inställd på att allt var jobbigt. Någon var inställd på mys och avkoppling.  Det hör ni ju direkt att det inte går ihop med en hel dag av detta: Så många saker som kan vara fel. Så mycket som kan vara jobbigt. Och orken att upprätthålla det mysiga försvinner lite i taget för varje kritisk suck, varje himlande med ögonen och varje sur kommentar. Mys byttes mot meltdown och ett outtalat löfte om att inte lägga ner så himla mycket energi till att ordna sånt här i framtiden. En chokladkaka räcker gott och väl som belöning. Middagen var o

Det kan hända att det är lite överbelastat just nu, mitt inre system. På den där nivån när man ställer in smöret i diskmaskinen och smörkniven i kylen, typ. Fast jag istället glömde plånboken i jackfickan i förrgår, vilket jag inte märker för att jag promenerar istället för att åka kommunalt och veckohandlar istället för att handla i veckorna. Men jag märkte det när jag skulle från jobbet och åka och möta upp Ellegulle för middag i stan. Då behövs både åkkort och bankkort.  Som tur var arbetade herr B.o.B. hemifrån och kunde komma och lämna plånboken, och innan dess hitta att jag glömt den i jackfickan.  Så jag hann i tid för att äta middag här: Magnolia , igen. Så himla god mat och bra service. Nu är jag alldeles hes efter allt uppdaterande och helt slut av att äventyra efter en lång arbetsvecka. 

Jag har sett alla säsonger av Sex education nu och behövde något mer. Jag tittar redan på Bonusfamiljen , som är så plågsam att titta på när alla gör så obekväma saker. Och New Amsterdam , vars senaste säsong inte har varit lika bra tycker jag. Det är något lite mer platt och överdrivet med den nu. Då är Greys anatomy mer pålitlig, även om säsong 18 är lite i överkant kanske. Problemet med alla dessa serier är att de kommer en gång i veckan och det har vi ju alla helt vant oss av med. Men så hittade jag den här lilla pärlan på SVT play: " Allt vi döljer ", en brittisk serie i 6 avsnitt. Lagom dramatisk, lagom rolig, lagom förutsägbar, med bra skådisar. Den får bli dagens tv-tips. 

Spenderade dagen på planeringsdag. Vad gör man på en sådan, kanske någon undrar. Äter, är svaret. Frukostbuffé. Förmiddagsfika. Lunch med fika. Vi serverades kolja med potatis, sidfläsk, champinjoner, kapris och smörsky. Och så eftermiddagsfika. Alltså vi jobbade fram en ny planering också, en bra sådan, och satt i konferensrum utan luft som gjorde en helt yr. Så vi gjorde oss förtjänta av allt gott.  Något vi ägnade oss åt idag var att formulera i skrift det vi pratade om. När jag kom hem hjälpte jag Polarn med läsläxan, där de formulerat detta: "Säjer"? " Säjer "??? Hur kan de dela ut en lärobok där de skriver "säjer" istället för "säger"? Ska de lära sig talspråk eller lära sig läsa? Otroligt irriterande.  Då var dagens vits från Pyret bättre: Varför gick hästen till gymmet? För att få mer hästkrafter. Godnatt.

Idag fick en del av all insamlad flextid gå till att ordna inför födelsedag och julafton. Det racet. Några julklappar saknas till ena arvsmassan men det mesta är antingen inköpt eller beställt. Nu återstår att boka kalasställe, och att ordna överraskning till helgen som belöning för att de vågade tävla. Man blir ju aldrig riktigt klar. En liten stund kunde jag ägna åt att bara vara också, och då tittade jag igenom filmerna från just tävlingen. Jag trodde att jag skulle spricka av stolthet när jag såg dem gå upp inför domarna, släppa nervositeten och visa vad de kunde. Självklart började jag gråta en skvätt av att höra de andra i klubben prata positivt hur det gick och göra empatiska utrop när något misstag gjordes. Att sen se hur andra från klubben slöt upp och gratulerade Pyret och tröstade Polarn var ju så fint att jag höll på att tuppa av.  Arvsmassorna blev så taggade av helgen att de ställt upp på att tävla snart igen. Så himla skönt att första tävlingen blev en så positiv erfaren

Det kom hem två övertrötta små damer vid 22.30 igår kväll. Den ena blir extra pigg och glad när hon är trött, den andra blir butter och motsträvig. Jag lyckades få höra massor om helgen och se fina medaljer innan de somnade en bra bit efter 23. Herr B.o.B. var iväg och lämnade hyrbil och glömde hemnycklarna i väskan jag tagit med mig när jag hämtade arvsmassorna. Så han väckte mig någon gång efter midnatt. Arvsmassorna fick sova i vår säng som belöning (och muta för att få dem i säng) så Polarn väckte mig ett par gånger i timmen när hon lekte el-visp i sömnen. Så härligt att börja dagen med att vakna 4:45 utan att kunna somna om, då. Också himla härligt att ha haft en sådan natt när jag skulle ha två viktiga möten som krävde extra koncentration, och det var först efter några patientbesök. I love Coffee. Jag ska inte skylla all dålig sömn på arvsmassorna, eller alla svårigheter att fokusera på sömnbristen. Jag kan ju också tacka den här för det: Trots att jag flitigt smörjer

Jag kände mig sliten imorse och bestämde mig för att hoppa över träningen. Men det gjorde mig så klart vansinnigt rastlös. Att jag dessutom skulle vanka runt här hemma och vänta på att få veta hur det fick för arvsmassorna i deras tävling gjorde inte saken bättre.  Så jag möblerade om.  Bokhylleväggen i vardagsrummet fick flytta in i sovrummet. Det stora gamla skåpet efter mormor fick flytta ut i vardagsrummet. Självklart blev det ringar på vattnet när jag ville byta plats på saker i skåpen och hyllorna, och bara så där hade jag något att göra hela dagen lång. Jag kommer säkert ha lagom mycket träningsvärk imorgon efter att ha tömt alla hyllor och släpat sjukt mycket böcker fram och tillbaka.  Sen ringde Pyret. Hon var så stolt över att kunna berätta att hon kommit trea i tävlingen. Sin allra första tävling. Polarn hade kommit fyra med bara några få poäng ifrån. Hon var så besviken att hon inte kunde prata och mitt hjärta brast. Pyret var så fin och berättade att Polarn varit yngst i g

6:30 klev de ut genom dörren och åkte iväg på tävling med pyjamasklubben. Och jag är ensam hemma med katten för första gången sedan typ 2012.  Nu var jag inte ensam så mycket just idag. En kompis har köpt lägenhet och ville renovera den innan inflyttning. Så jag och en gemensam kompis hjälpte till. Även om det är många år sedan jag jobbade som målare så kunde jag bidra med lite tips och trixs, och som tack bjöd han på lunch.  Inte helt överraskande ägnade jag sedan lite tid åt att städa innan arvsmassorna ringde och berättade att de hade det bra. Jag fick också veta att det var tur att jag inte var med dem. De hade ju tittat på matcher och om jag är med när de tittar på match så brukar ju den de hejjar på förlora. Något herr B.o.B. och jag skojade om när de tittade på någon hockey/handboll/fotbollsmatch någon gång, där resultatet vände när jag kom och satte mig i soffan. Tydligen är det sanning nu. Lite sårande att höra att de trivdes så bra utan mig på hotellet, med lördagsgodis och l

Idag var det fredagsmys hela dagen lång med fika fyra gånger. Först under en föreläsning med Maskrosbarn. Jag har haft turen att få höra dem föreläsa en gång tidigare, det gör de så himla bra!  Till lunchpromenaden svängde jag och kollegan förbi Pressbyrån och hämtade upp en kaffe och en coissant noisette. Hon hade fått två kuponger på gratisfika. Eftersom det var fredag så avslutades arbetsdagen med fredagsfika. Till kvällen delade jag och katten på Ben & Jerrys, men kaffet fick jag behålla för mig själv. Med morgonkopparna räknar jag till 6 koppar kaffe idag. Det kanske blev lite mycket. Men å andra sidan somnade jag inte i soffan innan klockan 20:00. Jag kanske har hittat ett vinnande koncept.

Det gick ut en fråga om vilka som skulle med på AW. Upplägget var det som kallas "sunkpub-runda"; alltså att man stannar vid olika stationer utmed en tunnelbanelinje och går på en lokal krog. Jag kände: - Varför går man till mer än ett ställe? - Hur länge måste de hålla på om man ska åka till fler ställen? - Vad fint att de tror att jag skulle orka en sån sak. Det var också en kollega som nämnde att hon hade bokat en dejt med någon som var jättegammal. Jag anade att det där nog var en definitionsfråga, så jag frågade vad som nu menades med jättegammal och fick veta att han säkert var närmare 50 än 40. Och ja, bilden var på en man i 40-års åldern. Imorgon är det äntligen fredag. Då ska tanten inte hänga med på "sunkpub-runda" utan satsa på att ta sig hem utan käpp och hålla sig vaken tillräckligt länge för att äta chips, eftersom det gäller att njuta när man snart ska dö. 

Det känns så jäkla lyxigt att ha vänner som trots att det dröjer mellan träffarna känns som det mest naturliga i världen när man träffas. Livet kommer emellan tillfällen att ses. Pandemi kommer emellan tillfällen att ses. Men det kommer inte emellan det där självklara sättet att hitta tillbaka till den sista minuten man senast sågs. Idag blev jag alldeles hes av allt jag och Greken hade att uppdatera oss om. Jag tror att det var ömsesidigt. Nu har hon precis fyllt 35 och det är ju ta mig tusan omöjligt att köpa presenter till vuxna människor. Så hon fick välja restaurang och jag tog notan. Det vann ju jag på också, för kolla middagen:

Jag håller på att prova ut ny styrka på mina linser. En vecka har jag testat, men det blev inte riktigt bra så därför har jag haft huvudvärk i 7 långa dagar.  Idag var det äntligen dags för återbesök till optikern på Synsam, med möjlighet att justera detta. När jag bokade tiden blev jag erbjuden 16:30. Jag fick ett sådant där litet kvitto med tiden utskrivet, där stod 16:30. Jag skrev in i kalendern i mobilen och på jobbet, och la in påminnelse. Sen fick jag rusa hem i full galopp för att hinna med, men kunde kliva in i butiken 16.23. Då fick jag höra att tiden var bokad till 16:15 och att optikern gått hem. Snabbt jobbat. Undrar hur min arbetsplats skulle fungera om 8 minuters försening skulle medföra att tiden avbokades, utan att ens ringa patienten. I alla fall. Tur att man då är en liten hamster som sparat den lilla lappen som visade att de på något sätt gett mig en tid och bokat en annan.  Eller tur och tur, de kunde inget göra annat än boka om och den första tiden de hade som jag

Efter höstlovet drog det igång: Läsläxa Engelskaläxa Och snart matteläxa. Känns lite tungt att gå från inga läxor, aldrig gjort en enda läxa, till att ha tre läxor i veckan. När man går i ettan.  Än mer intressant blir det när storasyster i samma skola, men med andra lärare, fick bara läsläxa i ettan och tvåan för att sedan inte alls ha läxor.  Polarn har ju ett annat sinnelag än Pyret, så jag tror att hon kanske kommer ha lättare att hantera läxor. Trots det känns det trist att hon kommer ägna så mycket av sin lediga tid till att traggla engelskaglosor. Det känns också som att jag kan säga hejdå till de tv-serier jag följer. Igen. Jag som nyss återgått till att se ett avsnitt om dagen, mellan kvällssaga med nattning för dem, och sen för mig. Men vad är väl några års skolarbete till? 

Det var Fars dag idag. Jag och Polarn gick ner till affären tidigt på morgonen och inhandlade godsaker, och bjöd på en rejäl Fars dags-frukost.  Ni ser vad vi gjorde där va? Vi ordnade den frukost vi brukar vilja ha (och brukar ordna) och la till bacon och ägg. Sneaky, eller hur? Vi använde den insats vi gör varje helg och satte en ny etikett på den. Värsta proffsen. Frukostproffsen ordnade värsta smörgåsarna. Polarn: Jag: Och sen pimpade vi chokladpuddingen: För att fortsätta på temat "mat" så var jag inte alls sugen på hamburgare till middag, som resten av familjen, så jag gjorde blomkålssoppa till mig istället.   Och nu har jag dessutom lunch för hela veckan. Jag tycker att det är viktigt att ha rätt fokus i livet, och vad är viktigare för sammanhållning än mat. 

Tigger glass. Får smaka glass. Blir sur när hon inte får så mycket glass som hon vill ha.

Idag kom dagen; Pyret ville gå hem själv från skolan. Polarn var hemma tillsammans med herr B.o.B. på grund av förkylning och då ville Pyret passa på att prova sina vingar. Det positiva med det var att jag var fullt upptagen på jobbet och kunde bara vara halvt skräckslagen någonstans i bakhuvudet. Sen kunde jag se ett sms som skickats några timmar tidigare om att hon var hemma.  Jag var så inte redo.  Hon betedde sig som att det var ingenting alls. Det är löjligt egentligen, jag började gå själv redan i första klass. Hon har gått den där vägen med oss i två år. Hon kände sig redo. Men jag tänker bara på vad som händer om hon blir rädd, om hon ramlar, om någon galen cyklist kör på henne, då är hon eeeensaaaam . Jag får förmaksflimmer av bara tanken.  Jag är fortfarande så inte redo. För att representera mer rationella val för denna dag får jag presentera dagens middag: Arvsmassorna ville ha hamburgare och jag ville verkligen, verkligen, verkligen inte ha något från grillk

Under en nödvändig koffeinpåfyllnad gjorde jag som man bör och scrollade lite. Kaffet fick genast vänta medan jag sprang in till kollegan, som jag vet uppskattar god humor, för att visa denna: Vår dag var räddad. Lite senare upptäckte jag att jag inte var ensam om att uppskatta rubriksättares humor: Förefaller dessutom som att rubriksättarna i detta fall friskt lånat idéer från varandra. 

Jag tror i alla fall att det är en katt, det kan också vara en vintermössa.

Jag skulle diska, det kan ju gå precis hur som helst. Idag gick det så här: Och det hade ju kunnat leda till en mindre katastrof som inleder tredje världskriget. Men, vi hade en kaffekanna i reserv! Herr B.o.B. hade greppat en när jobbet skulle göra sig av med deras Moccamaster vid en flytt för några år sedan. Lärdomen här skulle kunna vara att nu genast införskaffa ytterligare en reservkanna att ha i skåpet. För hade inte vi haft denna så hade det kunnat dröja flera dagar innan jag kunnat intaga en riktig kopp kaffe (jobbets kaffe räknas inte, det kommer ur en maskin och kvalificerar endast som något-innehållande-koffein ).  Frågan är om jag kommer vara så smart att jag drar nytta av denna lärdom.

...inte ens klimakteriebesvär. Nu är jag inte längre som en överhettad panna hela tiden, nu kommer det och går. Varm, kall, mittemellan. Kall, mittemellan, varm. Mittemellan, varm, kall. För ombyte förnöjer som vi tanter säger. Så nu behövs en lösning för nattens utmaningar, eftersom jag är lite kinkig och vill sova i mer än någon timme här och där. Fönstret är öppet, självklart , och i sängen ser det ut så här: Påslakan utan täcke, och påslakan med vintertäcke.  Jag skulle helst vilja ha ett påslakan med sommartäcke också, för just nu täcker jag ju bara upp för varm och kall, och så hamnar mittemellan utanför, men någon måtta får det väl vara.  Eller...?

Jag börjar märka ett mönster i de rundor jag hittar att springa: Det pekar alltid uppåt. Ny runda idag med 5 sådana här härliga uppförsbackar, vilket i och för sig är lite svårt att undvika när man bor i ett område som ligger i typ en sänka. Det här var nog den backigaste rundan hittills, men också den med längst sträcka i skog och det är så mycket skönare att springa i skogen.  Det är också svårt att se skogen för alla träd ibland, som min lilla skog av växter. Idag ägnade jag en stund till att plantera om alla "små" skott, tillsammans i större krukor. Så de får lite lättare att hålla kvar vatten när elementen tar död på dem.  Jag behöver nya hobbies tror jag.

Polarn berättade att de hade visat någon film på fritids som var så bra, men som de inte hade hunnit titta klart. Jag visste precis vilken hon beskrev, så vi inledde morgonen med den;  Glasblåsarens barn   Helt fantastisk. Nu är dessutom min bokhylla i Storytel fulladdad för framtida kvällars godnattsagor: Arvsmassorna ska få kliva djupare in i Maria Gripes fantastiska värld, och jag ska få värsta nostalgitrippen.  Jag glömmer aldrig bibliotekarien på grundskolan som hjälpte mig när alla i klassen skulle låna varsin bok, och jag inte riktigt hittade något i min smak. Hon frågade vad jag läste hemma och jag hade redan gett mig på Stephen King. Då tipsade hon om Tordyveln flyger i skymningen . Hon valde så bra. Men jag tänker börja med att ge arvsmassorna  Pappa Pellerins dotte r, första boken jag läste när jag var med i någon variant på barnens bokklubb. Jag minns berättelsen som så fin och gripande.  Alltid så mycket böcker, så lite tid.

Kollegans kompis fick förhinder så jag blev medbjuden till en föreställning. Lite fint berättade hon att det började först klockan 21:00, men jag skulle säkert behöva få komma iväg på något kul tyckte hon. Hon hade rätt, att åka iväg till stan för en föreställning som börjar när jag brukar gå och lägga mig, dessutom på en fredag när batterierna börjar tömmas, kändes halvt omöjligt. Men vad tusan, man lever ju bara en gång. Nu har jag ju klarat av aktiviteter på fredagskvällen flera gånger. Det vi skulle se var detta: Vilken grej. Till att börja med var det rena nostaligtrippen eftersom tågen stannade på gamla Stockholm central, inte Stockholm City. Jag hittade ut bättre än när tågen stannar i city tror jag. Sen fick jag se stan "by night" nypyntad med juleljus. Efter en öl och lite prat var det dags. Och vilken fin show, och rolig, och vilken makalös röst. Jag fick skratta, njuta och applådera. Helt klart värt att vara vaken lite längre ä

Gå till jobbet. Samla lunchpromenadgänget. Gå och hämta arvsmassor. Gå hem med arvsmassor. Spring en liten runda på kvällen innan styrketräningen. Klar.

Jag hade ordnat byte så att arvsmassorna skulle hämtas, lagt in lite senare bokningar för att justera arbetstiden och googlat på vilken mat jag skulle välja. Skulle leka lite vuxenliv för en kväll. Jag har känt mig något less på att hämta på skolan, tömma diskmaskin, laga mat, duka, duka av, fylla diskmaskin, läsa godnattsaga och lyssna till ljudet av ett evigt pillande på en rubikskub (herr B.o.B.s senaste besatthet). En paus var behövlig.  Men så blev det inte.  Så jag blåste av hämtning, jobbade undan så fort det gick, tog extra långa kliv för att hämta arvsmassorna och gick hem och lagade denna till middag: Inte restaurangmat, men helt okej, särskilt med lite färsk spenat till.  Jag fick också veta allt om Polarns senaste konstverk och leka med Pyrets nya app. Till kvällen fortsatte vi på Legenden om Jack: Vidunder på Arlanda är del 3 i serien. Vi ser alltid fram emot några nya kapitel. När arvsmassorna lagt sig åt jag Ben & Jerrys  och titt