attvarabob

Samtal från fritids: "Polarn har tappat sin cykelnyckel, vi har letat överallt. Men hon sa att det fanns en reserv?" Jag: "Ja, det gör det, men..." Fritidsfröken: "Sen vet jag ju inte om andra nycklar satt på nyckelbandet?" Jag: "Jo, alla nycklar satt på samma nyckelband, så hon har tappat bort hela nyckelbandet?" Fritidsfröken: "Ja...." Jag: "Jag kommer till skolan med extranyckeln till cykellåset i alla fall." Tur att jag jobbade hemifrån tänkte jag, och knatade iväg i ganska långsam takt, för idag var kroppen seg som sirap.  Halvvägs ringer fritids. "Vi har hittat dem! Vill du att jag skickar henne åt ditt håll?" Jag: "Tjohoo, helgen är räddad! Skicka iväg henne!" Så fick jag en paus i arbetet för att kolla att puls och blodtryck fungerade, och för att titta på vackra blomster medan jag väntade på mitt yrväder. Var nycklarna var? Inne på fritids på ett bord där hon suttit och pysslat. En komp

Jag tror inte att jag återhämtat mig efter helgen riktigt. Värmen och penicillinet gör väl sitt också kan jag tänka. Jag är så långsam i kroppen och så trög i tanken att det blir rent plågsamt. Men eftersom jag fick undantag och får jobba hemma imorgon så är det ju nästan som helgen börjat. Att sitta hemma framför en dator hela dagen är ju inte så ansträngande. Nu gör vi ett nytt försök på nästan långhelg, fast utan hela midsommargrejen då.

Jag unnade mig an glass idag, när kollegan tjatade. Lite ska jag väl fira när nytillträdda chefen såg till att min löneökning blev mer än tre gånger högre än standard för i år. Utöver att på mindre än ett år ha fått till förändringar i mina arbetsuppgifter som tidigare bara pratats om i flera år.  För de som inte är insatta så är det jag beskriver lite som att ha sett en magisk enhörning när man är i min typ av verksamhet. Allt är alltid bara enligt standard och förändringar pratas om i flera år utan att något händer.  Börjar nästan tro att jag kanske är lite bra på det här jobbet ändå.

Bäääääbiiisss! ropar jag när Lillfjant möter mig i hallen. Och ropar jag Bäääääbiiisss! så kommer hon springande. Bara halvgalna tanter behandlar sina katter som sina bäbisar, men det är väl typ där jag är. Jag skulle väl kunna skylla på klimakteriet och stängd bäbisfabrik som skapar någon panik över att inte få fler barn, men det är ju inte det. Det handlar om att jag alltid behandlat mina katter som mina bäbisar, men nu blivit för gammal för att ens försöka dölja det. Jag har kommit i fas med min inre Crazy cat lady. Samtidigt så är ju min bäbis rätt crazy hon med. Och söt. Om man sover så här så är man ju söt, på det sätt att man har förtjänat att bli bortklemad som en bäbis. 

Jag var på återbesök idag, det gick bra. Sprutan fick ligga kvar i lådan. När jag skulle gå så sa läkaren:  " Ja just det, 48 år, då behöver du komma tillbaka för en uppföljning om en månad ." Jag svarade något charmerande och svalt i stil med: " Ähhh? Ååkeiijjj?? " " Ja, när man är i din ålder och har haft halsböld så behöver man kolla upp att det inte finns någon annan underliggande orsak, som cancer - som jag inte tror att det är. Men det är enligt protokoll i din ålder. " Jaha. Så där är man i ålderskategorin att allt skulle kunna vara cancer. Jag som just vant mig vid medlemskapet i gruppen Allt Är Klimakteriet, eller AÄK som det kallas.  Också, är det nu det börjas? När man går från att med dessa två besök ha totalt 7 journalanteckningar (och två mödravårdssjournaler) registrerade i 1177, till att få frikort för att allt börjar rasa, minsta virus blir en nära döden upplevelse och allt kräver minst tre undersökningar för att "utesluta saker"

Jag hade inte sovit natten till fredagen, eller natten till lördagen. Sömn brukar generellt vara rekommenderat, men är kanske än mer av vikt när man är sjuk. Jag hade sett fram emot att sova natten till idag, alltså verkligen sett fram emot det. Jag ser fram emot att sova när jag är frisk och utsövd liksom.  I mitt huvud kändes det logiskt att jag skulle däcka totalt av sömnbrist, med kroppen full av penicillin, kroppen höll inte med. Kroppen sa att om jag la mig ner så skulle den spränga halsen, huvudet och örat, så jag fick försöka sitta upp och sova. Dessutom gillade halsen inte att bli uttorkad av den tunga andningen sömnen ger, för den var lite känslig tydligen, och väckte mig för att kräva fukt. Fast jag hade för ont för att dricka. När jag gav upp och klev ur sängen på morgonen var jag gråtfärdig. Av trötthet, och besvikelse. Jag kände ingen förbättring och var livrädd för att behöva uppleva att tömma den där bölden igen. Och jag var så himla hungrig. Jag drömde om hamburgare,

Om ni känner er mätta på bilder av midsommarstången, sillburkar, blå sjöar och jordgubbar, så kan man också spendera midsommar så här: Från början; I tisdags svullnade lymfkörteln på höger sida upp lite grann, utan andra symtom. Det här kan ju låta knasigt, men för mig brukar det vara ett tecken på pms. Händer titt som tätt att jag får svullna lymfkörtlar när det är dags för mens, och nu även när det inte kommer någon mens eftersom så funkar kroppen nu. Därför tänkte jag inte mer på det. På torsdagskvällen tyckte jag att halsmandeln började spöka lite och under natten mådde jag allt sämre. Fortfarande ingen feber eller andra symtom. Men jag hade ingen lust att åka till närakuten på midsommarafton, på grund av närakuten på en röd dag liksom, så jag försökte sova bort det. Natten till idag var plågsam. Jag somnade vid 1, vaknade en gång i timmen och gick upp vid 5. Smärtan spred sig upp mot örat och ner mot nacken och det började bli svårt att svälja. Jag ringde 1177, de sa t

Så säger vi alla i kör: Åååååhhhhhh!! Söta Lillfjant. Eller är det bara jag?  Hon är som familjens bebis, sladdbarnet som aldrig kan göra något fel. Jag är starkt emot att gulla med yngsta barnet, favorisera det, sätta det på piedestal och aldrig låta det växa upp. Så jag gör det med katten istället. Smaaaaart.

Arvsmassorna har varit på dagläger den här veckan, där dagarna spenderas ute i skogen eller vid stranden. Det har varit en hit. Polarn har skaffat sig nya kompisar varje dag medan Pyret har hängt med redan befintliga kompisar. Precis som det brukar vara kan man säga. Polarn har entusiastiskt berättat om lekar och utflykter, och vilket otroligt tålamod ledarna har. De blir liksom aldrig arga eller irriterade, berättar hon, de har hur mycket tålamod som helst. Mycket mer än vad fritidsfröknarna har. Jag valde att inte gå in i frågan om det kan bero på att ledarna här är tonåringar som har ett sommarjobb, medan fritisdpersonalen är vuxna som gör det där varje dag med mycket större grupper. Det är ju bara fint att höra att de har så härliga ledare.  Att de är utomhus hela dagarna sätter sina spår. Varje kväll räknar Polarn hur många rivsår och blåmärken och skaffat sig, vi smörjer tusen myggbett och letar fästingar. Idag fick vi napp. Äckliga små kryp. Jag kan för mitt liv inte

Med lilla mamsen på sjukhus medan hon väntar på att få en pacemaker, så fick "middag hos mormor", bli "middag hemma". Det är viktigt för arvsmassorna att inte ändra för mycket på rutiner har jag märkt, så vi bjöd in morfar och Bobo till oss istället. Det var också viktigt att det fortfarande blev glass efter maten, även om det muttrades lite över att jag inte hittat någon bra glasspinne eller strut, utan köpt kulglass. Det gick heller inte för sig att bjuda på bubbelvatten när det alltid är sockerfri läsk hos mormor. När livet är livet så får man vara lite kreativ, men arvsmassorna vill gärna att kreativiteten är lagom långt från det vanliga. Någon som är bra på det där kreativa är annars Polarn som nu vill lära sig att sy på symaskin. Som vanligt så vill hon inte börja med något lätt, för det skulle ju vara för... ...lätt. Hon ville göra ett gosedjur. Jag föreslog att hon först skulle rita vad hon ville sy och sedan bestämma vilka tyger hon vill använda. Det gav mi

Dagens överraskning: Det här låg på mitt skribord. Jag som duckar min födelsedag så gott jag kan, men när det kröp fram i efterhand påminns jag att jag har några av de finaste kollegorna. Dagens lurviga: Jag har undrat varför jag kommer hem och finner att den ena matskålen har vandrat så långt från de övriga skålarna under dagen. Självklart ligger Lillfjant bakom det. Det nya är att plocka ut matbitarna, lägga dem på golvet och äta dem där. Då kan man ju passa på att flytta på skålen. Dagens igenkänning: I en dokumentär om ABBA visas ett kort klipp från musikvideon av The day before you came. Det såg vansinnigt bekant ut, och man kan ju hitta allt på nätet. Det visade sig att jag hade rätt: Det var filmat på min barndoms tågstation i Tumba. Det är ju galet vad man sparar för information i skallen.  Dagens frisyr: Pyret hade fått göra frisyr på sin lägerledare, och ville göra den på mig med.

Det var mycket bättre väder för att springa idag, det gjorde mig lite glad. Jag blev också lite glad när jag stretchade efteråt och tänkte att det skulle vara väldigt roligt om sömmarna på mina löpartights var i reflex eller självlysande material. Då skulle jag se ut som en streckgubbe om jag var ute och sprang i mörkret. Det kan också vara så att värmen till sist tagit det lilla förstånd jag hade, och nu är det bara en fnissande hög av dålig humor kvar. Men jag roar mig lätt i alla fall.

Med svetten rinnande utmed ryggen tog jag och mammakompisen en promenad i värmen för att leta efter secondhandfynd. Och några godbitar fick jag med mig. Spelet Vampyrjakten för 20 spänn. Det kan inte ha spelats mer än en gång eftersom inte alla gubbar var uppackade. Mammakompisen hade testat och sa att det var ganska roligt familjespel, så jag kan skylla på henne om det var en bortkastad 20-lapp. Klänning från Lindex för 50 kronor, klänningar med fickor är ju bäst. Sandaler i skinn, från Ecco, för bara 50 kronor. Seconhand när.det är som bäst. Allt var inte gammalt idag. Efter en lunchsallad i skuggan strosade vi bland blommor och mammakompisen hittade vackra oxalis. Det fick mig att tänka på mormor, och även om jag inte har plats för fler växter så var jag bara tvungen att köpa en. En annan nyhet, i alla fall på streaming, är Avatar the way of the water. Otroligt ögongodis, men kanske inte så stor skillnad från den förra fil

Äntligen fick vi ha en riktig skolavslutning. Då är väl pandemin över på riktigt. En full skolgård i strålande sol, med sång av flera klasser, information om aktiviteter som genomförts, tacktal till de olika elevråden, ceremoni för 9:orna, utnämnande av årets pedagog (det blev Polarns favorit) och ett uppträdande av några lärare. Sen fick klasserna ha egna firandet med sina lärare. Polarn fick fika och lek. Pyret fick fika, vann pris för att hon var en av tre som tippat Melodifestivalens vinnare bäst (biobiljett), och alla barn fick varsin utnämning. Pyret fick denna: De hade inte riktigt rätt, men någon sport som börjar på Thai är ju nära ändå. Det är fint att se en skola som engagerar eleverna så mycket. Det var inga lärare som höll i avslutningen, även om de ibland fick hjälpa till, utan elever som presenterade, informerade och höll tal. Förutom ett kort tal från rektorn då. Avslutningen var elevernas där personalen mest var med för att fira alla

Jag läste en kommentar till ett inlägg på sociala medier. Det ska man ju inte göra. Att läsa kommentarer är ju mest som ett slags självplågeri i syfte att väcka frustration och irritation. Det är allt för ofta onyanserat och uppvisar imponerande brister i eftertanke eller analys. Men nu läste jag, och blev således irriterad. Inlägget berörde den välkända debatten om kvinnors obetalda arbete. I kommentaren stod det ungefär att kvinnor krävde mycket mer av sina män (partners) än vad män krävde av sina kvinnor (partners). Det menades som något orättvist. Verkligen. Med reservation för en del generaliseringar så tänker jag så här: Kanske är det sant att kvinnor oftare uttalar sina krav. Faktiskt säger: "Jag vill att du..." "Jag behöver att du..." "Jag önskar att du..." Att män inte gör det betyder inte att de inte ställer krav, det går utmärkt att förmedla saker på annat sätt, som exempel: När en man frågar sin partner om information från förskola eller skola

Jordgubbar, glass och sommarpresent på jobbet idag. Det kombinerades med baksidan av att tidigare blivit hyllad som så duktig, kompetent och en himla klippa. För det är ju en omskrivning för att dig vill vi lägga på lite mer arbete, och lite till. Synd att den kompetenta klippan har blivit gammal klimakterietant som gör sitt jobb, inte lever för det. Jag har inga planer på att bli utbränd för att de inte ser det som möjligt att avlasta sin personal. Chokladen får ge den energi som behövs för att sätta gränser, så tack. 

Den här perioden är så sjukt intensiv. Alla meddelanden från skolan om utflykter, städning av skåp och hyllor, och avslutning. Matsäckar att packa, saker som ska tas hem och saker som ska lämnas in, andra tider att passa, också solkräm och vattenflaskor att hålla reda på.  Sen ska man hålla reda på sig själv också, jobbet är ju lika intensivt det så här inför semestern. Mycket att få klart innan semestern, annat schema under sommarveckorna, och mycket att planera till efter semestern.  Men samtidigt, det är sommar. Solen skiner, morgnarna är varma, kvällarna är ljusa, och naturen bjuder på ögongodis överallt. Det är ju inte så dumt.

Jag vill säga torsdag. Kanske för att mitt arbetsrum har uppemot 30 grader, och klimakterietanter fungerar inte svinbra i sådan inomhustemperatur.  Jag har också sången: " Hej, jag heter Bengt (och jag jobbar på en knappfabrik) " spelandes i bakhuvudet, den som är skriven av Nassim Al Fakir. Dels för att den spelades på föreställningen i lördags, dels för att det är så jag känner mig just nu:  Vilken kroppsdel ska jag uppbåda för att utföra ytterligare en uppgift?   Jag har inte stenkoll på vilken veckodag det är, och det är inte heller svinbra när det ska hållas reda på en massa utflykter, anmälningar, saker som ska med till skolan och vilka arbetsuppgifter som ska göras när. Lätt förvirrat läge alltså. Men mer än förvirrad så blir man ju lite besviken när det känns som att det är torsdag och så har vi bara klarat av en tisdag. Orimligt lång vecka vi har. 

Ibland säger andra det bättre. 

Dagens shopping: Vi var på jakt efter kläder och skor till kommande dagläger för Arvsmassorna, tusan vad det kostar att utrusta de små liven. Jag försökte hitta det vi behövde på secondhand, men hade ingen tur den här gången. Fast man kan ju hitta annat skoj, jag hittade de här för 40 spänn: En kollega tipsade för en tid sedan om en rolig inredningsgrupp på Facebook, med maximalistisk inredning. Jag tror att den har påverkat mig.  Jag hittade också den här: En maxiklänning från InWear. 40 spänn är ju inte samma sak som de ett till två tusen deras klänningar brukar landa på.  Dagens växter: Jag har inte orkat toppat palettbladen, så kom ljuset och värmen. Om man tittar noga så ser man att den fina gruppen i mitten är en gren som skjutit ut från krukan ovanför till höger. Nu är det ju omöjligt att ta dessa kringelikrokiga grenar och plantera om. Dagens katt: Sova i solen, en katt-grej. Man blir väldigt avslappnad då. Dagens midd

Självklart säkerställdes möjligheten att inhandla obligatoriskt lördagsgodis denna dag, men annars var fokus på Parkteater av olika slag. Så himla fantastiskt att ha gratis föreställningar så lätt att tillgå. Det är ju en makalös service att människor får möjlighet att prova på kultur i alla möjliga former, och upptäcka vad man själv dras till. Det är lika delar sjukt att det finns de som arbetar för att dra ner på sådana här fina inslag. Vi var på tvånstopp idag, först " Daniel och Jankho show " Jag insåg rätt snabbt att Pyret var lite för gammal, och Polarn var på gränsen, för den här typen av föreställning. Men det var lagom tramsigt med en stor dos charm, så visst drog de på smilbanden ändå. Snyggt att kunna göra en tramsig föreställning som ändå inte kändes barnslig, får jag säga. Jag hade också kul liksom. Senare drog vi iväg för att träffa pensionerade kollegan och hennes vovve, och för att titta på " Rebel Royale " En bombastisk och f

Så här på sommaren så tar det väsentligt mycket mer tid att ta sig till skolan för att lämna av Polarn. Så mycket djur, så lite tid. Jag trodde att rädda djur från vägen- fasen skulle försvinna efter förskolan, men nej. Snarare så har det utökats från sniglar och gråsuggor till att även inkludera kopparödlor, larver, grodor och spindlar. Men okej, jag ska erkänna att jag drar ner tempot jag med. En vackrer hackspett som hörs men som man måste spana efter, eller när det plötsligt dyker upp en fin nötskrika mitt framför en. För att inte tala om ekorrar, rådjur, rävar och möss. Jag håller mig till lurviga saker ändå, som en vuxen människa.  Jag har ställt väckarklockan på 10 minuter tidigare som åtgärd. 

Då så, ingen skada skedd. Och på jobbet erbjöd jag mig solidariskt att dela på en arbetsuppgift, också för att undvika större skada.  Skademinimering, min nya grej. 

Morgonen började som en saga, med denna vy: Dagen fortsatte smått surrealistiskt. Plötsligt kom högsta chefen i verksamheten till mitt kontor för att tala om att hon hört goda saker om mig från flera olika håll. Jag var tydligen särskilt duktig, och synnerligen uppskattad för mina insatser och min förmåga att lösa de mest kniviga situationer. Hon ville veta mer om vad jag gjorde i jobbet som blev omnämnd i så olika sammanhang, så jag förklarade mitt spretiga uppdrag.  Jag pratade med en kollega efteråt och undrade om denna gest kunde vara värd något, men så kom vi fram till att repliken: " Jag ska inte störa mer, jag ville bara säga att du är fantastisk ." är nog själva belöningen i vår bransch. Nästan lika bra som applåder.  Men mysteriet med vattenläckan blev sent omsider löst. Efter besöket från chiefen fick jag ett samtal om att vattnet var på grund av en olycka hos grannen en våning ovanför, och det hade läckt hela vägen ner i lokalen nedanför oss. Nu var per

Det blev precis den typ av dag jag behövde. Sovmorgon, träning, lång dusch och ännu längre frukost. Sen är det är ju vansinnigt skönt när man kan fira nationaldagen utan att behöva åka iväg någonstans. Pyret hade inga höga krav, hon ville titta i butikerna, fika och titta på uppträdanden här hemma. Så då gjorde vi det.  Fika. Ida-Lova. Klara Hammarström. Och så lite sol på det.  Det kändes också som att det var helt rätt med lite egen tid med bara Pyret. Jag känner att jag knappt hänger med i hur stor hon blivit, det går så himla fort. För att verkligen se, höra och känna vem och var hon är behövs sådan här tid, bara hon och jag. Det var otroligt mysigt. 

Ibland är det bra att fokusera på en sak i taget. Ibland är det bra att fokusera på ett barn i taget.  Så idag sov Polarn hos herr B.o.B. och Pyret här hemma. Vi hade tjejkväll. Hur då? undrar ni. På alla sätt man har en tjejkväll.  Med pizza och glass. Vi bjöd självklart Gammelkatt på glass också. Sen tittade vi på film och spelade brädspel. Mystiska magiker. Seconhandfynd för 30 spänn som fick premiär idag både här hemma och någonsin, för det visade sig vara oanvänt. Inte roligaste spelet någonsin, men enkelt och hyfsat kul. I filmväg introducerade jag Fantastiska vidunder . Lite för snabba turer i handlingen tror jag, men den gick hyfsat hem ändå, mest för alla djuren man vill ha på riktigt.  Jag var svintrött och redo att gå och lägga mig klockan halv nio, men det var inte Pyret sugen på, så jag höll ut lite längre. Kvällspigga barn kommer bli min undergång.