Morgonen började som en saga, med denna vy:
Dagen fortsatte smått surrealistiskt.
Dagen fortsatte smått surrealistiskt.
Plötsligt kom högsta chefen i verksamheten till mitt kontor för att tala om att hon hört goda saker om mig från flera olika håll. Jag var tydligen särskilt duktig, och synnerligen uppskattad för mina insatser och min förmåga att lösa de mest kniviga situationer. Hon ville veta mer om vad jag gjorde i jobbet som blev omnämnd i så olika sammanhang, så jag förklarade mitt spretiga uppdrag.
Jag pratade med en kollega efteråt och undrade om denna gest kunde vara värd något, men så kom vi fram till att repliken:
"Jag ska inte störa mer, jag ville bara säga att du är fantastisk."
är nog själva belöningen i vår bransch. Nästan lika bra som applåder.
Men mysteriet med vattenläckan blev sent omsider löst. Efter besöket från chiefen fick jag ett samtal om att vattnet var på grund av en olycka hos grannen en våning ovanför, och det hade läckt hela vägen ner i lokalen nedanför oss. Nu var personen som skulle undersöka att det inte blivit någon fuktskada på plats och ska komma förbi imorgon. Det får mig att tro att det inte är någon fara, för det var ju ingen känsla av ett brådskande ärende.
Vilken märklig dag.
Kommentarer