Jag läste en kommentar till ett inlägg på sociala medier. Det ska man ju inte göra. Att läsa kommentarer är ju mest som ett slags självplågeri i syfte att väcka frustration och irritation. Det är allt för ofta onyanserat och uppvisar imponerande brister i eftertanke eller analys. Men nu läste jag, och blev således irriterad.
Inlägget berörde den välkända debatten om kvinnors obetalda arbete. I kommentaren stod det ungefär att kvinnor krävde mycket mer av sina män (partners) än vad män krävde av sina kvinnor (partners). Det menades som något orättvist.
Verkligen.
Med reservation för en del generaliseringar så tänker jag så här:
Kanske är det sant att kvinnor oftare uttalar sina krav. Faktiskt säger:
"Jag vill att du..."
"Jag behöver att du..."
"Jag önskar att du..."
Att män inte gör det betyder inte att de inte ställer krav, det går utmärkt att förmedla saker på annat sätt, som exempel:
När en man frågar sin partner om information från förskola eller skola som båda vårdnadshavare fått ta del av, så skulle man kunna se det som ett outtalat krav på att kvinnan ska hålla koll på det.
När en man frågar vilken storlek barnen har på kläderna kan man se det som att där finns ett outtalat krav på att partnern vet det.
När en man under veckohandling frågar vad som behöver köpas så kan man se ett outtalat krav på att partnern vet vad som har konsumerats och vad som kommer konsumeras för samtliga i hushållet.
När en man frågar om vad barnen önskar sig i present kan man se det som att kravet ställs på att partner har uppmärksammat och noterat det. Kanske lämnas även kravet på inköpet på partner.
När en man frågar om planering kring aktiviteter och högtider så kan man se det som att det outtalade kravet läggs på partnern att upprätthålla släktband och traditioner.
När en man frågar om barnens vänner kan man se det som att kravet ställs på partner att upprätthålla barnens sociala liv.
Och hur många kvinnor har fått frågan om när någon i partnerns familj fyller år? Som ett krav på att upprätthålla även mannens familjeband.
Alla dessa saker där båda har en rimlig förutsättning att ha samma information och handlingsutrymme.
Ibland påtalas i dessa sammanhang att kvinnor kan ju låta bli, bara inte ställa upp på dessa krav.
Med andra ord, kvinnor ägnar mycket tid och engagemang till att skapa den trivsel och organisation som är kittet i det som utgör en familj, men kan välja att låta bli. Att välja att sänka kraven, för det engagemanget är ju inte viktigt. Eller så kan man ju föreställa sig att männen dels uttalar de krav de ställer så att de faktiskt blir synliga, dels möter upp till de uttalade krav kvinnor ställer och erkänner hur viktigt engagemanget är.
Men, mest av allt tänker jag att jag inte ska läsa kommentarer, för det där med jämställdhet verkar vara så himla långt borta.
Jag har förövrigt nu tvättat den femte maskinen tvätt efter semestern och har äntligen tömt tvättsäckarna. Om bara ett ögonblick kommer allt börja om.
Kommentarer