Fortsätt till huvudinnehåll

Tryck på knappen!

Jag vill säga torsdag. Kanske för att mitt arbetsrum har uppemot 30 grader, och klimakterietanter fungerar inte svinbra i sådan inomhustemperatur. 
Jag har också sången: "Hej, jag heter Bengt (och jag jobbar på en knappfabrik)" spelandes i bakhuvudet, den som är skriven av Nassim Al Fakir.
Dels för att den spelades på föreställningen i lördags, dels för att det är så jag känner mig just nu: Vilken kroppsdel ska jag uppbåda för att utföra ytterligare en uppgift? 

Jag har inte stenkoll på vilken veckodag det är, och det är inte heller svinbra när det ska hållas reda på en massa utflykter, anmälningar, saker som ska med till skolan och vilka arbetsuppgifter som ska göras när. Lätt förvirrat läge alltså. Men mer än förvirrad så blir man ju lite besviken när det känns som att det är torsdag och så har vi bara klarat av en tisdag. Orimligt lång vecka vi har. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.