attvarabob

Jag kan inte betona det nog; Jag. Älskar. Hotellfrukost. Att välja vilket bröd man än känner för, ha tillbehör man aldrig orkar ha redo hemma, att välja miljarder saker att ha i yoghurten, att äta både kall och varm mat, vad finns det inte att älska med det? Nu är dessutom arvsmassorna i en ålder där de kan sitta still och äta frukost i alla fall i tio minuter utan gnäll. Står man sen ut med gnäll i tio minuter så har man hunnit få i sig en väsentlig del av utbudet på buffén.  Under dagen styrde vi kosan mot Köpenhamn. När vi klev på tåget som skulle föra oss dit, klev en medelålders man på före oss. Han gick fram till en sittplats för fyra personer och stod kvar där tills vi kommit ombord. Då sa han: " Ta den här ni, så får ni sitta tillsammans ." och gick tillbaka till ett säte för två och satte sig. Alltså, hur snällt var inte det? Vi verkar ha en snälla-människor-jackpott den senaste tiden.  Staden bjöd på strålande sol och värme (vinterjacka var en dål

Vi startade helgen lite i förtid och begav oss in till centralstationen i morgonrusningen. För att inte missa vår resa på grund av sedvanligt pendelstrul, var vi ute i god tid. Just idag fungerade dock pendeln så vi fick hitta en liten hörna på stationen, precis vid ena in- och utgången, där vi kunde vänta. En man passerade oss flera gånger medan han levererade fruktkorgar. Plötsligt kom han in med ett knippe bananer som han räckte över med ett leende, sa " Varsågod! " och pekade på Pyret.  Värst vad många trevliga människor man stött på den senaste tiden. Polarn och Pyret försvann iväg med herr B.o.B. en sväng och kom tillbaka med varsin tidning att roa sig med. Man kan ju lugnt säga att de valde väldigt representativt för sina personligheter. Man kan också säga att Polarn var grymt nöjd med sin pil-pistol senare, och Pyret, som inte alls ville låta Polarn titta på hennes Barbie grejer under tågresan, och deklarerade att de inte skulle dela med sig av de här sakerna,

Sådär ja, då har vi avverkat 20 års äktenskap. När herr B.o.B.  flyttade in till mig med sin dator som mest nödvändiga grej att ta med, så sa han: "Du kommer hata den här datorn." "Icke då !" svarade jag, eftersom det var plus 20 år sedan och jag var helt clueless om datorer. Som jag har hatat den där datorn i 20 år. Borde lyssnat från början kanske. Jag sa väldigt tidigt in i vårt förhållande: "Jag vill inte ha någon karriär-snubbe som jobbar dygnet runt." Som vi har grälat om hur mycket han jobbar med allt möjligt. Han borde ha lyssnat från början kanske.  Jag hade katt, han ville ha hund. Jag behöver ordning och reda, han trivs med vad man kan kalla organiserat kaos. Jag är kvällstrött och morgonpigg, han är kvällsmänniska och kan sova till lunch. Jag oroar mig, funderar och planerar, han inväntar och tar saker som de kommer. Det går inte ihop för fem öre. Trots det. Vi har gått igenom barnlöshet, olika jobb, stora förluster, sorg, nya

Polarn vaknade med ögoninfektion, var snorig och hade lite feber. Jag ringde förskolan och meddelade att hon blev hemma idag. Barnskötaren sa att det var bra att hon fick vila lite. Jag hann precis tänka: " Vila? Har du under ditt år på förskolan inte lärt känna Polarn alls?! " Sedan, helt utan ironi i rösten, flikade hon in att det ju var skönt för mig att få vila lite också. ... Jag sa något om att jo, VAB brukar ju vara så himla vilsamt, och tänkte åter igen att hon nog inte lärt känna vår dotter. Vad vi hann göra innan lunch, utöver att torka snor och vara sällskap på toa: Äta frukost. Se en långfilm (hon valde My little pony, så klart). Lära oss fingervirka: Baka en sockerkaka, som hade jättekonstigt recept och därför fick kastas. Gå och handla. Baka en ny sockerkaka. Se en film till (Törnrosa). Dekorera sockerkakan inför morgondagens beställda födelsedags-väckning: Efter lunch fokuserade vi en del på pärlplattor: Och att hitta en lit

... om man handlar på Hemköp och de har ett bonuskunderbjudande med max två köp, och man tar två stycken, är helt hundra på att man inte köpt varan tidigare under erbjudandet och kommer till kassan. Där får flera personer i kön höra att de redan registrerats för köp på varan och därför måste betala fullt pris. Alla bedyrar att de inte köpt varan tidigare, samma sak händer en själv och ingen av oss delar kort med någon som kan ha köpt varan utan ens vetskap. När man sedan mejlar Hemköp och påpekar felet eftersom kassörskan bara säger att hen inget kan göra, (och man två dagar senare får höra från personal i samma butik att de upptäckt att det var ett kassafel som registrerade bunusvaror som redan köpta) då erbjuder de ingen kompensation. De svarar bara att de beklagar, att det begåtts fel av personalen, att de kan se att inget köp tidigare registrerats och att de inte kan korrigera det i efterhand. För mig är 30 kronor inget jag märker av, men för många kan det ju betyda en hel del.

På helgen behöver man vila och det kan man göra på många olika sätt. Som att man inleder helgen med att på fredagen somna i soffan klockan 19, gå och lägga sig och sova till 7 på morgonen. Eftersom herr B.o.B. behövde jobba blev det upp till mig och arvsmassorna att hitta vårt sätt att vila under resten av helgen. Lördagen blev en extra-allt dag. Vi fick lite ändrade planer och anpassade oss därefter. Tog promenad i solen, unnade oss extra god fika, handlade go-middag och lördagsgodis och tittade på filmer. Långsam och lugn dag med allt vad man vill ha. Söndagen var full fart framåt. Mammakompisen tog med sig sin arvsmassa och hängde med oss i timmar. Ingen av arvsmassorna var sysslolösa, om man säger så, och intensiteten går nästan att fysiskt ta på. Att Polarn och Pyret efter middag och dusch bara orkade läsa några sidor av godnattsagan och sen somnade på bara några minuter, säger också lite om hur bra de är på att roa varandra. Det är ju en slags vila det med; att få umgås med m

Torsdag morgon. Pyret glömmer sin ryggsäck på bussen. Nu för tiden går det inte att hämta kvarglömda saker på närmsta bussgarage utan man måste vänta på att de lämnas in till stora hittegodsavdelningen i city.  Det kunde ta uppemot 10 dagar. Saken ledde till en del tandgnisslan kan man säga. Pyret hade överdragsbyxorna och handskarna i ryggsäcken, och favoritmössan. För att inte tala om den nya vattenflaska hon var så stolt över. På kvällen gråter hon och säger att hon önskar att hon kunde börja om dagen från början så att hon kunde komma ihåg ryggsäcken. Fredag morgon. Pyret frågar när hon kommer få tillbaka sin ryggsäck. Vi förklarar igen att om   den kommer tillbaka så kommer det dröja. Att sen kliva på bussen gör henne lite nedstämd. Stationen efter den vi åker från knackar någon mig på axeln, säger: Visst glömde ni den här igår? och håller fram ryggsäcken. Tjejen åker samma buss som oss varje morgon. Jag blir överlycklig och ger henne en kram, och kallar henne för dag

Sån jäkla skitdag. En arbetsdag full av samhällets bristande förmåga att hjälpa, mänskliga öden som lämnar en med én känsla av maktlöshet, och en yrkesroll som gör att man måste försöka förändra ett trögt system och människor där i. Dessutom sådana där utmaningar man ställs inför som förälder som ingen berättar om förrän man får barn. Att det är situationer utan manualer där hur man än gör så blir det fel. Man ska bara leva med ångesten och maktlösheten. Jag kan inte annat än att hålla med Pyret när hon önskade att det gick att vrida tillbaka klockan och få göra om dagen, så att den skulle bli bättre.

Jag var på utbildning idag på Transkulturellt centrum. En halv dag. Föreläsarna var två kvinnor med riktigt skön stil och mycket inspirerande att säga. Dessutom serverades en riktigt smarrig kärleksmums till kaffet och jag hade sällskap av en kollega jag gillar. För att inte tala om att ingen kunde nå mig och jag kunde inte nå min dator. Alla förutsättningar för en härlig eftermiddag alltså. Tjugo minuter in i första timmen började jag gäspa. Efter en timme fick jag börja vrida på mig då och då för att hålla mig vaken. När dagen var slut var jag detsamma. Det är för mig ett mysterium hur jag har kunnat plugga på heltid i så jäkla många år.

Jobbat tio-timmars dag utan att bli klar med dagens arbete, men lyckades bli klar med fredagens arbete. Och jag behövde bara missa 20 minuter av den dagliga rasten. Känner mig lite trött, oklart varför.

Vissa dagar på jobbet, eller när jag summerar veckan, märker jag av en tyngd inombords. Jag skulle knappast göra mitt jobb särskilt väl om jag inte blev berörd av det som lämnas åt mig att härbärgera, och jag känner en överväldigande respekt för de känslor och berättelser människor lämnar hos mig. Men jag märker att jag måste bli mer varsam med vad det gör med mig. För det är lätt att bli arg, ledsen, frustrerad och tappa tron på mänskligheten i allmänhet och män i synnerhet, när man hör vad människor gör mot varandra. Jag misstänker att det med tiden är lätt att bli bitter. Så för att orka ta emot mer, måste jag ge mig själv mer, skulle jag tro. Mer motion, mer hälsosam mat, mer lugn men också mer av sådant som ger glädje och att ställa mer krav. Idag fick jag glädje av att se Polarn nästan krypa ur skinnet i förväntan över att gå på kalas. När hon sedan hämtades var hon högt över molnen i lycka. Kokt korv, glass, dansstopp och en liten påse från fiskdammen, det är allt som behövs

Nivån på glamouren på mitt jobb har inga gränser. Ett ord till sekreteraren om vad jag önskade till nya kontoret och två dagar senare levererade hon. En sprillans ny Mousetrapper. I mitt nya kontor kommer jag också ha en stor fikusplanta och plats för stora möten. Sånt kan minsann göra en lycklig på jobbet. Och imorgon får vi fika.  Ni ser, inga gränser.

En hel dag med värk från en cysta på äggstocken. Från morgon till kväll. Molande och tryckande, eller skarp och intensiv, den gillar att variera sig. Det är banne mig utmattande med sådana dagar. Meeen, det är ju så himmelens naturligt, det där med hur kvinnokroppen fungerar, så det är ju inget att gnälla över.

Pyret var på utvecklingssamtal idag. Läraren berättade att hon når kunskapsmålen med råge, eftersom hon ligger långt före de andra. Hon är en bra kamrat med fina vänner, och andra barn ber ofta henne om hjälp med att till exempel läsa. För att uppmuntra läslusten fick hon en extrauppgift och fick låna en av läroböckerna för att öva på att läsa hemma. Det här är vad skolan ger henne att öva på: Det här är vad hon övar på hemma: Samtidigt som de ser hennes framsteg så underskattar de dem en aning. Men det var ju de bra nyheterna. Vi valde att ta upp några saker, som att det är någon/några som rotar i barnens väskor, tar saker och förstör. Som att Pyret inte trivs med lunchen eftersom de andra vid bordet inte låter någon annan prata. Som att vi hör att barnen verkar använda riktigt dåligt språk och attityd mot varandra emellanåt. Som att Pyret känner att fritidspersonalen är rätt kassa på att trösta när någon gör sig illa. Som att barnen behöver påminnas om det ny

Väckt först av alla, som vanligt, men jag lyckas på något sätt somna om. Sen blir jag väckt igen med livsviktiga frågor om tv:n, torra händer och frukost, trots att herr B.o.B. är uppe, men jag somnar om igen och igen. Något splittrat får jag ihop en sovmorgon till klockan 8:40. Herr B.o.B. tar sedan med sig arvsmassorna till simhallen, medan jag kan träna en timme och, efter en dusch, gå och handla. Jag tar en promenad i solen för att möta upp dem, men vi missade varann, så jag strosade hem igen och åt lunch. Arvsmassorna spelade lite spel på eftermiddagen medan jag glodde på en dokumentär. Sen åkte vi och köpte ny riskokare och brödrost och avslutade dagen på pizzerian. Precis en sådan dag jag längtat efter. Men som vanligt känner jag att jag slösat bort en ledig dag till ingen som helst nytta. Att ha en sån där slö dag låter alltid bättre i fantasin än hur det känns i verkligheten, men jag måste tvinga mig till dem ibland. Även om de inte känns så värst meningsfulla, så vet ja

Idag fick jag igenom ett krav jag haft angående min arbetsmiljö i nästan ett års tid. Lättnaden var total. Samtidigt fick jag en lite bitter eftersmak då den manliga chefen också använde formuleringar som blandade förståelse med att väcka lite skuldkänslor. Nåväl. Greken påminde mig om att det här inte var något som cheferna till sist gav mig, utan något jag kämpat mig till. Ge mig själv lite cred liksom.  Eftersom jag sedan länge redan planerat att träffa vitamin-c efter jobbet blev det ett litet firande av min seger. Och i den där eviga tröttheten, där jag mest har lust att ställa in alla aktiviteter, blev jag påmind om att det också kan ge energi att tvinga sig iväg även när orken tryter. Ett härligt kvällssnack över en fika, där två trötta småbarnsmorsor kan ösa ur sig hög igenkänningsfaktor, piggar upp tillvaron lite. Och vad passar bättre en sådan här dag än lite kvinnlig solidaritet. Nu kör vi lite helg. Kanske blir det den här helgen jag får vila kropp och själ lite, just

Polarn och jag följde med Pyret och herr B.o.B. som åskådare på pyjamaspartyt.  Så himla roligt att få se Pyret släppa lite på sin osäkerhet och våga göra fast hon inte visste hur, inte bli upprörd när hon kom sist, och prova igen när det inte gick så bra.  Dessutom såg hon ut att ha riktigt roligt och hon växer så märkbart för varje gång. Kanske kommer det bli familjeträning sen när Polarn är tillräckligt stor. Jag skulle i alla fall behöva någonstans att ta ut lite aggressioner emellanåt. 

Fy bubblan, dagen var minst sagt intensiv. Tunga ärenden varvades med tvära kast och akuta situationer. Jag fick också hantera arbetsuppgifter jag inte skulle behöva hantera och lösa situationer som inte skulle hamnat på mitt bord. Förutom att jag hann trycka i mig den semla som bjöds på till lunch, så var det sån total brist på rast att jag kom på att jag bara gått på toa en gång på hela dagen. Då blir det ju extra roligt att upptäcka att de glömt informera mig om att jag på morgondagens planeringsdag ska hålla en liten presentation om min roll. Ha. Haha. Hahaha. Hahahahahah. Skojigt. Med 40 minuter övertid kan jag konstatera att den presentationen får bli lite spontan, i motsats till väl förberedd. Nåväl. På torsdag ska jag roa mig med att ha 6 besök på en dag, istället för 4. Den här dagen kommer ju då att kännas rätt chill i jämförelse. Allt blir bättre med tiden liksom.

En mindre kris med vantar på morgonen gjorde att jag inte hann ta min morgonpromenad till jobbet. På jobbet väntade en mindre givande arbetsdag, av flera orsaker.  I sista minuten kom ett besked som gjorde att jag behövde jobba över en liten stund. Så det blev ingen promenad hem heller. Inte för att det var så värst promenadvänligt väder ändå. Arvsmassorna hann bara vara hemma i tio minuter innan de hittade en monumental orättvisa att bli bestörta över. Vem som fick trycka på knappen i spelet flest gånger är superviktigt. Men då ringer lilla mamsen och berättar att alla de där tumörerna som kom och förstörde vår sinnesro var av den snälla sorten. Även om jag också har en orättvisa att vara rasande över, så känns den rätt fjuttig i skuggan av sånt där. Jag firade med choklad och bestämde mig för att tänk på, och kämpa för, min orättvisa en annan dag. Idag var mamsens dag, och det kommer det att kunna fortsätta vara länge till.

Men speciellt mer böcker till barnen! Jag köpte några till arvsmassorna häromdagen, och valde dessa: Polarn valde de här idag: Pyret valde de här: (Hon har därmed 8 stycken LasseMajas Detektivbyrå, men vill alltid ha fler.) Eftersom jag läser godnattsaga varenda kväll, så är fler böcker till arvsmassorna också en present till mig. Rätt skönt att slippa läsa samma saga femtioelva gånger om. Nu behöver jag bara läsa dem elva gånger om.  Det enda problemet är att vi ska ha plats för alla böcker, men bokälskaren i mig tänker att det är ett problem som är till för att lösas.