Fortsätt till huvudinnehåll

Kvinnokamp i mindre skala.

Idag fick jag igenom ett krav jag haft angående min arbetsmiljö i nästan ett års tid. Lättnaden var total. Samtidigt fick jag en lite bitter eftersmak då den manliga chefen också använde formuleringar som blandade förståelse med att väcka lite skuldkänslor.
Nåväl. Greken påminde mig om att det här inte var något som cheferna till sist gav mig, utan något jag kämpat mig till. Ge mig själv lite cred liksom. 

Eftersom jag sedan länge redan planerat att träffa vitamin-c efter jobbet blev det ett litet firande av min seger. Och i den där eviga tröttheten, där jag mest har lust att ställa in alla aktiviteter, blev jag påmind om att det också kan ge energi att tvinga sig iväg även när orken tryter. Ett härligt kvällssnack över en fika, där två trötta småbarnsmorsor kan ösa ur sig hög igenkänningsfaktor, piggar upp tillvaron lite. Och vad passar bättre en sådan här dag än lite kvinnlig solidaritet.

Nu kör vi lite helg. Kanske blir det den här helgen jag får vila kropp och själ lite, just nu känns som att allt kan hända.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: