attvarabob

De stora tomatbebisarna får nu flytta inomhus för att mogna. De små får hänga kvar ett tag till så får vi se om de hinner växa på sig innan det blir för kallt. Så himla goda, de gånger jag hinner smaka innan Polarn hinner äta upp dem. 

Idag hade vi utvecklingssamtal för Pyret. Hon var så nervös och berättade efteråt att hon var orolig för att läraren skulle säga att hon inte klarade matten och svenskan. Det var precis tvärtom. Läraren sa att hon egentligen inte hade något att säga. Matten gick utmärkt, hon klarade de lite svårare uppgifterna och läraren var helt säker på att det nationella provet skulle gå utmärkt. Svenskan gick också bra, hon kunde ibland slarva med punkter men var bra på att formulera sig, stava och delta i diskussioner. Jag var inte alls orolig. Sen frågade vi om läxor, för vi har frågat Pyret sedan sommarlovet om hon är säker på att hon inte har några läxor, och hon säger att de inte har några. Då berättar läraren att nej, de har inga läxor. Hon och den andra läraren har undrat om läxor verkligen gör att barnen lär sig mer, för de har inte upplevt det så. De har heller inte märkt att de lär sig mindre utan läxor.  Jag sa att jag tycker att jag har märkt en stor (positiv) skillnad på Pyret när det

Jag idag: Förlåt om jag tjatar, men jag saknar att ha någon slags energi. Jag orkar inte att inte orka på det här sättet.  Musklerna är möra och får mjölksyra av lättast möjliga ansträngning, vilket gör träningen "intressant". Jag känner mig ständigt sömnig och gäspar mig genom dagen. Huvudet pendlar mellan att ha en vag huvudvärk och att ha lite yrsel. Den kognitiva förmågan är som bilden ovan; ett ständigt brus.  Om jag fick bestämma skulle jag lägga mig i sängen en vecka och växla mellan att äta choklad och sova. Fast det är ju bara barn som tror att vuxna får bestämma allt själv.

Jag kommer inte riktigt igång. Sedan förkylningen så är jag så himla seg och tar slut så fort. Eller så tog hormoner vid där förkylningen tog slut och stökade till återhämtningen. Jag vet inte, men nu vill jag gärna komma igång igen och slippa gäspa mig genom dagarna. Sista solen dokumenterad? Även kallad Me Myself and I.

Det var ju svinhärligt väder den här helgen, hörde jag folk säga. Perfekt för att ta sig ut i naturen och bara njuta.  För min del var det praktiskt eftersom jag och Ellegulle kunde sitta på uteservering mellan 18 och 21 igår, som om det vore sommar fortfarande. Och idag kom vi till sist ut på en 6 kilometers promenad. Men det satt långt inne. Jag är fortfarande så absurt trött, kroppen strejkar lite, kanske för att mensen dök upp efter bara tre veckor, så igår ville jag ta det lugnt. Inga direkta uteaktiviteter alltså. Men idag kändes det så helt fel att bara vara inne, så vi föreslog att ta oss ut i naturen en sväng. Arvsmassorna var inte pepp. Jag förstår verkligen inte, för de har så himla kul när vi väl är någonstans, men motståndet att komma iväg är enormt.  Jag och herr B.o.B. satte därför igång att ordna med förvaring och bygga ihop våra nattduksbord istället. Tadaa! Framåt eftermiddagen hade arvsmassorna ledsnat på att bara vara hemma och pyssla, så då gick de med

Kanske kommer livet återgå till att innehålla lite fler av viktiga inslag för återhämtning. Som att träffa vänner för en god middag. Lite av en chock att åka in till stan en löningshelg, men så värt det. Och så fint att känna att trots långt uppehåll så är det som att vi sågs igår. Sen är det så klart aldrig fel med en trerättersmiddag. Jag hade kunnat visa alla fina maträtter, men jag hade inte en tanke på att dokumentera det. Jag kan bara berätta att till förrätt fick jag en bao med portabellosvamp, till huvudrätt ugnsbakad lax med teriyaki och nudlar och till efterrätt en kokospannacotta med bär. Ni får ta mig på orden och lita på att det var fantastiskt gott. 

Den här veckan har varit tuff, jag och flera kollegor är helt säkra på att den var minst 14 dagar lång. Chefen informerade att hon noterat att vi såg så trötta ut många av oss, när hon nu kom tillbaka efter att behövt vara borta några veckor. Arbetsveckan har också innehållit inslag som gjort mig helt dränerad, inslag som lämnat mig mållös och inslag som gjort mig rent förbannad.  Då ser man ju så jäkla mycket fram emot fredag. Jag märker hur jag lyfter idén om fredagsmyset till ouppnåeliga höjder, bara för att bli gruvligt besviken. Klockan 20.10 börjar jag resonera med arvsmassorna om att jag behöver gå och lägga mig. Nu kan jag nästan inte hålla ögonen öppna längre.  Det är ju ruskigt korkat att tagga till så inför kvällen efter en hel arbetsvecka, vilka krafter finns kvar då? Det enda rimliga att se fram emot är ju det här: Klockan är 20.55. Jag ska äntligen få sova, och det är väl det bästa fredagsmyset man kan komma på.

Så skojigt. Förutom den börjar jag bli lite less på blommor. Glömmer bort att vattna, orkar inte rensa, börjar kasta de jag gett upp om. Det brukar ju komma och gå för mig det där blomintresset, vi får se hur länge det ligger i dvala den här gången. 

Vår primadonna bestämde att hon ville sitta på balkongen en stund. I mitt knä.  Det var svinkallt. Men där satt jag tills hon var nöjd, för det är alltid katten som bestämmer.

Jag har ju så himla fina kollegor. Förra veckan smög en av dem in på mitt rum och lämnade en chokladask för att beklaga sorgen. Idag fick jag en till av en annan kollega.  Vi är många kattmänniskor på mitt jobb.  Chokladen åt jag upp efter dagens träningspass. Jag har tagit det lugnt efter att jag var sjuk för jag kände mig så himla sliten. Efter en och en halv veckas uppehåll började jag med att bara ta mina promenader till och från jobbet I en vecka. Idag var det äntligen dags att kliva på crosstrainern och plocka upp hantlarna, lika effektiv ångesthantering som choklad och inredning. Lite framsteg får jag väl ändå säga att jag gjort på de där pinnarna: Orkade inte ordna någon bra bild, men ni kan väl ana små bulor och skuggor här och där. Nu hoppas jag att återgång i de vanliga träningsrutinerna kan återställa sömnen också. Har sen jag var sjuk haft en period där jag vaknar vid 3 och kan inte somna om. Börjar känna mig rätt grötig nu.  God natt.

Vi hamnade lite på 70-talet idag, till följd av rea på Lager 157. Väldigt sköna, förutom hela grejen med hur stela nya jeans är. Och nya jeans med hög midja samma dag som man väljer att äta lunchbuffé med kollegan och middag med fika hos mamma, blev lite av en utmaning. 

-Men berätta, hur vad brukar du göra för att hantera oro, ångest och sorg? -Jo det kan jag berätta; jag möblerar och inreder. *Paus för att alla ska hantera sin förvåning* För länge sedan, någongång vid Hedenhös när herr B.o.B. och jag flyttade ihop, köpte vi en säng i metall. Jag trivdes så bra med den, men den blev sliten och skruvarna gick till slut inte att dra åt ordentligt.  Då köpte vi en ny säng och jag försökte tänka praktiskt, så jag valde en med förvaring. En tråkig Malm från IKEA. Jag blev aldrig nöjd med valet, den kändes klumpig och fel. Efter bara ett par, tre år började laminat lossna och den började knarra. Nu användes detta till att lindra min ångest och vi köpte ny säng. En i metall. Det skulle ju inte vara ett så stort projekt, plocka ner den gamla, montera ihop den nya. Men självklart upptäckte vi att våra ribbottnar gjort sitt när vi skulle ta bort dem. De lossnade från ramen. Det var bara att kasta sig iväg och köpa nya, som vi självklart monterade fel från börja

Enligt någon slags studie så kan obotliga  Otimister  ha någon defekt i hjärnan som är orsaken till det glada lynnet. Enligt Aftonbladet skulle studien också visa att optimister tar dumma beslut och har orealistiska förväntningar. Med reservation för kvalitén av denna studie, som ytterst kortfattat redovisas i just Aftonbladet, så är min inre B.o.B. inte alls överraskad. Jag har alltid hävdat att det är nyttigt att vara lite av en pessimist.  Som pessimist kanske man också är bättre på att planera? Som att vi idag gick igenom arvsmassornas höst och vintergarderob och for iväg och spenderade en mindre förmögenhet och större delen av dagen till att inhandla allt som saknades. Jackor, byxor, skor, underställ, handskar - check. Sån enorm lättnad att ha allt det stöket avklarat redan nu. Något slags rekord måste det vara också, båda arvsmassorna var nöjda med kläderna i första affären, och det behövdes bara besök i två butiker för att hitta skor. Så enkelt har det aldrig gått tidigare. På t

Jag fick frågan hur jag mådde några gånger idag, den var svår att svara på. Jag vill inte framstå som jag överreagerar men jag saknar verkligen kissen. Jag önskar så att hon låg här bredvid. Efter den här pärsen så orkar jag inte söka efter en ny kattunge, jag önskar att någon bara skulle leverera en i min famn och allt skulle kännas bra igen. Rena fantasier. Dessutom så har jag sovit som en kratta. Ända sedan helgen har jag vaknat vid 3 eller 4 på natten utan att kunna somna om. Ja, natten till tisdag sov jag inte mycket alls efter samtalet vid 00:30. Min hjärna kopplar inte riktigt och kroppen känns helt slutkörd. Sen får jag komma ihåg att jag var hemma i två veckor, och sjuk i en och en halv, innan dess. Det innebär att jag inte gått, sprungit eller styrketränat sedan de första dagarna i månaden, och nu drog jag igång med mina dagliga promenader till och från jobbet. Några raska lunchpromenader har jag också fått ihop. Jobbet har ju säkert bidragit till lite stress också eftersom d

Dagens hjälpreda: Polarn

Om man nu ändå har en klump i magen kan man väl passa på att se en film som ger just det.  Psykos i Stockholm   Om en flicka som åker till Stockholm med sin mamma för att fira sin 14-års dag, när mamman får ännu en psykotisk episod och blir inlagd. Flickan får då klara sig själv. Visst låter det feelgood? Inte direkt. Inte heller en paus från tunga känslor, och egentligen lite för nära jobbet för mig, men just nu passade den humöret. Om man vill förstärka sin egen klump i magen så finns den på SVT play. 

Vi hann inte ha henne så länge så kanske borde jag inte känna så starkt, men det gör jag, jag känner mig helt förkrossad. Genom att analysera och kartlägga kan jag dock se delarna som kan förklara reaktionen: Alla som har haft katt vet hur olika personligheter de har. Jag är villig att erkänna att jag har tyckt om mina katter olika mycket och att vi har passat ihop på olika sätt. Inte så att det är någon av dem jag inte tyckt om, men en del har jag blivit mer förtjust i än andra, precis som att en del katter har fäst sig mer vid mig än andra. Jag blev vansinnigt förtjust i den här katten, sådär nyförälskad. Jag blev galen på alla hennes påhitt, samtidigt som jag lite i smyg skrattade så gott åt alla upptåg. Jag fascinerades av hennes mod och nyfikenhet och tyckte att hennes energi var otroligt charmig. Hennes självständighet och starka vilja var som grädden på moset, utöver att hon var en så stilig kisse. Att hon kom efter att vi förlorat den andra katten byggde så klart upp en förvänt

Mitt i natten kom samtalet att hon hade försämrats och när veterinären skulle undersöka henne föll hon ihop och somnade in. Det var kärlek vid första ögonkastet och nu är jag förkrossad.

Jag kan inte låta bli att tänka på den reklam för en djurförsäkring där två kända profiler låtsas ha ett avslappnat samtal om varför de valt just det bolaget. De hävdar att det är för att det bolaget bryr sig lika mycket om djur som de själva gör.  Idag fick Lillfjant vänta på undersökning och behandling i 8 timmar för att försäkringsbolaget inte kunde få till ett förhandsbesked om huruvida de skulle ersätta den vård veterinären ansåg krävdes. Detta har också inneburit att hon kanske behöver vänta ända tills imorgon innan rätt insatser kan påbörjas eftersom det kräver magnetröntgen och neurolog. Detta kan innebära att hon inte klarar sig för att de behöver vänta för länge.  Jag bryr mig om henne. Därför satt jag i en timmes telefonkö till försäkringsbolaget. Därför satt jag i 40 minuters telefonkö till andra veterinärkliniken. Därför åkte herr B.o.B. hem och till andra veterinären för att hämta de underlag försäkringsbolaget begärde. Vi är beredda på att göra en hel del för att få det

Kissen blev inte bättre efter medicinering igår och imorse, hon kändes tvärtom ännu skröpligare. Under natten hade hon försökt gå på lådan men somnat med bajs i rumpan, hon vägrade fortfarande att äta och dricka. Så vi åkte in akut till djursjukhus. Det var vi inte ensamma om. Jag fick veta att det var många som hade kommit in akut, och precis som vid akut vård för oss så prioriterade de ärenden efter allvarlighetsgrad. Jag tyckte att vår kisse hade goda skäl att prioriteras och blev lite förvånad när tre andra fick gå in före, särskilt när jag hörde varför de var där. Det visade sig att den som tog emot i receptionen inte hade antecknat all information, så på den beskrivningen lät det väl inte som mer än en misstänkt ögonbesvär.  Djursjukvårdare som tog emot gjorde en annan bedömning. Hon såg att pulsen var lite för låg, att andetagen var ytliga, att hon hade feber trots febernedsättande, att hon var smärtpåverkad och väldigt tagen. Kissen blev därför uppriorietrad som första ärende o

Jag tyckte att Lillfjant var lite för lugn på morgonen. Vid en närmare titt var hon ovanligt avvaktande och lutade märkligt med huvudet. Vid en ännu närmare inspektion verkade hon inte kunna öppna det högra ögat. Ett samtal till veterinärkliniken och vi kunde åka in akut. Veterinären såg ingen skada på hornhinnan och gav diagnosen inflammation. Han var dock något oroad över att ögat hade en grumlig yta vilket kan vara tecken på starr. Väldigt ovanligt på en kattunge, och han tyckte inte att ögat verkade ha högre tryck, men ändå oroad. Så nu har vi fått antiinflammatorisk och smärtstillande behandling och om hon inte svarar något på den till imorgon, utan blir sämre, så måste vi söka akut på nytt.  Lillfjant sover mest, hon valde att lägga sig inne i kattlådan (vi har sådan med tak). Vi gjorde iordning kattburen till henne istället. Nu till kvällen har vi lyckats få henne att ligga i soffan. Jag är oroad men försöker att inte måla fan på väggen

Nu kan jag inte vara sjuk längre, för jag är klar: Jag känner mig rätt klar med att vara så här seg också, men kan väl inte göra så mycket mer åt den saken. Dagens katt: Kolla på det här fejset: Att lägga pengar på kattleksaker från zooaffären är hiskeligt onödigt, för hennes favoritleksak är detta: En jordnöt. Hon springer runt med den i evigheter, tills hon råkar peta in den under något, då sitter hon och piper tills man plockar fram den. Annars går frigolitbollar från Polarns pyssellåda lika bra. Hon är väldigt bra på att roa sig själv den där katten.  Inte för att jag är helt återställd, och nog för att det är trevligt att få kela med katterna hela dagarna, men nu hoppas jag att vara tillräckligt bra för att ha ett lite bredare perspektiv på dagarna.

Kattungebus nummer femhundraelva: Under brunnslocket så har vi ett sånt där nät som fångar upp hår och förebygger stopp i avloppet. När man är kattunge så kanske man tänker att nät kan man använda för att fånga fiskar, vad vet jag. Just den här kattungen ser det i alla fall som oerhört roande att försöka pilla upp nätet genom brunnslocket, vilket förstör nätet, vilket i sin tur förstör dess funktion. Så nu ska vi komma ihåg att hålla dörren till badrummet stängt.  Hon är ju också en hejdundrande hjälpreda i köket. Hon äter ju allt , så när jag och Polarn ordnade lunch idag var hon redo att norpa vad helst som råkade ramla ner. Det vi lagade var ugnsbakad havregrynsgröt, för man vill ju teste lite nya grejer. Tillsammans med lite mjölk blev det riktigt gott! Annars då?  Jo, Polarn och jag har ju haft lite rehabilitering senaste dagarna. Vi har tagit en promenad på morgonen och jag ser små framsteg. Till exempel så känns de första metrarna som vanligt

Men alltså, varför inte skaffa en liten kattunge?  Söt som socker: Rolig och busig: Modig: Och klantig som få: Hon är också kleptoman och snor allt hon kan få sina små tassar på. När hon inte stjäl det som ligger framme övar hon på att bli inbrottstjuv och klättrar in i alla skåp som öppnas. Som blivande inbrottstjuv måste man självklart öva på att klättra och ha sig, och då kan det ju hända att man halkar och drar med sig en fönsterlampa.  Men varför inte skaffa en liten kattunge? Det blir ju så himla roligt. 

Vi lägger till blåsor inuti näsan och på bakre delen av tungan, huvudvärk, yrsel och en återvändande feber idag. Polarn fick också tillbaka febern och lite illamående.  Vi gjorde ett tappert val att ta en promenad mitt på dagen. Jag tänker att det knappast hjälper tillfrisknandet att sitta still inomhus hela dagarna. En lugn promenad i friska luften behövs ju verkligen för både kropp och sinne.  Jag var yr hela tiden, fick ont i de flesta lederna och blev andfådd så snart jag började prata, och då har jag ändå bara haft pyttelite hosta.  Så det känns inte som att det är på väg åt rätt håll just nu, det känns snarare som att det är på väg helt åt skogen.

Jag hann lagom peta i mig frukost och herr B.o.B. hann lagom fram till sitt nya jobb, en timme hemifrån, så ringer skolan och berättar att Polarn har påbörjat en nysningsparad - igen. Eftersom herr B.o.B. fick lov att börja den nya anställningen med att vara sjuk så tänkte jag att jag kunde göra ett försök att hämta hem Polarn. Skolan ligger ju bra till så där lagom avsides, och man kan gå och hämta utan att komma i kontakt med andra.  Det var som att ge sig ut på världens långsammaste joggingtur. Pulsen låg på 120 fast jag knappt tog mig framåt.  Polarn satt i rad med andra barn som också väntade på att bli hämtade. Höstterminen är verkligen påbörjad.  Det där pratet om lättade restriktioner känns väldigt långt borta med tanke på hur många som tampas med helt galna "vanliga" förkylningar och det tryck som är på Covid-tester nu. Känns mer som fjärde vågen och hela Sverige kommer stanna upp även till följd av just hederliga bonnförkylningar.  Jag klättrar på väggarna i en komb

Bianca Kronlöfs bok Brev till mannen. Precis som de brev hon la ut på sociala medier är boken så väldigt lättläst, så snyggt uppbyggt, så smart. Borde vara i allas nävar för att väcka tankar och samtal, men jag gissar att det mest de som redan håller med, som redan ser, som redan är frustrerade som kommer läsa den. Å andra sidan så är det ju tacksamt att få hjälp att vrida och vända på de argument som dyker upp och gör en så trött. Som en handbok för samtal om strukturer. 

Har det senaste dygnet mått sämre än jag mådde när jag hade Covid, det är lätt att glömma hur jävliga bonnförkylningar kan vara. Det var en seg start men under natten slog det till med full kraft. Varenda cell i kroppen gör ont och samtidigt har jag ännu en makalös blödning. Så jag har spenderat hela dagen så här: Nu vill jag bara uthärda de timmar eller dagar det tar innan det här är över.

Skogen, vilken grej den är. Dagens promenad: Varefter dagen rullade på så däckade jag. Har totalt förträngt hur jävliga förkylningar kan vara, för jag räknar kallt med ett negitvt Covid-test. Jag räknar också med lite vila för att bli bättre efter fyra dagar av markservice åt andra sjuklingar, det säger ju lite om hur vilda fantasier man kan ha ibland. Någon som kan det här med vila är Dagens katt: Hon är så himla härlig. Och svinjobbig. Men härlig. 

Pyret har länge pratat om att hon vill göra Bananapancake, som hon åt i Thailand.  Så idag gjorde vi det.  Det var inte lika enkelt som att göra vanliga pannkakor, men smakade hyfsat. I övrigt kan jag meddela att jag är lagom trött på att fixa frukost, lunch, mellanmål och middag och städa undan efter alla måltider. Likaså att hjälpa till med diverse origamiprojekt arvsmassorna hittat på Youtube. Fast visst, det är tacksamt att de sysselsätter sig. Känner mig rätt färdig med vab nu.

När man vabbar är det viktigt att påminna sig om saker i livet man uppskattar. Som kaffe, och socker. Idag har jag också uppskattat tomatplantorna som ger så goda tomater, och gör Polarn så lycklig. Jag uppskattade också att sitta med Polarn och hjälpa henne med pärltavlan hon fick i julklapp. Jag uppskattade det så mycket att jag ville ha en egen. Nu var det så att Pyret också fick en i julklapp, och lika mycket som den typen av aktivitet passar Polarn, så passar den inte Pyret. Hon vill gärna ha tavlan, men utan att göra jobbet, så jag var snäll och erbjöd mig att göra hennes.  Jag älskar det. Alla små pärlor som har sin bestämda plats i prydlig ordning, det är ren meditation. Så nu är jag lite besatt. Polarn sa roat: " Åh nej, nu är mamma så där som hon blir med pussel ."  Inatt hoppas jag kunna uppskatta min sömn, fast utan att ha ett barn på varje arm som föregående natt. Imorgon tänkte jag uppskatta mina blommor lite, utöver att uppskatta lite ba