Fortsätt till huvudinnehåll

Lindra

Jag har ju så himla fina kollegor. Förra veckan smög en av dem in på mitt rum och lämnade en chokladask för att beklaga sorgen. Idag fick jag en till av en annan kollega. 
Vi är många kattmänniskor på mitt jobb. 

Chokladen åt jag upp efter dagens träningspass. Jag har tagit det lugnt efter att jag var sjuk för jag kände mig så himla sliten. Efter en och en halv veckas uppehåll började jag med att bara ta mina promenader till och från jobbet I en vecka. Idag var det äntligen dags att kliva på crosstrainern och plocka upp hantlarna, lika effektiv ångesthantering som choklad och inredning.
Lite framsteg får jag väl ändå säga att jag gjort på de där pinnarna:
Orkade inte ordna någon bra bild, men ni kan väl ana små bulor och skuggor här och där.

Nu hoppas jag att återgång i de vanliga träningsrutinerna kan återställa sömnen också. Har sen jag var sjuk haft en period där jag vaknar vid 3 och kan inte somna om. Börjar känna mig rätt grötig nu. 
God natt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.