Fortsätt till huvudinnehåll

Det räcker nu

Kissen blev inte bättre efter medicinering igår och imorse, hon kändes tvärtom ännu skröpligare. Under natten hade hon försökt gå på lådan men somnat med bajs i rumpan, hon vägrade fortfarande att äta och dricka. Så vi åkte in akut till djursjukhus.

Det var vi inte ensamma om. Jag fick veta att det var många som hade kommit in akut, och precis som vid akut vård för oss så prioriterade de ärenden efter allvarlighetsgrad. Jag tyckte att vår kisse hade goda skäl att prioriteras och blev lite förvånad när tre andra fick gå in före, särskilt när jag hörde varför de var där. Det visade sig att den som tog emot i receptionen inte hade antecknat all information, så på den beskrivningen lät det väl inte som mer än en misstänkt ögonbesvär. 

Djursjukvårdare som tog emot gjorde en annan bedömning. Hon såg att pulsen var lite för låg, att andetagen var ytliga, att hon hade feber trots febernedsättande, att hon var smärtpåverkad och väldigt tagen. Kissen blev därför uppriorietrad som första ärende och en veterinär kom inom bara några minuter. 

En grundlig undersökning och utfrågning väckte frågan om det kunde vara någon allvarlig virusinfektion eller möjligen någon organsvikt. Men blodprov togs och indikerade inte det. Frågan var tillbaka till om ögat kunde göra henne så dålig. Så en noggrann undersökning av ögat gjordes men utan att kunna ge några fler svar än att ögat var inflammerat. Det enda de var säkra på var att hon inte skulle klara sig utan att sättas på dropp och smärtstillande, därför behövde hon läggas in för observation. De var dock fullbelagda så frågan var om de kunde göra plats för henne eller om de behövde remitteras vidare. Som tur var gjorde de plats för henne. 
Så vi fick åka hem utan kissen och utan svar. Jag är rädd för att hon inte kommer komma hem alls. 
Nu ska jag vänta ända till imorgon för att få veta hur det går. Lär inte bli mycket sömn. 

Jag vill inte låta gnällig, men efter vab, förkylning from hell och lite mer vab känner jag att det räcker så, jag vill inte toppa det här med att förlora kissen. Vi har inte haft henne så länge, men jag är så vansinnigt förtjust i henne. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.