Fortsätt till huvudinnehåll

Trist(str)essen fortsätter

Jag hann lagom peta i mig frukost och herr B.o.B. hann lagom fram till sitt nya jobb, en timme hemifrån, så ringer skolan och berättar att Polarn har påbörjat en nysningsparad - igen. Eftersom herr B.o.B. fick lov att börja den nya anställningen med att vara sjuk så tänkte jag att jag kunde göra ett försök att hämta hem Polarn. Skolan ligger ju bra till så där lagom avsides, och man kan gå och hämta utan att komma i kontakt med andra. 
Det var som att ge sig ut på världens långsammaste joggingtur. Pulsen låg på 120 fast jag knappt tog mig framåt. 
Polarn satt i rad med andra barn som också väntade på att bli hämtade. Höstterminen är verkligen påbörjad. 

Det där pratet om lättade restriktioner känns väldigt långt borta med tanke på hur många som tampas med helt galna "vanliga" förkylningar och det tryck som är på Covid-tester nu. Känns mer som fjärde vågen och hela Sverige kommer stanna upp även till följd av just hederliga bonnförkylningar. 

Jag klättrar på väggarna i en kombination av sjukt rastlös och helt slut. Dessutom känner jag stressen byggas upp över hur mycket ombokningar som väntar när jag blir borta från jobbet så här länge. Tänk om man hade ett jobb där någon annan kunde ta ens uppgifter, där man kunde ta in en vikarie så att den planerade verksamheten skulle löpa på. 

Någon som inte stressar upp sig är denna donna:
Hon hoppar upp och väntar på mig när jag är på väg att gå och lägga mig. Kattungedrömmen. 

Mardrömmen är att hon har så jäkla mycket hyss för sig, som en kattunge-Emil på RedBull. Senaste skojsigheten är att peta upp golvbrunnen under badkaret, för att sedan fiska upp silen som sitter i (som samlar upp hår och gör att man slipper stopp i avloppet). 
Hon har också utvecklat en besatthet över en liten, och gammal, träfigur av ett rådjur som jag fått flytta runt halva hemmet för att hon inte ska komma åt den och sen fara runt fullkomligt vårdslöst med den. Hon kommer åt den likt förbaskat och har haft sönder den en gång.
Men sen kommer hon och spinner, stryker sig mot en och tar över ens säng, och allt är förlåtet. Gud vad lättköpt jag är. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.