Fortsätt till huvudinnehåll

Trist(str)essen fortsätter

Jag hann lagom peta i mig frukost och herr B.o.B. hann lagom fram till sitt nya jobb, en timme hemifrån, så ringer skolan och berättar att Polarn har påbörjat en nysningsparad - igen. Eftersom herr B.o.B. fick lov att börja den nya anställningen med att vara sjuk så tänkte jag att jag kunde göra ett försök att hämta hem Polarn. Skolan ligger ju bra till så där lagom avsides, och man kan gå och hämta utan att komma i kontakt med andra. 
Det var som att ge sig ut på världens långsammaste joggingtur. Pulsen låg på 120 fast jag knappt tog mig framåt. 
Polarn satt i rad med andra barn som också väntade på att bli hämtade. Höstterminen är verkligen påbörjad. 

Det där pratet om lättade restriktioner känns väldigt långt borta med tanke på hur många som tampas med helt galna "vanliga" förkylningar och det tryck som är på Covid-tester nu. Känns mer som fjärde vågen och hela Sverige kommer stanna upp även till följd av just hederliga bonnförkylningar. 

Jag klättrar på väggarna i en kombination av sjukt rastlös och helt slut. Dessutom känner jag stressen byggas upp över hur mycket ombokningar som väntar när jag blir borta från jobbet så här länge. Tänk om man hade ett jobb där någon annan kunde ta ens uppgifter, där man kunde ta in en vikarie så att den planerade verksamheten skulle löpa på. 

Någon som inte stressar upp sig är denna donna:
Hon hoppar upp och väntar på mig när jag är på väg att gå och lägga mig. Kattungedrömmen. 

Mardrömmen är att hon har så jäkla mycket hyss för sig, som en kattunge-Emil på RedBull. Senaste skojsigheten är att peta upp golvbrunnen under badkaret, för att sedan fiska upp silen som sitter i (som samlar upp hår och gör att man slipper stopp i avloppet). 
Hon har också utvecklat en besatthet över en liten, och gammal, träfigur av ett rådjur som jag fått flytta runt halva hemmet för att hon inte ska komma åt den och sen fara runt fullkomligt vårdslöst med den. Hon kommer åt den likt förbaskat och har haft sönder den en gång.
Men sen kommer hon och spinner, stryker sig mot en och tar över ens säng, och allt är förlåtet. Gud vad lättköpt jag är. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.