attvarabob

Att Polarn springer runt och bankar på saker och säger " Bam Bam! " för ju tankarna åt Familjen Flinta. Och åt att se över hemförsäkringen.

Jag tycker att det är viktigt att vara organiserad och strukturerad när man pluggar. Så jag borde nog bli det.

Just det.  För vi är ju inte i Kina liksom. 

Polarn. När man precis vant sig vid att ha en Pyret med alla hennes... ...egenheter, så kommer Polarn in i den där åldern när man börjar upptäcka så galet mycket personlighet. Orden börjar rulla ut över tungan och det rör sig självklart mest om ord i den negativa sfären; Nej!, Inte! eller i den kommenderande: Dit! Mer! Byta! Och viljan. Herreminskapare vilken vilja. Vi som tyckte att Pyret var viljestark. Den här krutburken tänder fortare än valfri kränkt vit man på ett femenistevent. Skillnaden på henne och vår något äldre dna-sörja är väl att hon kommer över saker lika fort som hon ilsket slänger sig raklång i tjusig falsett-balett när hon känner sig förorättad.  Kramglad är det lilla arga biet också, så där lagom motsägelsefullt som bara barn tillåts vara. Hon kramar ben tillhörande stående personer, hon vill bäras runt i en koala-liknande ställning, hon kramar dockor och mjukisdjur, hon pussar mig gärna blött och hälsar på alla människor hon möter. Det kramglada draget utnyt

Så där som jag har fått för mig att polisen inleder alla sina samtal; Hur var det här då? Jag har gjort mitt bästa för att försöka undvika att svara på den frågan, för jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men lite pokerface goes a lång väg, tack och lov. Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara så vi kör en fint och går direkt över på det alla är mest nyfikna på ändå: Öppnade Pyret munnen på sitt första tandläkarbesök??? Japp. Och tandläkaren fick räkna alla 20 gaddar utan att bli biten. Jag kände mig som Superwoman-morsan som lyckats med veckans förberedande pep-talk inför tandis. Sen kom den obligatoriska piskningen, eftersom alla föräldrar ska gå omkring och ha dåligt samvete över något (tros att Britta Svensson och många med henne tycker att Kitty Jutbring överdriver. Det gör hon inte, hon exemplifierar, det gör jag nu med). Pyret kan ju verkligen inte fortsätta med napp, hon har ju ett öppet gap nu. Godis, fika, saft bara en gång i veckan.  Tänderna ska borstas 2 mi

På grund av anledning känner jag att jag behöver ta en bloggpaus. När huvud, hjärta och ord börjar komma på plats igen och jag orkar vara så kommer jag tillbaka. Ses snart.

Klockan är två och jag har fikarast. Sedan lite innan 9 har jag: Renskrivit anteckningar från 4 föreläsningar. Renskrivit anteckningar från 4 seminarium. Renskrivit anteckningar inför tisdagens presentation. Skrivit min del av presentationen, inklusive läsa och analysera del av det rättsfall vi jobbar med. Skrivit ut och läst rekommenderade rättsfall från tidigare seminarium. Nu väntar att läsa kapitel 5 i ena boken och läsa i kapp 200 av 300 sidor i andra boken och påbörja analys av ett fiktivt ärende som ska utföras skriftligt till på onsdag. Men det är ju skönt att det är helg. Så där så att man får umgås med de där barnen som har varit på förskola eller vabbiga, njuta av ledighet och bara mysa. Det bör tilläggas att jag bara hade några skraltiga rester av godis i skåpet. Jo, jag är bitter.

"Min erfarenhet är att man fatiskt inte växer upp förrän man kolar av. Men man måste lura den yngre generationen att man vet allt, fast det gör man inte, det är alltid något nytt." / Keith Richards i tv 4. He naild it.

Mammografi. Man har ju hört en del. När det var klart utbrast jag: - Var det allt?! Varpå sköterskan skrattar och jag fortsätter: - Ja, alltså man får ju höra så mycket. Hon säger då: - Kvinnor är inte alltid så snälla mot varandra. Det är ju sant. När det gäller kvinnogrejer så är inte tjejer särskilt snälla mot varandra. Nog för att smärta är subjektivt och att alla människor är olika, men ändå. Sånt där som mammografi, cellprovstagning, graviditet och förlossning får man ju alltid höra skräckhistorier om. Jag har själv några att  berätta. Men för att variera utbudet bland alla historier så kan jag meddela att jag har gjort cellprov som känts som ett pyttelitet stick. Jag har genomgått en graviditet som knappt var till något större besvär förrän sista veckorna. Jag har genomgått en förlossning som kändes som ett medeltufft gympass med menssmärtor lite här och där. Och nu, efter att ha varit nervös efter "alla" skräckhistorier så gick jag på mammografi som kände

Ett urval av dagens skörd. Var är universum? Var bor Walle? (Hästen hon red på Skansen.) Hur långa ben har hon? Vad blir det för mat idag? (Ibland slänger hon ut en lätt, för att liksom hålla mitt mod uppe.) Var är Bamses balkong? Vad är turkos? Hur gör planet så? (Sådana där molnstreck i himlen efter flygplan.) Varför spelar han musik? (Gatumusikant.) Varför jobbar du? (Jag säger att jag jobbar när jag går till skolan eftersom hon kallar förskolan för skolan, och ibland går jag ju och jobbar också. Man vill ju inte komplicera mer än nödvändigt.) Jag älskar Google och Google älskar min dotter.

Förutom det efterföljande sedvanliga strulet med pendeltåg som lämnat en svettig och frustrerad så anser jag det inte vara av god hänsyn att mötas av detta klockan 5.30 på morgonen. Jag är inte tillräckligt vaken för att reagera varken rationellt eller sansat när jag inser att det är det där som väcker min uppmärksamhet genom att liksom fladdra i ögonvrån medan jag förbereder morgonkaffet. Mycket riktigt; Innan. Jag. Ens. Fått. Morgonens. Första. Kopp. Kaffe. Någon som vill byta lägenhet?

Plötsligt blev Polarn varm och lite mosig och hejsan hoppsan sa tempen. Pyret drabbades aldrig riktigt av den ökända första året på förskola är barnet mer hemma och är sjukt, än på plats, alias vab-året. Visst, snor i mängder, men inget allvarligt. Jag tror att hon var hemma 4 dagar på två terminer. För bra för att vara sant va? Nu har jag på känn att Polarn kommer bli vårt vab-barn. Lite sådär otursaktigt med tanke på att: a. Det sägs i samma anda som tidigare förskoleordspråk att andra barnet håller sig friskare sitt första förskole år eftersom att de har "härdats" genom att storasyskonet har släpat med sig allt skit redan. Kan väl i och för sig stämma eftersom att Polarn har snorat och hostat sig igenom Pyrets första förskole år. Men i övrigt så brukar ju mitt liv följa principen om Det-som-alla-säger/råkar ut för/gör gällande-fast-tvärtom. b. Eftersom vi var föräldralediga under Pyrets första förskole år hade det passat lite bättre in i det där trasslet vi kallar

Jag har nog glömt berätta (*skryta*) om att mitt hjärtegull (Pyret) ett flertal gånger har väckt mig mitt i natten och viskat: - Mamma. Maaammmaaa. Ja behöver kissa. Sagt och gjort, vi knatar upp, kissar och går och lägger oss igen. På så sätt har hon varit torr genom natten. Gullefjun. Slut på information  (*skryt*).

Så det har börjat nu. Vad? Var? Varför? Hur? När? är vad Pyret börjar alla sina meningar med. De meningar som hon skjuter som en kulspruta på valfri amerikansk skjutbana. Jag har aldrig känt mig så: Smart. För alla frågor som jag lyckas svara på. Hur låter marsvinen? Förvirrad. För alla frågor jag kan svaret på men inte vet hur jag ska förklara det för en nästantreåring. Var är Annikas hus? Korkad men tacksam. För alla frågor jag inte kan svaret på men har Google till hjälp. Hur sover åsnor? (Tydligen som hästar, mestadels stående, som jag trodde, jagärsåclever). Jag har heller aldrig känt mig så slut i huvudet som efter en valfri timme med vår egen Trivial pursuit. Kan hon allt snart?

Prat. Polarns prat har kommit igång på riktigt nu. Hon har en stadig ström av nya ord att tjata hål i öronen på en med och det där lilla pekfingret far runt som en skottspole med tillhörande " Titta " för att få ny information. Pyret använder sitt makalösa ordförråd för att berätta. Hon har märkt att hon kan berätta om sin dag, berätta om sina drömmar och berätta om sina lekar och hon gillar det. Det är en fantastisk ynnest att få veta så mycket om vad hon upplever och vad som pågår i den där skallen. Samtidigt så är det väldigt, väldigt, väldigt mycket som hon har att förmedla. I skolan står föreläsarna och pratar. En del väldigt bra, en del okej och en del riktigt dåligt. Vi pratar också, i grupper, på raster och på vägen. Nu har hela landet upptäckt hur makalöst det är att lyssna på Hans Rosling när han pratar. Det har jag vetat länge. Han är inte bara smart som attan utan riktigt grym att lyssna på. Häromdagen var han på Nyhetsmorgon och sa någonting i stil med att Ja

Småbarnsliv: Småbarnslivet; småbarnsförälder. När båda barnen har utfört sina "behov" så blir man så nyfiken att man går in i kommunens matsedel för förskolan och ser vad de fick för lunch dagen innan. Det var blodpudding. Det förklarar saken.

" Heltidsstudier innebär 40 timmars arbete per vecka. " Det är ju en sanning med modifikation. På Komvux var det ju aldrig tal om att jag la ner 40 timmar i veckan, mellan 20 och 30 ligger nog närmre sanningen om jag ska vara ärlig. Disciplinerat upplagt på måndag till fredag under dagtid tills att arbetet var gjort, absolut. Men jag kunde ta lediga dagar, långa fika/lunch/städraster och ändå glida in på mvg. De kurser vi har haft på universitetet har ju haft lite högre krav, kan man ju säga, och med all rätt och efter min förväntan. Men helt ärligt har det väl ändå rört sig om 30-35 timmars jobb i veckan, så där mellan klockan 8 och 15 kanske. Sen började den här terminen med juridiken, den stora, den kursen som så många hört har så hög andel kuggade. Kanske för att till och med läraren i förra kursen sa det. Så vi i pluggänget har liksom ställt in oss på att det blir två månader av stenhårt pluggande, nu snackar vi om minst 40 timmar i veckan. Principen om bara plugg p

- Gonatt Pyret *puss* mamma älskar dig. - Ja älskar dig me, och dina glasögon. Jag måste pussa dom. Det känns så fint att veta att hon älskar mig lika mycket som ett objekt liksom.

Har ni läst något av Fredrik Backman än? Om inte, varför i hela fridens namn inte då?! Jag tycker att jag har klargjort att det är ett väldigt, väldigt, väldigt bra tidsfördriv. Och det göder själen något alldeles makalöst. Om det skulle röra sig om att böcker är dyra och man kan känna sig tveksam till att prova nya författare just därför, och mitt ord liksom inte räcker till, så kan du nu njuta av en kort berättelse här: http://www.fredrikbackman.com/2015/08/24/och-varje-morgon-blir-vagen-hem-langre-och-langre/ Ladda upp med näsdukar bara, jag gjorde misstaget att börja läsa den på pendeltåget det blev nästan lite pinsamt. Den ska läsas så att man kan snyfta obehindrat. Så fin. Så vacker. Så berörande. Och alldeles, alldeles underbar. Jag är lite kär i den mannens förmåga att hantera ord.