Det går undan.

Polarn.
När man precis vant sig vid att ha en Pyret med alla hennes... ...egenheter, så kommer Polarn in i den där åldern när man börjar upptäcka så galet mycket personlighet.

Orden börjar rulla ut över tungan och det rör sig självklart mest om ord i den negativa sfären; Nej!, Inte! eller i den kommenderande: Dit! Mer! Byta!

Och viljan. Herreminskapare vilken vilja. Vi som tyckte att Pyret var viljestark. Den här krutburken tänder fortare än valfri kränkt vit man på ett femenistevent. Skillnaden på henne och vår något äldre dna-sörja är väl att hon kommer över saker lika fort som hon ilsket slänger sig raklång i tjusig falsett-balett när hon känner sig förorättad. 

Kramglad är det lilla arga biet också, så där lagom motsägelsefullt som bara barn tillåts vara. Hon kramar ben tillhörande stående personer, hon vill bäras runt i en koala-liknande ställning, hon kramar dockor och mjukisdjur, hon pussar mig gärna blött och hälsar på alla människor hon möter.

Det kramglada draget utnyttjar vi till max för att motarbeta en slöhet i klass med valfri sengångare. Hon är ju så vanvettigt förälskad i sin storasyster och storasyster är inne i en jag-ska-lära-henne-allt-jag-kan-fas (utnyttja är ett för starkt ord för så små människor, just saying). Alltså vill Pyret gärna leda runt sin lillasyster överallt och Polarn låter sig ledas, vilket gör att vi plötsligt får se den korta människan gå, med egna ben, utomhus, längre än 10 meter. Fantastiskt.

Hon härmas ju även i annat, alltså vill hon gärna gå på pottan. Och trot eller ej, hon kan sätta sig och kontrollerat få fram något, av båda arter så att säga, blink-blink. Hon har till och med kommit och hämtat mig, pekat på blöjan, sagt Byta, Issa och dragit iväg mot pottan. Med snustorr blöja har hon sen satt sig på pottan och Issat. Duktig vovve, dotter menar jag.

Efter en middag med mammakompisen kom jag för övrigt fram till att fördelarna med att ha barn är att jag för det första inte skäms en sekund över att gå och lägga mig kl 20. Inte ett snack om att Nä, det kan jag väl inte, snarare Wohoo! Avkommorna somnade tidigt! Jag kan redan gå och lägga mig!
För det andra har man aldrig ont om samtalsämnen eftersom man alltid kan prata kiss och bajs, ingående, detaljerat och länge.
Jag har alltså två i sluta med blöja fasen av varierande grad, asmycket kiss och bajs snack att ta till ju.

Men Polarn. En sjukt kaxig liten kramgo och fnittrig argbigga. Verkar det som.