Fortsätt till huvudinnehåll

Kalas för att orka härbärgera.

Vissa dagar på jobbet, eller när jag summerar veckan, märker jag av en tyngd inombords. Jag skulle knappast göra mitt jobb särskilt väl om jag inte blev berörd av det som lämnas åt mig att härbärgera, och jag känner en överväldigande respekt för de känslor och berättelser människor lämnar hos mig. Men jag märker att jag måste bli mer varsam med vad det gör med mig. För det är lätt att bli arg, ledsen, frustrerad och tappa tron på mänskligheten i allmänhet och män i synnerhet, när man hör vad människor gör mot varandra. Jag misstänker att det med tiden är lätt att bli bitter.

Så för att orka ta emot mer, måste jag ge mig själv mer, skulle jag tro. Mer motion, mer hälsosam mat, mer lugn men också mer av sådant som ger glädje och att ställa mer krav.

Idag fick jag glädje av att se Polarn nästan krypa ur skinnet i förväntan över att gå på kalas. När hon sedan hämtades var hon högt över molnen i lycka. Kokt korv, glass, dansstopp och en liten påse från fiskdammen, det är allt som behövs för att göra en söndag till den bästa dagen på väldigt länge. Något att lära sig av kanske, för där finns ju alla ingredienser. Mat man rycker om, något gott bara för att, kul med kompisar och lite rörelse, och en liten present för att höja humöret.
Varje dag borde vara som ett 5-års kalas.
Så gör vi.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: