Idag kom dagen; Pyret ville gå hem själv från skolan.
Polarn var hemma tillsammans med herr B.o.B. på grund av förkylning och då ville Pyret passa på att prova sina vingar. Det positiva med det var att jag var fullt upptagen på jobbet och kunde bara vara halvt skräckslagen någonstans i bakhuvudet. Sen kunde jag se ett sms som skickats några timmar tidigare om att hon var hemma.
Jag var så inte redo.
Hon betedde sig som att det var ingenting alls.
Det är löjligt egentligen, jag började gå själv redan i första klass. Hon har gått den där vägen med oss i två år. Hon kände sig redo. Men jag tänker bara på vad som händer om hon blir rädd, om hon ramlar, om någon galen cyklist kör på henne, då är hon eeeensaaaam. Jag får förmaksflimmer av bara tanken.
Jag är fortfarande så inte redo.
För att representera mer rationella val för denna dag får jag presentera dagens middag:
Arvsmassorna ville ha hamburgare och jag ville verkligen, verkligen, verkligen inte ha något från grillkiosken. Så jag tog rester av ugnsrostad potatis och blomkål från i veckan, värmde tillsammans med mozzarella och la till spenat, ruccola och körsbärstomater.
Jag kan göra rationella, vettiga val också. Ibland.
Kommentarer