Fortsätt till huvudinnehåll

Inte idag

Jag var trött imorse, på det där sättet att musklerna i hela kroppen känns som bly. Promenaden till jobbet var som att gå i gyttja och hela förmiddagen var en gigantisk uppförsbacke.

Sen är det långt ifrån ovanligt i mitt jobb att fredag eftermiddag innebär lite av en pulshöjning och idag var inget undantag. Så jag fick till att jobba över innan jag kunde gå hem. Sekunden jag stämplat ut kände hur all luft gick ur mig och då var det ösregn ute. Alltså gjorde jag något jag inte gjort på evigheter; jag åkte hem kommunalt. Efter middagen orkade jag inte heller träna. 

En sådan dag är det uppenbart att kroppen behövde något annat, som typ det här:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sommarskuggan, hjälp!

Jag tänkte att jag kunde ta med mig arvsmassorna på promenad till en lekpark som ligger på lite avstånd från hemmet. Jag tänkte också att jag kunde introducera tanken på att hålla ungefär samma rutiner som i skola och förskola, som att varva ner lite efter lunch genom att ha lässtund. Jag känner också mina arvsmassor tillräckligt väl för att veta att dessa förslag skulle tas emot med ett rungande " Neeeeejj! ". Så jag tog lite hjälp av den stora favoriten; Sommarskuggan. De köpte det med hull och hår. Supertaggade över att ha fått ett uppdrag från Sommarskuggan knatade de härs och tvärs för att göra det som stod på meddelandet. Polarn blev lite besviken när ett meddelande (med lite hjälp från herr B.o.B.) talade om att skatten var en bok. Hon ville ha en riktig skatt, men guld och fina stenar, vad hon nu ska med det till. Men jag tror att hon i alla fall tyckte om den bok vi valde: Mats Strandbergs Monstret i natten . Jag tycker det verkar bli en väldigt

Kontraster.

Den regnmörka dagen började med att försöka analysera en forskningsartikel skriven på otydlig engelska med ett ytterst otydligt syfte. Vilket är lite problematiskt. Sen bar det av mot pendeltåget för att ta mig till en föreläsning och då halkar jag på gallret vid rulltrappan, eftersom jag har blöta gummistövlar, och metall och blöta gummistövlar är inte kompisar. Räfflorna i gallret och räfflorna i sulan var däremot väldigt bra kompisar, de passade som hand i handske märkte jag medan ena foten bara fortsatte glida åt höger. " Så här vig är jag inte ." och " Där gick axeln åt skogen ." och " Shit, tåget kommer snart! " hann jag tänka medan jag höll i mig i rullbandet för glatta livet och därmed i alla fall slapp dratta på ändan. Jag tänkte också: " Jäkla skitdag ." Sen kom jag till plugget och hamnade på en föreläsning som var full av nyttig information, var lätt att förstå och hade en rolig och engagerad föreläsare. Sånt är man ju inte