Jag började dagen med huvudvärk. Men blev lite glad av att det var förhållandevis svalt på morgonpromenaden. Vilken lyx att komma till jobbet utan att behöva en dusch och att återställa vätskebalansen.
Varsågoda, gammelkatt-limpa.
Resten av dagen var inte sval och chefen informerade att ansvariga för ventilationen hade inspekterat och konstaterat att den var ju inte bra. Men lösningen var allt för komplicerad så den blir inte av. Fördelen med så usel ventilation är att information man får på morgonen är som bortblåst till eftermiddagen, man har inte kapacitet att göra något annat än att klara av sina arbetsuppgifter och däremellan överleva. Så då är ilskan över bristen på åtgärder glömd.
Det märkliga är att jag på något sätt lyckades studsa tillbaka från det där och känna mig ganska pigg på vägen hem. Jag kände riktig spänst i stegen, och med det hamnade jag bakom en man i min egen ålder som tydligen var ute på en powerwalk. Han gick precis lite saktare än mig, så där att jag först fick fundera på om jag skulle sakta in och gå bakom, eller öka på för att gå om, för annars skulle vi gå bredvid varandra och det är ju vidrigt obehagligt att gå i samma takt, och jämnsides, en främmande människa. Jag bestämde mig för att passera. När jag gjorde det såg jag i ögonvrån att han tittade åt mitt håll, och märkte att han ökade stegen, och då blev det ju ännu obekvämare, så jag ökade lite till för att komma förbi. Han fortsatte stirra. Efter lite dragkamp kom jag förbi och fortsatte framåt.
Då sprang han över vägen en bit innan övergångsstället, mellan passerande bilar, och kom framför mig när jag kom över vägen.
... ! ... ? ...
Jag fortsatte i samma tempo, nu hade han lite försprång, men se han var ändå lite långsammare, så jag var strax ikapp. Då blev det lite stelt, för han tittade bakåt. Till sist såg stegen lite ansträngda ut och han tittade bakåt ett par gånger till, innan han stannade för att rätta till skorna just som jag var ikapp. Så snart jag passerat var skogranskningen klar och han var hack i häl med mig en bit, tills jag vek av på en annan väg. Han vek också av, såg jag när jag skulle korsa vägen och se att det inte kom cyklar, men när jag i en skarp sväng en bit bort kunde se bakåt var han borta.
Sådant jäkla mysterium. Blev han kränkt när jag passerade? Ville han starta en tävling? Var han ute och testade har fort andra gick? Och var tog han plötsligt vägen?
Så mycket frågor, så lite svar.
Men någon som inte har bråttom är dagens katt!
Adjö.
Kommentarer