Hur kan man bättre börja arbetsdagen än att känna den sista biten på vägen dit att man börjar få den där mensvärken som gynekologen gissade var edometrios? Alltid fint att leva med något som eskalerar, och läkarna gissar vad det rör sig om.Så mysigt att vara först på jobbet, börja vika sig dubbel i smärta och bara vänta på att värktabletten ska kicka in. Som tur var kom en annan kollega tidigt och kunde hålla mig sällskap tills smärtan klingade av.
Blus från H&M och alldeles för stora byxor från Lindex, och de hade behövt ett bälte.
Polarn hade förväntat sig att bli lika imponerad som David Batra blir över eldshower i Talang. Ingen press där.
Sen kunde arbetsdagen fortsätta med att hålla viktiga möten så där lagom avtrubbad och mörbultad.
Jag grät, svettades och var ordföranden i dagens outfit:
Ett löfte är ett löfte, och jag hade lovat arvsmassorna att vi till kvällen skulle åka till ett evenemang med skridskobana och eldshow.
Inte för att jag orkade, men vad gör man.
Arvsmassorna var sjukt peppade, och tyckte det var sjukt roligt att åka skridskor på kvällen, här:
Bilden ljuger lite. Vi var inte ensamma där och det blev som att gå med två vingliga nybörjare på en motorväg, i dåligt ljus. Sjukt många som tycker om att åka skridskor på kvällen, parkeringen var full.
Eldshowen blev arvsmassorna inte så värst imponerade av.
Jag tyckte mest att det var roligt att komma iväg på något en vardagskväll, även om jag hade velat ligga på soffan och äta glass.
Kommentarer