Fortsätt till huvudinnehåll

Mellokväll

Men alltså idag fick man ju ändå lite vårkänslor. Så när jag skulle köpa lite gå-bort-blomster fick jag ju lov att ordna en liten vårbukett till mig själv också.
Det syns inte så mycket än, men självklart valde jag papegojtulpaner.

Och gå-bort-blomster behövde vi för att vi skulle på Mellokväll. 
Precis som arvsmassorna var jag helt upptagen av katterna i värdparets hushåll. Ja, alltså vid just detta tillfälle var arvsmassorna upptagna av sina kompisar, men i vanliga fall brukar jag sucka lite över att de tappar allt fokus så snart de ser en katt. Sen gör jag själv likadant. Särskilt när man blir hedrad och får en katt i knät, och senare en annan bredvid mig i soffan.

I hushållet finns också två bebisar som hunnit bli ett halvår. Så självklart släpade jag runt på en sån när det inte fanns en katt tillgänglig. Vad man glömmer fort hur de är. Känns ju helt ovant att ta hand om ett barn som inte är i ens egna barns ålder, fast man rent praktiskt gjort det där tidigare. 

Hur Mello var? Ingen aning. Jag hörde inte ett enda bidrag. Det var, förutom bebisarna, fem barn mellan 7 och 9 år under samma tak. Det var min melodi.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.