Fortsätt till huvudinnehåll

Voffo då då?

Vad som mest kännetecknar semester?
Att vi väntar på att herr B.o.B. ska jobba klart
och att jag får tusen frågor om dagen.

Inte för att jag får ta enväldiga beslut, utan bara för att alla måste fråga mig saker heeeela tiden. Så jag har börjat svara "Jag vet inte." Dröjde inte länge förrän det väckte viss irritation, men jag orkar liksom inte ta alla beslut. Ska prova att säga "Vad tycker du?" istället.

Jag tror att jag redan vet att det bara är jag som är intresserad av min så kallade träning, men med det sagt:
Imorse var tredje rundan den här veckan där jag sprang i 3 minuter och gick 1 (och inledde och avslutade med att gå i 3 minuter). Benen kändes som stubbar efter gårdagens trappor men jag klarade det! På riktigt bra tid dessutom (för mig).

Pyret trodde att det regnat ute för jag var så blöt när jag kom hem.
Obligatorisk svett-bild.

När jag sedan låg på yogamattan och svettades tänkte jag att det känns så lyxigt att kunna börja morgonen med en runda, sen styrketräna och stretcha, ta en lååång dusch och avsluta med frukost. Ingen tid att passa, inte bråttom någonstans, inga andra måsten. Arvsmassorna kan vänta på frukost och hjälper (ibland) till att duka fram den när jag kommer ut från duschen. Det är kanske det tydligaste tecknet på att småbarnsåren är över? Alla år av att börja varje dag med att ta hand om någon annan gör kanske att man ännu mer uppskattar de där stunderna när man får ta hand om sig själv. 

Det är heller ingen som har några frågor till en under den där timmen tidigt på morgonen. Jag behöver inte veta någonting alls. Det är verkligen semester. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.