Fortsätt till huvudinnehåll

Bra och mindre bra

Jag kan inte nog se fram emot semester. Har aldrig varit så här redo. Blev ännu mer redo efter ett ruskigt svårt ärende som avslutning på dagen. Ett som gjorde att promenaden hem gick i en rasande fart:
Bästa stresshanteringen. 
Och det tempot trots att jag fick prova mina nya värktabletter imorse när en sån där smärta var på gång, och jag tagit alla andra saker jag får biverkningar av. Behovet av semester blev rätt tydligt. 

Fast samtidigt. 
Jag hade världens härligaste frukost med en kollega. En så trevlig lunch med en annan. En kort och rolig arbetsfika med ytterligare en annan kollega. Och hade ett så himla fint samarbete med en kollega i det där ärendet som fick mig att promenera i racerfart. 
Det ger ju mer än det tar, mitt jobb, även när det tar så väldigt mycket. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle vara att ha ett jobb med så mycket utmaningar utan att ha så fina, roliga, stöttande och duktiga kollegor. Och att jag faktiskt påverkar saker i rätt riktning.

Så jag laddar inför nästa "termin" och kommer då ha riktigt tjusig utrustning:
Ska leta rätt på en fin nyckelrem i läder för att ha nycklarna om halsen också, tänkte jag. 
För med så många fina delar av jobbet så är det väl klart att jag ska vara fin också. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.