Fortsätt till huvudinnehåll

Bra och mindre bra

Jag kan inte nog se fram emot semester. Har aldrig varit så här redo. Blev ännu mer redo efter ett ruskigt svårt ärende som avslutning på dagen. Ett som gjorde att promenaden hem gick i en rasande fart:
Bästa stresshanteringen. 
Och det tempot trots att jag fick prova mina nya värktabletter imorse när en sån där smärta var på gång, och jag tagit alla andra saker jag får biverkningar av. Behovet av semester blev rätt tydligt. 

Fast samtidigt. 
Jag hade världens härligaste frukost med en kollega. En så trevlig lunch med en annan. En kort och rolig arbetsfika med ytterligare en annan kollega. Och hade ett så himla fint samarbete med en kollega i det där ärendet som fick mig att promenera i racerfart. 
Det ger ju mer än det tar, mitt jobb, även när det tar så väldigt mycket. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle vara att ha ett jobb med så mycket utmaningar utan att ha så fina, roliga, stöttande och duktiga kollegor. Och att jag faktiskt påverkar saker i rätt riktning.

Så jag laddar inför nästa "termin" och kommer då ha riktigt tjusig utrustning:
Ska leta rätt på en fin nyckelrem i läder för att ha nycklarna om halsen också, tänkte jag. 
För med så många fina delar av jobbet så är det väl klart att jag ska vara fin också. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.