Fortsätt till huvudinnehåll

Semestersyssla

Vad jag hinner göra innan lunch:
Väcka 2 barn.
Springa i 30 minuter.
Styrketräna i 30 minuter.
Stretchövningar i 10 minuter.
Duscha.
Äta frukost.
Plocka undan frukost.
Tvätta träningskläder.
Hjälpa 2 barn att duscha.
Hjälpa 2 barn göra sammanlagt 3 frisyrer.
Stryka barns kläder.
Hjälpa barn att välja kläder.
Hjälpa barn att välja smycken.
Klä på mig.
Hänga upp tvättade träningskläder.
Stryka min tvätt från förra veckan.
Ta hand om blommor.
Vila i 30 minuter innan jag börjar göra lunch.

Efter lunch hann jag med att fika hos familjen som barnen skulle ha lekträff hos, sätta mig ner och virka en stund, innan jag tog en promenad för att gå till en egen lekträff (middag med kompis, igen, fast annan kompis).

Får lite panik över att så mycket av semesterdagarna går åt till att bara svara på alla "Mamma, kan du...?" Känns inte som att det blir så mycket semester eller vila eller vad man ska kalla de här veckorna. Jag längtar tillbaka till fjällstationen, till att bara vara, till att få stänga av och begränsa möjligheter och val. 
Det var så skönt att den enda aktiviteten var att vara ute och ta steg efter steg, det fanns liksom inget annat. Självklart längtar jag också tillbaka till att ha saker serverade. 

Snart är fjärde semesterveckan avslutad och jag känner knappt att jag har haft semester, snarare börjar jag känna mig sliten. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.