Grövelsjöns fjällstation, alltså hur har man inte hört talas om den här pärlan tidigare?
Luch med medhavd matsäck från frukostbuffén intogs så här:
Så otroligt trevlig personal överallt, fin mat och fantastisk miljö.
Vi var ute och vandrade i totalt 14 kilometer idag, i strålande sol.
Kolla in!
Till arvsmassornas förtjusning dök det upp en hel del sådana här:
Det tog ju något längre tid att ta sig fram än vad man brukar trava på, eftersom det bitvis var uppförsbackar och bitvis såg ut så här:
Men vi var ända fram och rörde vid Norska gränsen, stack till och med ut handen genom staketet som värsta värstingarna.
Gissa om det var extra skönt att chilla på fjällstationen när man återvände efter varit ute i 5 timmar. Lite solbränd, men med bara två myggbett.
Även om det är en utmaning att vandra med arvsmassorna, och jag kan längta efter att få njuta av sådan här miljö i tystnad, lugn och ro, så är det samtidigt så mycket roligare. De ser så mycket mer än man själv lägger märke till och häpnas över så mycket. Att dricka vatten direkt från bäcken är årets grej, att se ödlor, ormar och renar är bättre än alla zoo i världen, att se grenar, stenar och växter är som att upptäcka en helt ny planet, och en vandring kan ge upphov till utmaningar och tävlingar varannat fotsteg. Det går inte att upptäcka miljön på samma sätt som tråkig vuxen. Jag vill ju bara gå tyst och titta på utsikten istället för att prata och granska varenda meter.
Kommentarer