Ett år mellan.

Varje ställe vi går till, varje ställe, frågar om arvsmassorna är tvillingar. Ibland ser man att flera står och tisslar och tasslar, sen skickar de fram en springare som frågar och sen återrapporterar till övriga. Så lika är de väl ändå inte, eller det säger väl föräldrar till tvillingar också ibland.

Överlag kommer vi få detoxa dem på uppmärksamhet när det här är över. Alla som ler, klappar på kinder, frågar vad de heter, hjälper dem upp på stolar och säger hej. En servitris bad att få fläta Polarns hår medan vi väntade på maten. Bara en sån sak.

Idag fick de prova på yoga. Hotellet har gratis aktiviteter för barn och vuxna. Instruktören såg kanske inte så yoga-mässigt ut, men kunde röra sig bättre än man kunde tro. Han verkade extra road av Polarn som tog sig an övningarna med största koncentration. Hon är ju också begåvad med stark kropp och bra balans så hon greppade det där rätt bra. Halvvägs igenom tappade hon dock intresset, precis när Pyret började greppa principen och fick upp intresset. Den sista övningen var den största utmaningen; att ligga still, blunda och andas.

Vi vuxna går till gymmet en gång om dagen, bara för att vi kan. När arvsmassorna är trötta och kan sitta med plattorna och leka med Radioapan eller Bolibompa passar vi på. Egentligen borde man ju kunna fortsätta med det hemma. Fast hemma är ju inget som här.