Som dagen är tänkt så började den med dåliga nyheter, pendeltågsstationen på Stockholm city var avstängd. Whopsidoo!
Nåväl, vi gav oss iväg lite tidigare och tog pendeln till Stockholm södra för att byta till tunnelbana som i sin tur kunde ta oss till Arlanda express. Vi hade ju kunnat ta pendeln hela vägen, men vågade inte chansa.
På Stockholms södra var det kaos med en hel drös stressade resenärer och den i stressen valde vi rulltrappa med väskor och barn, istället för hissen. Då hakade den självklart upp sig. Mitt i färden. Pyret ramlade framåt och skrapade i magen, Polarn ramlade bakåt, samtidigt som jag tappade balansen men jag lyckades hålla oss kvar genom att hålla Polarn hårt i handen. Jag typ lyfte hela henne. Det gjorde självklart lite ont. Jag skrapade i benet.
Stressade fick vi trösta snabbt och ge oss av igen.
Arlanda express hade mötts av viss skepticism eftersom den skulle gå för fort. Den var jätterolig. Tack och lov.
Vi hann fram till Arlanda i god tid för alla kontroller. Båda arvsmassorna fann sig i att gå igenom detektorer på egen hand, att vänta på oss, och allt annat man väntar på.
Själva placeringen på flyget blev sådär. 3 i rad och en i mitten på raden framför. Jag valde att sitta med barnen. När planet lyfte var de väldigt nervösa, Pyret skrattade lite väl spänt medan Polarn bara var spänd. Det kom några tårar från Polarn när vi väl var i luften, men när jag berättade att det var klart så, det var inte mer än att bara åka nu, så gick det över direkt.
Resten av resan gick åt till att hjälpa dem välja filmer, serier och spel i tv:n i ryggstödet, och att plocka fram plattorna och pyssel. De pratade också, oavbrutet.
Sen somnade de. Jag hann kolla ett par filmer också, ett par jag velat se, vilken lyx. Sömnen blev inte så mycket att tala om, mindre än en timme.
Väl i Bankok gick landningen perfekt, de tyckte det var superkul. De tog sig igenom den hysteriska säkerhetskontrollen utan att gnälla, de väntade på anknytningsflyget, de tog sig till planet på en knökfull flygbuss. Och de blev nöjda att få flyga en gång till.
Väl framme var det dags för ett par timmar i transferbuss, då somnade de.
Sen var vi äntligen framme!
Ett ganska litet hotell med låga byggnader och en ganska stor del av poolen är på 90 cm och mindre. Rummet var med 2 gigantiska sängar (160 ) och en extrasäng (120). Självklart sov båda barnen som små plåster på mig i alla fall så herr B.o.B. fick typ 2 meter säng för sig själv. Sov gjorde vi ändå. Från klockan 19 till 9.
Kan väl säga att jag är sjukt stolt över ungarna. De gnällde eller bråkade inte en enda gång. Och de är minst sagt nöjda med att vara här.
Kommentarer