Vi kliver just in genom dörren efter hämtning på förskola.
Pyret (från ingenstans):
"Det är så himla bra att du är så modig."
Jag (chockad):
"Tycker du att jag är modig?"
Pyret (smider medan järnet är varmt):
"Ja. Och du är väldigt stark och smart."
Jag (chockad och försöker att inte känna mig smickrad):
"Tycker du det?"
Pyret (öser på med allt hon har):
"Ja. Och det är väldigt bra att du är så bra på att lösa saker och kan så mycket, för vi behöver en sån person i vår familj."
Jag (skiter i att vara chockad och tar bara emot det orimliga smickrandet):
"Det var fint att höra!"
Pyret (klämmer in lite till):
"Den här teckningen gjorde jag till dig och vek ihop så ingen kunde öppna den, för den var bara till dig. Det är hela vår familj som du gör så bra. Och jag har min regnbågströja på mig och du har din svarta jacka på dig."
Jag vet inte vilken diplomattjänst hon är ute efter, men jag tror hon har en rimlig chans att bli tillsatt.
Kommentarer