Idag stod möte med båda cheferna på schemat, ämnet var jag. Eller mer kanske ämnet var detta:
Ensam är inte stark sägs det, men alla kör ju sitt egna race ändå liksom. Nu påpekade min kollega för cheferna att mitt race gick lite snabbt och att jag nog skulle behöva dra i bromsen lite. Så nu skulle jag få hjälp med det, att prioritera arbetsuppgifter och hitta strategier för att orka mer.
Nog har jobbet varit en handfull och lite till den senaste tiden, men för att vara rättvis så har det ju varit så i perioder tidigare, då har jag kunnat lägga i en extra växel. Den här gången var det nog mer av en perfekt storm som bestod av element såväl på som utanför jobbet som gjorde att växellådan kärvar lite. Istället för att växla upp behöver jag växla ner.
För att förklara hur det stod till med orken kunde jag ge som exempel att det var stopp i handfatet på morgonen, så jag stod och rensade rör klockan 7, men stoppet var i golvet och inte rören. Alltså behövde saken felanmälas och rören spolas. Det fick mig att nästan börja gråta.
Nu har cheferna lagt upp en plan, skalat bort och lagt till. Jag känner mig som en mes som inte pallar trycket, men kanske hellre det än att gå runt och känna mig som en tryckkokare.
Och rören blev spolade, så stoppet är borta.
Kommentarer