Hitan och ditan

Först slank jag iväg till jobbet. Mest uppförsbacke och bara ett tunt snölager, för det som kom under helgen hade faktiskt röjts.

Sen slank jag hem från jobbet. Då är det mest utförsbacke och snön hade fyllt på lite under dagen, utan att röjas undan. Den mest intressanta delen av promenaden hem var därför den nyligen asfalterade backen, som med ett fint lager snö blir glashal. Men då har man redan fått öva på en väg där gångvägen belagts med plattor, som också blir glashala med en gnutta snö. Jag bröt inga ben, kanske för att jag stannade upp och njöt av månens skådespel.

Den lyste så stark.

Sen slank jag iväg till arvsmassornas skola efter middagen för att hämta upp Polarn. Hon hade ställt upp som volontär vid skolans öppna hus, i utbyte mot pizza och en biobiljett. Hon var så nöjd med sin insats. Det är spännande att se hur hon så gärna provar på saker, som att vara med i olika elevråd, ställa upp på sånt här, hjälpa kompisar. Hon är en modig unge. 

Till sist slank jag hemåt, med siktet på sömn. Det blev sent igår eftersom Pyret hade hicka i en hel timme och därför hade ännu svårare att somna än vanligt. 

Allt som allt slank jag runt en del, kan man säga.

Men jag slank inte ner i diket.