Fortsätt till huvudinnehåll

Evighetsmaskin.

Jag har en ledig vecka innan skolan drar igång.
Jättelyxigt, jag vet.
Jag hade inga planer, trodde jag, tills jag vaknade imorse, då hade jag tydligen gjort en hel lista i sömnen.
Vilket jag gjorde om till en riktig lista, som bara växer, för jag kom på flera saker medan jag tränade.
När jag skulle klä på mig så började jag plötsligt rensa garderoben, och det stod inte ens på listan.
De som tror eller tycker att jag ständigt rensar garderoben, tror och tycker helt rätt.
Min garderob är som en evighetsmaskin.
Det är en naturlig följd av att använda kläder som en hobby, jag köper löjligt billigt, använder, tröttnar, och skänker vidare.
Vilket låter så onödigt, men är helt jämförbart med playstationspel, stickning, broderier, eller målning, i kostnad och nödvändighet.
Om jag nu måste försvara denna hobby, i konsumtionshetsen.
Fast nu tog det lite stopp kände jag, det kommer nog bli en minskning i kläd-hobby-området ett tag, jag har så det räcker.
Typ.
Skäms.

Halvvägs igenom kränga på/slita av/lägga i fina högar så tog jag en paus, och tog en fika med fina Å.
Vi snillen spekulerar, skrattar, får lite sorg i hjärtat, oroar oss, gör upp planer för att få våra karlar att bli som dom borde, och dricker lite kaffe.

Medan jag fortsätter att fixa och dona funderar jag på hur det inte kan dimpa ner något erbjudande om att bli (om inte enväldig härskare) super-duper-mega-organisatören.
Att min talang går förlorad är en skam för samhället, för ingen kan mäta sig i ordning och ständiga projekt som jag.
I alla fall när det gäller att faktiskt genomföra de projekt jag planerar.
Mycket märkligt.

Nu ger jag mig på nummer 4 på min lista.
För jag är inte bara organiserad, utan också rasande effektiv.
Eller kanske bara vansinnigt rastlös.
Och lite knasig.

Kommentarer

Jenny sa…
Hihi.
De tre sista raderna skulle jag själv kunnat skriva. Om mig själv alltså...

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.