Fortsätt till huvudinnehåll

Middag, och bio-action.

Rackarns vilken spännande kväll det blev.
Tack vare att jag hade magen full av god mat lyckades jag genomlida hela filmen.
Eller, såååå dålig var den väl inte, bara typ tonårs-films-dålig.
Men jag lyckades också med konststycket att låta bli att slå ihjäl de brudar bakom som satt och pratade genom hela filmen.
Eller de/den som satt bakom och gungade på våra säten genom hela filmen.
Eller han som satt bredvid och sms:ade hela tiden.
Eller nördarna som satt och nörd-garvade (hö-hö-hö-hö), prasslade med påsen något makalöst, kommenterade filmen, och sen höll på att hamna i mitt knä när de skyndade sig ut innan eftertexterna ens hade börjat.
Ingen dog, inte ens lite grann.
Så duktig var jag.
Och tur var väl det.
För på vägen hem hamnade vi i polisspärr, en stor rackare, där de stannade alla bilar, frågade vart man skulle, hur många man var i bilen, och lös igenom bilen med ficklampa.
Action baby.
Man kan väl ana att det hade någonting att göra med att vi såg på vägen till bion att ett litet välkänt mc-gäng hade etablerat sig i en villa mitt i villaidyllen.
Just ikväll hade de tydligen fest.
Det hade ju varit trist att hamna i den spärren full av blod från människor som i allt större utsträckning tappat förmågan att interagera med andra människor.
Men lite roligt var det, mer spännande än filmen faktiskt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.