Fortsätt till huvudinnehåll

Komplex.

Jag tittar på "Sveriges mästerkock".
Jag funderar på samma sak som jag funderar på när jag ser alla "Svensson lagar mat program", som "Halv 8 hos mig", exempelvis.
Lagar alla utom jag såna där fräcka saker?
Det svängs ihop balsamico-bla-bla, med rotfrukts-jadi-jadi, med fisksort-jag-aldrig-hört-talas-om, eller typisk fransk, italiensk, tysk specialitet.
Jag känner mig hyfsat i underläge.
Jag som ändå skyr halvfabrikat och gör mat från grunden, och gärna provar nya konstigheter som jag råkar hitta i någon blaska.
Nåväl.
Å andra sidan så kan man just i "Sveriges mästerkock" skratta gott åt att så många har tittat på alla kändiskockar på tv, och nu tittar med stora ögon in i kameran och säger att de är med för att de vill bli kock.
He-he-he.
De vill de inte alls.
De vill bli kändiskockar.
Annars skulle de söka till en skola och gå en utbildning.
Eller åtminstone förstå skillnaden mellan att laga mat hemma åt familj och vänner, och att arbeta som kock i ett kök på en resturang.
Inte samma sak.
Fast så är det väl med många yrken, att folk har någon halvdimmig, rosa fantasi om hur det skulle vara att jobba med just det yrket, istället för att hitta de verkliga fördelarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.