Fortsätt till huvudinnehåll

Game on.

Har varit på insättning nu.
I väntrummet låg någon specialtidning om IVF och sånt, där fanns statistik på att vid min ålder (hrmpf) gav varje äggplockning 20% chans till graviditet.
Det gjorde mig deppig.
De som vill få upp mitt hopp en aning vill att jag ska tänka på att fler insättningar borde öka chansen, även fast varje ny insättning nollställer oddsen, och vi är tillbaka på 20%.
För att fler insättningar ger större möjlighet att bli del av de 20%.
Jag kan inte tänka så.
Om jag blev tvingad att delta i en omgång rysk roulette, med chans att överleva för varje gång jag trycker på avtryckaren satt på 20%, så skulle jag känna mig pessimistisk.
Jag skulle inte tro att mina chanser till död eller överlevnad varken ökade eller minskade för varje gång jag tryckte till.
Jag skulle tänka att oddsen var 20% varje gång.
Så fungerar jag, lite torrt vetenskapligt sådär.
Dessutom var detta statistik per äggplockning.
Alltså, jag har precis gjort den sista insättningen på första äggplockningen.
5 insättningar som tillsammans ger 20% chans till graviditet.
Alltså känner jag mig pessimistisk.
Med rätta.
Kalla mig B.o.B. vetja.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.