Fortsätt till huvudinnehåll

Time out.

Vi har beslutat att hoppa över embryoåterföring den här månaden.
Eftersom att jag har varit lite krasslig, ni vet bara lite grann, så tänker vi att jag och min arma lekamen behöver tid för återhämtning.
Det känns som ett självklart beslut.
Men ändå inte.
Förnuftet säger att vi har bara två frysta embryon kvar, sen ska vi dra igång hela äggplocknings processen igen, alltså vill man ju maximera alla förhållanden kring de kommande två insättningarna.
Som att få vara icke snorig, hostig, infektionsig ett tag. Kanske hinna få upp näringsintaget till normal balans, komma igång med träning, känna sig pigg och kry.
Men samtidigt så har den där hetsen jag har varit så rädd för krupit in.
Kör, kör, kör.
Nästa gång, då minsann.
Stanna inte upp, känn inte efter.
Att hoppa över en gång känns fel, stressigt, nervöst.
Tänk om det hade varit gången det hade fungerat.
Som att universum har någon plan som man bryter mot.
Jag gillar verkligen inte att jag, som inte tror på horoskop, kristaller, spådom, eller böner, plötsligt börjar leta efter ologiska samband och mönster.
Gillar det inte alls.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.