Inte lockande.

"Åh tänk om man fick vara 20 igen!"
Sagt medan vi lyssnar på en 20-årings redogörelse för förra helgen, och planer för kommande helg.
Inte av mig.
Nej, jag längtar inte efter att vara 20 igen.
Visst hade man kul, men hela tiden med det där lätt ångestdrivna tempot.
Och den där osäkerheten, som doldes bakom ett "vet allt".
Det var rätt jobbigt, jämfört med nu.
Jag tycker att det är rätt skönt att ha uppnått åldern där man vet att man inte vet allt, och kan stå för det.
Det är rätt skönt att ha uppnått åldern där man kan stå inför en hel klass och hålla föredrag och inte vara nervös.
Att ha prov och inte dö av oro inför resultatet, för att jag vet att jag har gjort mitt bästa och mer än så kan man inte göra, jag vet det på riktigt.
Och dessutom låter det så ansträngande att vara ute till tre, fyra, fem på morgonen, jag blir trött bara av att lyssna på det.
Fem, jag som vaknar av mig själv vid sju, skulle ju aldrig funka att leva på så lite sömn. Inte nu längre.
När jag inte är 20 längre.