Fortsätt till huvudinnehåll

Flugornas kamp.

När hösten kommer så flyttar flugorna in hos oss.
De letar sig in genom öppna fönster, till värmen.
Man kan tycka att det är ett mindre smart drag med tanke på att det redan bor tre håriga bestar här.
Fara för livet.
Kan man tycka.
Men våra bestar har tappat gnistan.
Den ena sitter och sniffar på flugan som virrat sig trött i fönstret, tills flugan bekvämt sätter sig på kattens nos.
Då ger katten upp.
Hon skakar på nosen och går därifrån.
Den andra vaknar av en fluga som hetsigt flyger ovanför henne, närgånget.
Jag tycker mig se en jaktinstinkt vakna.
Men jag har fel.
När flugan dunsar mot kattens mage reser sig katten och går därifrån, lägger sig med en suck några meter bort, och somnar om.
Katten som är äldst av dem alla, hon kan ägna en stund åt att titta på flugornas kamp mot fönstret, men gör ingen som helst ansats till att vilja bli den champion på att jaga flugor som hon en gång var.
Så de lever säkert här inne, flugorna.
Tillsammans med våra gamla katter, som en gång var jaktens bestar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.