Flugornas kamp.

När hösten kommer så flyttar flugorna in hos oss.
De letar sig in genom öppna fönster, till värmen.
Man kan tycka att det är ett mindre smart drag med tanke på att det redan bor tre håriga bestar här.
Fara för livet.
Kan man tycka.
Men våra bestar har tappat gnistan.
Den ena sitter och sniffar på flugan som virrat sig trött i fönstret, tills flugan bekvämt sätter sig på kattens nos.
Då ger katten upp.
Hon skakar på nosen och går därifrån.
Den andra vaknar av en fluga som hetsigt flyger ovanför henne, närgånget.
Jag tycker mig se en jaktinstinkt vakna.
Men jag har fel.
När flugan dunsar mot kattens mage reser sig katten och går därifrån, lägger sig med en suck några meter bort, och somnar om.
Katten som är äldst av dem alla, hon kan ägna en stund åt att titta på flugornas kamp mot fönstret, men gör ingen som helst ansats till att vilja bli den champion på att jaga flugor som hon en gång var.
Så de lever säkert här inne, flugorna.
Tillsammans med våra gamla katter, som en gång var jaktens bestar.