Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen hemma.

Jag halvglor på Äntligen hemma.
Inte för att det känns som ett bra program, utan för att jag inte orkar ta in något väsentligt i huvudet idag.
Tipsen känns långt bort från de gör-det-själv idéer för alla och envar som programmet lanserades med, och mer av stora exklusiva projekt för några få.
Just den här gången fixar bl.a. Lulu till ett bibliotek.
Det går väl sådär, och ska kanske inte granskas på nära håll, i alla fall inte fotöljen. Den är nyinköpt men ska ges patina, ett ord hon verkar gilla, för det dyker upp några gånger.
Så de svarvade benen byts ut mot träklossar som dunkas i grus och laseras.
Okej.
Sen spikas möbelspik runt kanterna, ojämt som attan.
Oookej.
Och ett plommonfärgat överdag sätts på sittdynan.
Vips så är den nya fotöljen förstörd.
Sen arrangeras böckerna i färgblock i hyllorna.
Fast jag är erkänt aningens pedantisk, så tycker jag att det är löjligt, man har väl inte böcker efter färgen på ryggen, utan för innehållet?
Mest är jag nog irriterad för att jag var för trött för att tänka och valde därför just detta program, och så slutar det med att jag sitter och undrar och tänker en massa saker hela tiden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.