Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen hemma.

Jag halvglor på Äntligen hemma.
Inte för att det känns som ett bra program, utan för att jag inte orkar ta in något väsentligt i huvudet idag.
Tipsen känns långt bort från de gör-det-själv idéer för alla och envar som programmet lanserades med, och mer av stora exklusiva projekt för några få.
Just den här gången fixar bl.a. Lulu till ett bibliotek.
Det går väl sådär, och ska kanske inte granskas på nära håll, i alla fall inte fotöljen. Den är nyinköpt men ska ges patina, ett ord hon verkar gilla, för det dyker upp några gånger.
Så de svarvade benen byts ut mot träklossar som dunkas i grus och laseras.
Okej.
Sen spikas möbelspik runt kanterna, ojämt som attan.
Oookej.
Och ett plommonfärgat överdag sätts på sittdynan.
Vips så är den nya fotöljen förstörd.
Sen arrangeras böckerna i färgblock i hyllorna.
Fast jag är erkänt aningens pedantisk, så tycker jag att det är löjligt, man har väl inte böcker efter färgen på ryggen, utan för innehållet?
Mest är jag nog irriterad för att jag var för trött för att tänka och valde därför just detta program, och så slutar det med att jag sitter och undrar och tänker en massa saker hela tiden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.