Fortsätt till huvudinnehåll

Oh no...

Jag har inte riktigt återhämtat mig.
Alltså, mest med humöret, jag börjar oroa mig för att jag förevigt kommer vara en riktig bitterf#**@.
Det märktes idag, att tålamodet inte är vad det borde.
Jag är raka motsatsen till tolerant.
Vilket blir lite motsägelsefullt när man diskuterar tolerans.
Framförallt när jag blir riktigt intolerant mot de intoleranta.
Jag blir arg och kan inte låta bli att säga mot när människor tycker att alla brottslingar ska bara låsas in, inte få någon vård, och visst förtjänar alla en andra chans- men man ska inte få en tredje.
Jag vill mest storma ut när jag hör ogenomtänkta och fördomsfulla kommentarer om homosexualitet och religion.
Jag tar illa upp när man ska diskutera sanningshalten i nyheterna och får ständigt höra "det är sant, det läste jag i Aftonbladet".
För allt man läser är sant.
Ingen vill vara kritisk till vad som står i nyheterna, man vill bara köpa allt man läser med hull och hår.
Jag känner att jag blir så rädd mitt i all ilska.
Att veta att de finns så många intoleranta människor, att vi inte har kommit längre, att människor vill vara så lättledda är läskigt.
Men det är ju inte fakta, för det står ju inte i Aftonbladet.

Kommentarer

Jenny sa…
Ja, usch. Aftonbladet är dagens bibel tyvärr.

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.