Fortsätt till huvudinnehåll

Plågsamt.

Jag gillar inte att ha fel.
Jag tycker att det är jobbigt.
Jag är också en dålig förlorare.
Jag antar att detta hör ihop.
Nu måste jag erkänna att jag har haft fel.
Fifan vad jobbigt.
Ända sen den kom så har jag bestämt hävdat att den däringa Paddan, sicken onödig pryl!
Jag menar, jag har en liten bärbar dator, det är ju mycket bättre.
Ändå har jag idag spenderat timmar åt att leka med makens gamla Padda, som nu är min.
Jag har insett att jag kan byta ett stort anteckningsblock, och en god bok som ska släpas fram och tillbaka till skolan, mot en liten platta. Och jag kan på en lite större skärm kolla hela wida wärlden om jag får tråkigt, titta på filmer, eller skvallra med er.
Jo, det har jag kunnat på mobilen med, men jag är ju gammal nu och har förutom dålig syn också blivit rätt bekväm av mig.
Jag kan alltså leka, och ha praktisk användning för Paddan.
Så, ytterst, ytterst, ytterst motvilligt, här kommer det....
Jag... Hade... Fel.
Usch.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.